Samhällsteoretikern och aktivisten Murray Bookchin dog tidigt på morgonen söndagen den 30 juli i sitt hem i Burlington, Vermont, USA. Han blev 85 år gammal. Bookchin skrev, undervisade och ägnade sig åt politisk aktivism under mer än ett halvt sekel. Under sitt liv mejslade han ut ett nytt anti-auktoritärt synsätt förankrat i dialektisk filosofi, ekologi och frihetlig socialism.

Under 1950- och 1960-talet byggde Bookchin vidare på arvet från den utopiska samhällsfilosofin och den kritiska teorin. Han utmanade marxismens företräde inom vänstern och pekade på hur ekologiska och urbana kriser var kopplade till kapitalets såväl som de sociala hierarkiernas problem. I början av 1960-talet initierade han utvecklingen av en ny politisk-filosofisk syntes som fick beteckningen socialekologi. Socialekologin pekade ut behovet av att resa motstånd mot nationalstatens konsolidering och ökande centralisering genom ett stärkande av den lokala, direkta och folkliga demokratin.

Från 1960-talet och fram till idag har den utopiska dimensionen i Bookchins socialekologi inspirerat flera generationer av miljö- och vänsteraktivister; från de första stadsekologi-aktivisterna på 60-talet; 70-talets alternativ- och antikärnkraftsrörelser; det tidiga 80-talets initierande av en grön politisk rörelse såväl som en rörelse för ekologisk odling; till den antiauktoritära globala rättviserörelse som intog gatorna i Seattle 1999. Politiska aktivister i USA, Europa, Sydamerika, Turkiet, Japan och på många andra håll framhöll ofta Bookchins betydelse.

Även om en mängd sociala rörelser tog fasta på flera av hans idéer, så riktade Bookchin ofta skarp kritik mot strömningar inom dessa rörelser som han fann besvärande. Han kritiserade bland annat den nya vänsterns dragning mot Marxism-leninism i slutet av 60-taletk, de mysticistiska och misantropiska tendenserna inom den radikala miljörörelsen, samt individualismen och livstilismen hos 90-talets anarkister. I slutet av 90-talet bröt Bookchin med anarkismen – den politiska tradition som han då hade verkat inom i över 30 år – och främjade istället en ny politisk vision som han gav namnet kommunalism.

Bookchin växte upp i en vänsterfamilj i Bronx på 1920- och 1930-talet. Han berättade ofta om hur han vid 18 års ålder blev utesluten ur Young Communist League på grund av att han öppet kritiserade Stalin; om hans korta flört med trotskismen när han organiserade arbetare vid gjuterierna i New Jersey och om hur han blev bekant med anarkismen genom kontakten med några veteraner ur den invandrade arbetarrörelsen på 1950-talet. År 1975 bildade han Institute for Social Ecology tillsammans med Dan Chodorkoff som då tagit examen vid Goddard Collage i Vermont. I över 30 år har Institute for Social Ecology fört sammanlagt tusentals studenter till Vermont för att genomgå intensivutbildningar fokuserade på socialekologins teori och praktik. Som självlärd forskare och offentlig intellektuell tilldelades Bookchin en full professur vid Ramapo College of New Jersey, trots att han saknade formella akademiska meriter. Han skrev mer än tjugo böcker och flera hundra artiklar under sin livstid. Flera av dem översattes till italienska, tyska, spanska, japanska, turkiska och många andra språk. Ännu återstår dock att översätta några av hans mest betydelsefulla verk till de nordiska språken.

Under 1960-talet och fram till och med 1980-talet betonade Bookchin sitt fundamentala teoretiska brott med marxismen. Han argumenterade för att Marx ensidiga fokusering på ekonomi och klass, dolde den mer grundläggande betydelse som sociala hierarkier haft i formandet av människans historia. Hans antropologiska studier bekräftade att herravälde baserat på ålder, kön och andra manifestationer av social kontroll fungerat som föregångare till moderna tiders ekonomiska exploatering. I Ecology of Freedom (1982) undersökte han hur herraväldets respektive frihetens parallella utvecklingslinjer löper genom de mänskliga samhällena från förhistorisk tid och fram till idag, och i ett fyrabandsverk, The Third Revolution, undersökte han senare de antiauktoritära strömningarna inom den västerländska revolutionära traditionen.

Bookchin kritiserade samtidigt den brist på filosofisk skärpa som ofta hemsökt den anarkistiska traditionen och han hämtade själv teoretisk näring från dialektisk filosofi, i synnerhet från Aristoteles och Hegel, från Frankfurtskolan – som han kom att bli allt mer kritiskt till med åren, och även från Marx och Lenin. Under det senaste året, även då Bookchin var obotligt sjuk, arbetade han i Burlington med en utvärdering av vad han uppfattade som vänsters historiska misslyckande under 1900-talet. Han argumenterade för att marxistisk kristeori inte insett kapitalismens inneboende flexibilitet och formbarhet, och att Marx aldrig såg kapitalismen i sin fullt utvecklade form. Intill sin död ansåg Bookchin att enbart de ekologiska problem som den moderna kapitalismen skapat var av tillräcklig omfattning för att förebåda systemets död.

Murray Bookchin fick diagnosen att hans hjärttillstånd skulle ha en dödlig utgång redan för flera månader sedan. Han kommer att bli ihågkommen av sin tillgivna familj liksom av kamrater runt om i världen.

Minnesord utformade av Brian Tokar m.fl. vid Institute for Social Ecology. Översatta och lätt bearbetade av Svante Malmström och Jonathan Korsár, som båda studerat vid Institute for Social Ecology, samt översatt några av Bookchins essäer till svenska.

Jonathan Korsár och Svante Malmström

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.