Poeten och översättaren Jonas Ellerström har levt i poesin och musiken. Inte minst genom det svenska förlaget Ellerströms som under ett drygt decennium (2007–2019) drev tidskriften Lyrikvännen. Som översättare har han tagit sig an de allra största klassiska poeterna, till exempel TS Eliot, Dylan Thomas och Arthur Rimbaud.
Om översättargärningen fångar in de stora namnen i världslitteraturen har Jonas Ellerström också haft en fäbless för de perifera spåren. 2014 kom till exempel Under tidens yta, en litteraturhistoria där författaren skriver fram de små poesiskapen som inte får plats i den kanoniserade fåran. Sammantaget har Jonas Ellerström givit ut ett 30-tal böcker och översättningar och varit redaktör för ytterligare en handfull antologier, vilket renderat honom en central plats i svensk litteratur. 2017 valdes han in som ledamot i Samfundet De Nio.
Utgivningen av den egna poesin har däremot varit betänkligt sparsmakad. Med Den oavslutade natten har Jonas Ellerström givit ut fem titlar. I sin poesi ställer Ellerström ofta upp en initial scen vilken utvecklas genom ett bedrägligt direkt språk. Processen med Den oavslutade natten började med att förläggaren Magnus Grehn efterfrågade poesi till en utgivning och poeten sammanställde sådant som fanns i gömmorna. De dikter som inte hade titlar lät man vara sådana, de som hade titlar fick behålla dem. Boken läses i ett flöde där dikterna sorterats för att lösligt hänga samman, ibland i känslan, ibland mer tematiskt. På det viset skapar poeten en rörelse, både mellan dikterna och i de geografiska motiven då flera av texterna är resedikter. Inte alltid i en traditionell prosaisk mening men rörelsen genom något okänt är central.
Inget ljus utom strålkastarnas
på den varma asfalten.
Ingen musik utom de fragment
av melodier, verser och refränger
som dyker upp i huvudet.
Ingen önskan utom denna:
att natten och vägen
aldrig ska ta slut
I andra dikter är poeten i fågelskådande, men bergarter, Nyarit och Kretek, det vill säga konkreta företeelser i tillvaron byggs in i scenerna och förhålls till de intellektuella referenserna, exempelvis Lykianos, Kathleen Raine och Mary Wollstonecraft.
Poeten har efter diktsektionen skjutit in tre sidor med förklaringar till referenser och ett par kommentarer om bokens namn: egentligen var det poeten Lennart Sjögren som kom fram till den vackra titeln.
Central är också musiken, inte bara i referenserna utan främst genom dess natur: ”Gitarrslingorna/glittrar och rinner/genom kupén, som/vatten, som samtal”.
Mellan abstraktion och konkretion är dikterna och tonen i dem mycket personlig. Rösten är tydlig och känns igen från tidigare diktböcker, samtidigt som poeten kan sitt hantverk i grunden. De konkreta ramverken och referenserna leder läsaren ner i djupen på det sätt som jag tror att alla läsare vill uppleva poesi: bokens röst tar tag och leder mig sida för sida in i mig själv.
Jonas Ellerström:
Den oavslutade natten.
Magnus Grehn Förlag, 2026.
