Klockan är 20:20, kvällen innan det här sista ordet borde gå i tryck. Har just fått iväg den sista översättningen som jag investerat hela veckoslutet i och också den här dagen, har försökt göra texten så klar och njutbar som möjligt också på svenska, checkat och dubbelcheckat alla kritiska detaljer, varit rasande på Google och tiggt om lite uppskov på köpet och fått det, fast det innebär att jag nu har mindre tid för de texter som väntar på att transponeras till svenska i ilande fart. Får antagligen kalibrera om tidtabellen, ta de allra snabbaste genvägarna mellan språken, dammsuga mindre, äta mer nudelsoppa som smakar Fairy fast det står Shrimp på paketet. Har antagligen jobbat för mycket och gjort för lite ingenting. Kyllä työ miehen tiellä pitää, säger man på finska när man vill visa att man vet nånting om livet. Nog håller arbetet mannen på vägen kunde man kanske säga på svenska. Fast egentligen tror jag att man bara blir dummare, man försöker ju bara göra jobbet så mekaniskt som möjligt så att det ska gå undan. Man rationaliserar och standardiserar, man börjar uppskatta räta vinklar och fabriker där allting existerar för funktionens skull. Bort med allt onödigt, bort med medvetandet. Bäst att förvandla hela själen till en algoritm. Och ersätta minnet med Google. Ja, ja, ja …

21.20. Jag är för långsam. Glassbilen drar sin prutthurtiga trudelutt (con spirito) i försommarkvällen, inte ens Mozart skulle ha kommit på en så pavlovsk serenad. Fast vad vet jag, kanske de har stulit den av honom. Jag har inte tid med Mozart. Vet inte ens hur jag ska hinna köpa presenter åt tvillingarna som fyller tre år i morgon. Det känns för resten lite konstigt att de fortfarande är i början av sina livs banor fast tiden går så snabbt. Det får väl bli bilar och frystårta och mera nudelsoppa. Mormor brukade hota med Kambodja om man inte var nöjd med det man fick, dit skulle man ha skickats många gånger om hon hade menat vad hon sa. Men det gjorde hon nästan aldrig, sparkade hunden när alla såg på och matade den i smyg under bordet. Nä, inte var hon riktigt av denna världen inte. Men vad ska man hota med i dag när det går bättre för Kambodja och mormor har förvandlats till potatisstärkelse? Lordi? Svårt att bli klok på alla de här metamorfoserna.

 

21:57. Jag vill inte se Lordi, meddelade ena tvillingen när det var tal om det. Egentligen ville jag inte heller se Lordi men nånting måste man ju försöka hitta på mellan översättningarna. Och kanske kan man hota barnen med Lordi om inget annat biter på dem, men frågan är om man ens får hota med Lordi? Tidningen Seiska köper dyr tv-reklamtid, och det enda budskapet är att de vill be om ursäkt för att de avslöjat Lordi. Om jag minns rätt blev det också en massa ursäkter när nån lite oeftertänksamt nämnde att Jorma Ollilas axlar inte uppfyllde den finska mannens mått, de ska ju vara lika breda som ladudörrar. Egentligen behöver jag bara ta en titt i spegeln.

 

22:44. Börjar bli dags att sätta punkt. Näktergalen drar ännu en Playstationtrudelutt (con amore) och på garnisonen i Sandhamn skjuter de fortfarande på fienden.

Skribenten är textassistent

Janco Karlsson

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.