Vid morgonkaffet på min balkong läser jag lokala Hesari, The Straits Times, där en anmärkningsvärt stor del av materialet består av notiser om personer som begått diverse brott och vilka straff de fått, reklamer för bästa sättet att bli rik, vacker och smal (också här gör sig övervikten påmind – diskussionen går hög om transfat och andra riskabla fetter) och lyxvaruhusens påkostade annonser som mest tycks rikta sig till rika, vackra och smala ungdomar (vad skall den stackars grånande befolkningen klä sig i?). Men en hel del artiklar handlar också om skol- och undervisningsväsendet och om behovet av specialundervisning för barn med inlärningssvårigheter. Det lönar sig att satsa på utbildning – ett sätt att motverka framtida utslagning och behov av socialhjälp!
I en trädtopp på andra sidan gatan sitter en stor vit fågel och skränar, när den lyfter för att flyga bort slår den upp en stor kam på huvudet och jag undrar just vad det är för en art, kanske någon av Ny Tids ornitologer kan ge mig ett tips! Skränar gör också den lokala sorgfågeln (har döpt den efter fågeln i Astrid Lindgrens Mio min Mio, låter just så sorglig som jag föreställer mig att Mios fågel gör, grå är den också) som väcker oss alla morgnar vid soluppgången kl. 7 och aviserar solnedgången alla kvällar kl. 19. Den mest frekventa tippan här kvittrar helt trevligt, liten och svart med kraftiga gula ben och klor, de snälla muslimerna i moskén vid ändan av vår gata sätter ut mat på gräsmattan, och en stackars en som helt saknar fjädrar på huvudet har jag döpt till Skalle-Per, men han har inte synts till på en tid så någon av de kringstrykande katterna (många av dem förvånansvärt nog försedda med bara halva svansar – kanske råkat ut för samma öde som Pelle svanslös?) har väl tagit honom. Katterna får väl mest nöja sig med geckoödlor och kackerlackor som lurar vid hawkerplatserna.
Vattnen runt Singapore är på grund av den livliga hamnverksamheten alltför smutsiga för att man skall kunna simma och man får nöja sig med att cykla längs de kilometerlånga sandstränderna. I närliggande Malaysia finns bättre badmöjligheter, men de häftiga monsunregnen (värre än under de senaste 100 åren) har lett till enorma översvämningar (100 000 hemlösa, förstört jordbruk, människor i enorm nöd) så dit tar man sig inte nu. Tur nog är kondominierna, främst avsedda för bättre folk som jobbar vid de stora internationella företagen, försedda med fina swimmingpoolar. Såna förekommer inte i anslutning till HDB-skyskraporna, ofta 40 våningar höga statsägda bostadshus i täta kvarter för gemene man. Har ofta undrat hur man hittar hem i labyrinterna i beckmörkret på natten om man råkat dricka litet för mycket lokalt Tiger Beer!
Susanna Gulin
