Sedan högerpopulisten Giorgia Meloni kom till makten i Italien har hennes regering utfärdat drygt 120 så kallade nöddekret, bestämmelser som träder i kraft med omedelbar verkan och inte går genom den gängse, mer rättssäkra lagstiftningsprocessen. Det första, från oktober 2022, förbjöd bland annat rejvfester. Sedan dess har de rullat på i rekordfart.
De flesta dekret är enligt regeringen ämnade att stävja brott med hårdare straff och utökade befogenheter till polis och karabinjärer. Samtidigt innehåller många av dem inskränkningar i medborgarnas demokratiska rättigheter. Det mest omtalade riktar in sig på arbetare som demonstrerar, klimataktivister och vanliga medborgare som vill uttrycka sitt missnöje.
Amnesty International Italien menar att regeringens avsikter är att begränsa medborgerliga friheter och rätten att demonstrera. Organisationen anser att det är tveksamt om säkerhetsdekreten är förenliga med landets konstitution och varnar för risken att de används godtyckligt samt främjar straffrihet för poliser. Journalisten Annalisa Camilli, aktuell med boken Förbjudet att protestera, menar att dekreten omvandlar straffrätten till ett verktyg för att hantera socialt samförstånd och allmän ordning. Samtidigt buntas kategorier som migranter, minderåriga, aktivister och vanliga brottslingar ihop, anser hon.
Något ligger det i kritiken. De första att drabbas av det senaste säkerhetsdekretet var nämligen fyra fackmedlemmar inom logistikbranschen. De riskerar upp till 10 000 euro i böter efter att ha anklagats för att ha organiserat oanmälda demonstrationer utanför företagets grindar i kommunen Alessandria – en knutpunkt för logistik norr om hamnstaden Genua.
Martino Puppo, en av de utpekade fackmedlemmarna, kallar det en ”attack mot strejkrätten” och menar att det inte är en slump att gräsrotsfacket SiCobas hamnat i skottgluggen; det handlar om den för regeringen strategiskt viktiga logistiksektorn.
Förutom böter förbjuds Puppo och de andra fackmedlemmarna att under de närmaste tre åren vistas i kommunen där protesterna anordnades. Därmed utpekas de som ”socialt farliga”, men i grunden handlar det alltså om att förhindra facklig aktivitet.
Om en industriarbetare som blivit varslad om uppsägning ger sig ut och demonstrerar riskerar hen numera upp till två års fängelse. Studenter som demonstrerar eller ockuperar ett utrymme på universitetsområdet likaså. Klimataktivister och andra som ägnar sig åt civil olydnad vittnar om att många redan skrämts till tystnad i det allt mer repressiva inrikespolitiska klimatet i Italien. Otaliga klimataktivister har fått böter, tvingats till rättsliga processer och utsatts för smutskastningskampanjer för sitt civila engagemang. Migranter och personer som dömts för ett brott får inte protestera alls.
Att kriminalisera åsikter och missnöjesyttringar är en farlig väg att gå, menar kritikerna. Facket Cgils generalsekreterare Maurizio Landini understryker att riktig säkerhet inte kan skapas genom undantagslagar utan genom att bedriva politik som gör att människor kan ta sig ur fattigdom och en situation med osäkra anställningar. Människor måste också ha råd med det allra nödvändigaste. Just nu är elen i landet den dyraste i Europa. Och förra året dog över tusen personer på jobbet.
