Tre frågor till Yasmin Nyqvist

av Mio Lindman

Tre frågor till Yasmin Nyqvist, som i år vann första pris för Årets kritiska text med sin recension ”Vardagens stora brytningsskeden, glimrande skärgårdsparadis” som publicerades i Lysmasken den 22 juni 2023.

 

1. Vilka aspekter av att skriva kritik om barn- och ungdomslitteratur uppskattar du själv särskilt mycket?

Mångsidigheten! Den innehållsmässiga, men också det faktum att materialiteten väger tyngre då man recenserar böcker riktade till barn och unga – inte bara det visuella berättandet i just bilderböcker, utan också pärm, papperskvalitet, fonter och andra visuella och taktila inslag kan ha stor betydelse i barn- och ungdomslitteratur. 

 

2. När Finlandiaprisdomaren Elina Pekkarinen hävdade att en del av böckerna som prisjuryn valt ut var medelmåttiga väckte uttalandet höjda ögonbryn. Vad innebär det att bedöma barnlitteraturens kvalitet, skiljer det sig från att bedöma vuxenlitteratur?

Om jag förstod Pekkarinen rätt, handlade hennes kommentar främst om en mängd slarvigt gjorda böcker, med skrivfel och dålig redigering, som sänts in till juryn. God redigering och korrekturläsning är det minsta man kan kräva av förlagsutgiven litteratur, om du frågar mig. Jag har full förståelse för Pekkarinens reaktion i detta hänseende, även om tillfället att framföra kritiken kunde ha valts annorlunda. När det kommer till Pekkarinens andra kritik, om att vissa böcker gav ett ogenomtänkt intryck och inte tycktes tillräckligt anpassade för den tilltänkta läsaren, kan det dels vara en brist som en kunnig redaktör hade kunnat åtgärda. Men man behöver också komma ihåg att förhållandet mellan en barnboks tilltal och den litterära kvaliteten – det vill säga frågan huruvida ett verk som tilltalar vuxenläsaren har samma effekt på barnet, och vice versa – är en komplex evighetsfråga, och ständigt närvarande i kritikerns bakhuvud då hen recenserar.

 

3. Finns det något verk du skrivit om som för dig väckt frågor om vad det är att vara kritiker och att skriva kritik?

Som verksam inom den finlandssvenska kultursfären där frågor om bekantskaper, jäv och liknande alltid är på ytan, tycker jag att de här frågorna alltid finns med i recenserandet och i iakttagandet av hur andra recenserar, en ständig medvetenhet om gränsen mellan kritikerroll och privatperson.

 

Foto: Nina Ahtola/Läscentrum 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.