Det finns skäl att i dagar som dessa, då nyhetsmedier (och Ny Tid, för den delen) fylls av så mycket tråkiga nyheter och rentav domedagsstämningar, att hålla i minnet den svenska allroundgurun Hans Roslings ord: ”Man kan inte använda sig av medier för att förstå hur världen ser ut”. Vad Rosling menade i intervjun med Danmarks radio var, bland annat, att medierna fokuserar så mycket på det negativa att vår bild av den globala utvecklingen blir skev. Det mesta, säger Rosling, och har alldeles rätt, har blivit mycket bättre.
Ett gott exempel på det är att FN i september antog de 17 nya utvecklingsmål som ska ersätta de så kallade Millenniemålen, som löper ut vid årsskiftet. Som Antonia Wulff skriver i Sista ordet i denna tidning, läggs så mycket energi på att kritisera de nya målens tillkortakommanden, att vi glömmer bort det väsentliga: det internationella samfundet har enats om en handlingsplan för att skapa en bättre värld. Vi har i dag en plan för att, och smaka på detta: utrota fattigdomen, lösa klimatkrisen, garantera alla människor möjligheter till god hälsa, garantera alla barn skolgång, eliminera dödliga farsoter och uppnå global jämställdhet mellan könen.
Ivårt sommarnummer (Ny Tid 8–9/2015) granskade vi Millenniemålen och deras effekt. Bland annat noterade vi då att:
1. Den extrema fattigdomen har halverats på mindre än 25 år.
2. Vi är på god väg att utrota malaria.
3. Nio tiondelar av världen har tillgång till rent vatten.
4. Nästan alla världens flickor får gå i skola.
5. Allt fler kvinnor är representerade i politiken.
Att medierna förmedlar en dyster bild av världen är på sitt sätt naturligt. Det ingår i verksamhetsbilden för medier att lyfta fram missförhållanden, granska makthavare, berätta om dramatiska skeenden i världen, för att bidra till skapandet av ett bättre samhälle. En långsam utveckling mot det bättre, eller en stabilt positiv situation, är inte som nyheter speciellt intressanta. ”Ingen drunkande i går” är inte precis någon rafflande förstasidesrubrik.
Då något mål uppnåtts, då en positiv förändring skett, rapporteras det i regel om det en gång, och sedan glöms det bort i nyhetsflödet. Den goda nyheten är inte värd att återkomma till, eftersom en god nyhet ofta uppfattas som att ett problem undanröjts. Det är problemet som kräver aktiva åtgärder av samhället, eller som har negativ verkan på samhället, och därför lyfts fram i rubriker, granskas, ältas. Då problemet är undanröjt är det dags för en god nyhet, innan denna goda nyhet smälter in i ett status quo och blir en av de alla goda saker i samhället som vi tar för givet. En uppnådd seger är inte längre intressant nyhetsstoff.
Minns ni till exempel fortfarande euforin efter att riksdagen röstade igenom den jämlika äktenskapslagen? Den enda orsak till att den i dag är nyhetsstoff är för att konservativa krafter nu vill upphäva den. Men själva lagen är ett exempel på att världen blivit lite bättre.
Utvecklingen tenderar att gå två steg framåt och ett steg bakåt. Just nu kanske vi i Finland befinner oss i steget bakåt, men historien har trots allt visat att de flesta problem går att övervinna – och utvecklingen tenderar i det långa loppet att gå just framåt snarare än bakåt. Då man ibland försjunker i världsångest kan det vara en bra påminnelse.
Janne Wass
är Ny Tids chefredaktör
