Khaled Meshaal är politisk ledare för den palestinska Hamas-rörelsen, som år 2006 kom till makten med stor majoritet i ett fritt och demokratiskt val i Palestina. Sommaren 2006 bekräftade Israels justitieminister Haim Ramon offentligt sin regerings order om att döda Meshaal. År 1997 överlevde Meshaal med knapp nöd ett mordförsök i Jordaniens huvudstad Amman genomfört av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad.

För närvarande lever han i asyl i Syrien under tillämpande av strikta säkerhetsåtgärder. Han är läkare, är gift och har sju barn.

På dödslistan
Khaleed Meshaal, som ledande politiker inom Hamas finns ni på den israeliska underrättelsetjänstens dödslista. Hur anslöt ni er till den islamiska motståndsrörelsen mot den israeliska ockupationen?
– I själva verket är jag en av dem som grundade Hamas. Den mest framstående personen inom Hamas var den senare avlidne schejk Ahmed Yassim. När Hamas grundades 1987 var jag 31 år gammal. Jag var en av dem som byggde upp lokala avdelningar i och utanför Palestina. Men själva idén om Hamas uppkom redan i slutet av 70-talet. Den inre dialogen och rådplägningen om hur man bäst skulle upprätta en rörelse mot den israeliska ockupationen pågick i mer än tio år. Jag hade börjat tänka på saken redan när jag slutade vid universitetet i Kuwait. Som 21-åring representerade jag den islamiska rörelsen i studentkåren vid universitetet.
I många år har det i västliga media hävdats att den israeliska underrättelsetjänsten spelade en viktig roll vid grundandet av Hamas. Jag antar att ni känner till dessa påståenden?
– Tyvärr är det vissa araber, palestinska araber som framför dessa påståenden. Det är ett försök att förvränga bilden av vår rörelse. Vi anser att påståendet är så löjligt att vi inte ens bryr oss om att dementera det. Det är så ologiskt. Varför skulle Israel upprätta en organisation som har som uppgift att bekämpa Israel, hur skulle det vara möjligt?
Argumentet är att Israel hjälpte till att bilda Hamas i syfte att splittra det palestinska motståndet och försvaga Fatah.
– Det stämmer att den främsta palestinska styrkan som bekämpade Israel under 70-talet var Fatah-rörelsen. Därför koncentrerade sig Israel på att kämpa mot Fatah och de andra mindre grupper som under denna period existerade inom den palestinska motståndsrörelsen. Vid denna tid hade Hamas ännu inte grundats ordentligt. Vi hade bara börjat upprätta vår sociala bas i det palestinska samhället genom att helt inrikta oss på sociala frågor, organisera hjälp, bygga sjukhus och skolor. I denna period ägnade vi oss enbart åt fredlig verksamhet. Det är därför som israelerna inte gjorde något mot oss. De visste vid denna tid inte vad vi planerade. Men medan vi utåt bara inriktade oss på socialt arbete och utbildning hade vi i hemlighet redan börjat utbilda och förbereda oss för våra kommande motståndsprojekt. Eftersom israelerna inte såg denna fara koncentrerade de sina aktioner mot andra brigader, inte mot oss. Och det är denna israeliska overksamhet gentemot oss som vissa palestinska arabiska element, negativa till Hamas, framlägger som ”bevis” för att Israel stödde bildandet av Hamas.

Problemen med Fatah
På senaste tid har Hamas’ relationer till Fatahrörelsen varit mycket ansträngda. Finns det fortfarande några utsikter för en nationell enhetsregering?
– Det finns en positiv atmosfär för en enhetsregering mellan Hamas och Fatah. För en tid sedan kom vi i princip överens om skapandet av en sådan enhetsregering. Nyligen började det dock dyka upp hinder för den Det första hindret var strävanden att gå tillbaka till en teknokratregering, inte framåt mot en nationell enhetsregering. Det är på det sättet som de vill manövrera bort Hamas från regeringen.
Och det andra hindret är att garantierna för att blockaden lyfts ännu inte är tillräckliga.
Garantier? Garantier från väst?
– Ja, från USA.
Vi ingick en överenskommelse om att när vi väl bildat en nationell enhetsregering ska blockaden hävas. Hamas ser mycket allvarligt på detta. Vi är angelägna om att göra slut på det palestinska folkets lidande. Men eftersom vår rörelse fick en majoritet av rösterna och av mandaten i parlamentet har vi också rätt till huvudinflytandet i denna regering. Huvudproblemet är nu att det finns krafter som nekar oss denna rätt.

Erkänna Israel?
En av nyckelfrågorna är det så kallade erkännandet av Israels rätt att existera. Är Hamas redo att ändra sin ståndpunkt i denna fråga? Särskilt som väst gjort detta till ett absolut villkor för lyftandet av blockaden mot den av Hamas ledda palestinska regeringen.
– Jag tror att väst vid det här laget har insett att Hamas aldrig kommer att erkänna Israel. Hur kan jag erkänna någon som ockuperar mitt land? Det är ologiskt att man kräver att Hamas erkänner Israel. Det är jag som är offret, jag är mannen som inte är fri. Det är jag som är mannen som lever i diasporan utanför mitt land. Israel är en stat som etablerades som ett fait accompli av FN. Vi har ingen stat. Mer än hälften av det palestinska folket lever i diasporan, huvudsakligen i läger, och dessa mänskor kan inte ta sig hem. På grund av Israel kan de inte ta sig hem – och vi borde erkänna Israel? Vem är det riktigt som har fel, vi eller Israel?
Men tvåstatsteorin som amerikanerna driver utgår från en palestinsk stat intill staten Israel. Är detta helt oacceptabelt för Hamas?
– Nej, nej. Låt mig säga att Hamas bara upprättar en palestinsk stat enligt 1967 års gränser, vilket innebär att östra Jerusalem och Västbanken ingår. Hittills har Israel inte erkänt denna rätt för oss. Alla palestinier kräver detta, men Israel fortsätter att kränka de palestinska rättigheterna
Inte ens när president Bush talade om en palestinsk stat blev saken klar. Och Ariel Sharon och senare Ehud Olmert har gjort en hel del reservationer beträffande Bushs förslag. De tillbakavisar idén om ett Israel inom 1967 års gränser. De vill ha en israelisk stat som omfattar delar av Västbanken. President Bush accepterade faktiskt Sharons krav på att Israel skulle behålla hela Jerusalem. Och han var överens med Sharon om att välja den rätta palestinska ledaren som accepterar allt detta.
Har jag förstått er rätt att ni är redo att förhandla med Israel och acceptera landet inom 1967 års gränser, innan landet inledde sina aggressionskrig och stal palestinsk mark?
– Bra att detta blivit klart.

Fred i århundraden
I väst sägs det allmänt att Hamas absolut är emot förhandlingar med Israel och att Hamas vill kasta Israels judar i havet.
– Det stämmer inte. Att döda judar är inte vårt mål. I århundraden har vi levat i fred i Palestina med judar och kristna av alla slag. Vi kämpar mot Israel eftersom landet ockuperar vårt land och förtrycker vårt folk. Vi kämpar mot Israel för att göra slut på ockupationen. Vi vill leva fritt i vårt land, liksom andra nationer. Vi vill ha vårt eget land, liksom andra nationer. Men den sionistiska rörelsen kom från alla delar av världen för att ockupera vårt land. Och den verkliga ägaren av landet har kastats ut. Detta är roten till problemet.
Av många skäl accepterar vi nu att bygga en palestinsk stat utgående från 1967 års gränser. Men det betyder inte att vi erkänner Israel. Vi är dock redo att ingå en långsiktig vapenvila med Israel – vi accepterar Israels status utan att erkänna det.
Men inget erkännande? Innebär detta inte fortsatt spänning och krig?
– Nej. Det finns många exempel på att frånvaron av erkännande inte innebär krig. Kina och Taiwan har t.ex. inte erkänt varandra, men driver handel och samarbetar med varandra. Vi erkänner inte Israel formellt bara för den skull att vi inte vill ge landet legitimitet eftersom det tagit vårt land.
Det är ingen hemlighet att palestinska säkerhetstjänster i många år under Fatahs regeringstid utbildats och utrustats av USA, närmare bestämt CIA. Är det inte därför rimligt att anta att en hel del människor i den palestinska presidenten Mahmud Abbas rörelse i hemlighet arbetar för amerikanerna och israelerna, några kanske i ledande ställningar? Hur långt kan ni lita på Fatah om ni tillsammans skulle bilda en nationell enhetsregering?
– Detta problem är välkänt för oss och för resten av palestinierna. Men alla Fatahs människor är inte av detta slag. Det finns en väldig motivation inom Fatah som utgörs av ”nationaliteten”. De är våra partner i motståndet. Men det finns andra människor, de som ni talade om. Det är ett faktum. Vi känner till problemet väl och vi har tagit itu med det. Relationen bygger nödvändigtvis inte alltid på förtroende.

Samarbete med kristna
Tror ni att detta problem också är roten till de svårigheter ni nu har med att skapa en enhetsregering tillsammans med Fatah?
– Det stämmer. Det är ett av problemen. Olyckligtvis finns det faktorer och yttre tryck som beror på främmande dagordningar som på ett negativt sätt påverkar den palestinska scenen. Men det är de patriotiska krafterna som kommer att vinna. Det palestinska folket har bekräftat detta i det senaste valet.
Är Hamas en rörelse av religiösa fanatiker, så som man gärna framställer det i väst? En rörelse som man inte kan ingå avtal med? Ändå har Hamas accepterats av och inbjudits till Moskva av ryska regeringen och här (i Syrien) är ni gäster hos en sekulär stat. Är allt detta en förklädnad? Vilket är det rätta Hamas?
– Låt mig ge ett exempel. Vi har t.ex. goda relationer till kristna.
Samarbetar ni med kristna i Palestina?
– Ja, med en del av dem.
Denna bild av religiös fanatism har skapats av Israel och den amerikanska adminstrationen: Det är en bild som inte motsvarar fakta. Ni vet att den amerikanska administrationen ger sig själv rätten att klassificera människor på det sätt den själv vill. Men hur kan respektabla stater i Europa, som Storbritannien, Tyskland och Frankrike, påverkas av denna propaganda? Borde de inte själva söka sanningen? Borde de inte bilda sina åsikter utgående från förnuftet, inte från rykten och hörsägen.
Men hur kunde väst nå fram till sanningen om Palestina och Hamas? Först borde västjournalisterna komma hit för att möta mänskorna och se fakta med egna ögon. Resa till Palestina och se hur mänskorna där lever. Lyssna på vad mänskorna har att säga. Lyssna till ledarna för Hamas och andra palestinska rörelser. Ni borde komma underfund med sanningen genom egna kontakter, inte genom andras. Och om ni vill lära känna Hamas borde ni möta mänskor från Hamas. Vi är redo för dialog.
Om ni undrar varför Hamas vann valet var det för att det palestinska folket litar på oss och för att Hamas återspeglar det palestinska folkets känslor och strävanden. Och om ni granskar Hamas noga kommer ni inte att finna någonsomhelst korruption. Och om Palestinas folk valde Hamas borde folkets vilja respekteras också av väst.
Vad svarar ni på beskyllningen om religiös fanatism?
– Det är lätt att tillbakavisa den. Om Hamas var en rörelse bestående av religiösa fanatiker skulle det palestinska folket inte ha röstat på den, eftersom det i Palestina finns många grupper, också kristna, som samarbetar med oss. Så är en av medlemmarna av parlamentet i Gaza som valts på Hamas’ lista en kristen läkare. Majoriteten av muslimerna och de kristna gav honom sin röst. Faktum är att Hamas’ idéer är moderata. Vi förhåller oss tolerant gentemot alla. Och vi förhåller oss jämlikt till muslimer och kristna. Det är vår inställning till alla, vare sig de är religiösa, liberala eller sekulära, vare sig de lever i eller utanför Palestina. Och vi har relationer inom Främre orienten, men också i Europa och Afrika. Hamas är en öppen rörelse. Vi bekämpar inte Israel för den skull att de är judar utan för att de ockuperar vårt land.
Väst beskyller er för att i kampen mot Israel begå terrordåd.
– Nej. Det finns en betydelsefull skillnad mellan terrorism och motstånd. Vi är emot terrorism. Motstånd är inte terrorism. Vad Israel ägnar sig åt är terrorism. Vad vi ägnar oss åt motstånd. Det är en reaktion mot den israeliska aggressione och ockupationen av vårt land. Motståndet är en legal rätt att försvara oss själva.