Många av oss får ett gott samvete av att lägga våra gamla kläder i uppsamlingslådorna på stan, och tror uppriktigt att de av hjälporganisationen delas ut till de fattigaste i till exempel Afrika.
afrika är den traditionella klädseln viktigare än i t.ex. Östafrika. Tyger kan man köpa på varje torg och marknad och syateljéer hittar man i varje kvarter. I de minsta sitter en kvinna och syr på en trampmaskin. Ibland kan hon ha en assistent – en flicka som vill lära sig yrket. Trampmaskinen är suverän i de afrikanska förhållandena där strömavbrott är mera regel än undantag och ju enklare en maskin är desto lättare är den att reparera. En sömmerska syr 4–5 plagg om dagen och arbete finns! Än så länge.
Hushållen använder cirka 10 procent av sin inkomst på kläder och skor, oberoende av inkomstens storlek, vilket visar hur viktig klädseln är socialt även i låginkomstfamiljer. Kvinnorna beställer nya kläder minst varannan månad, vissa varje månad. Männen låter sy sina kläder är av lika granna tyger, tunika och byxor. På begravningar klär sig de närmast sörjande sig i kläder av samma tyg. Barnen behöver skoluniformer. De lyckligast lottade syr åt turister.
Trenden är tyvärr den att man använder mindre pengar på sömmersketjänster och mera på konfektionskläder. Begagnat anses inte längre vara ett tecken på fattigdom utan de används i alla socialgrupper, det är mera en fråga om mode. Secondhand kan vara av bättre kvalitet än de billiga asiatiska importvarorna. De få klädbutiker jag såg sålde västerländska kläder, nya eller secondhand.
Ingen egen industri
Lördag är torgdag i Grand Popo, en liten stad i västra Benin. Torget är inte så värst stort men där finns allt vad man behöver från rökt fisk till underkläder. Utbudet av begagnade kläder består av ett stånd med jeans och skjortor, ett med underkläder och en hög lakan och borddukar. Jeans och märkes-t-shirts är de mest eftertraktade secondhand kläderna.
På torget finns också tyger till salu. Det är svårt att välja bland alla vackra och roliga mönster. Jag bestämmer mig för ett med bykpojkar i blått och ett med elektriska sladdar i grönt. Mönstren är fantastiska och vad som helst kan användas som motiv. Tygen är importerade. Benin är en stor bomullsproducent och bomull utgör 80 procent av exporten. Bomullen är handplockad under hårda förhållanden, insektgift används flitigt och dödsfall p.g.a. förgiftning är inte ovanliga bland arbetarna. Till största delen exporteras bomullen oförädlad, endast 5 procent spinns till tråd. En stor del exporteras till Kina där det finns moderna fabriker som tillverkar “afrikanska” tyger billigt.
Fast arbetskraften är billig kan Afrika inte producera en t-shirt billigare än vad en begagnad kostar på torget. Begagnade kläder säljs till pris som inte ens täcker materialkostnaderna för nya, därför är importen katastrofal för den lokala textilindustrin som har minskat drastiskt. Tusentals arbetare har mist sina jobb. Hantverkarna och modet påverkas och de första som lider är de otaliga sömmerskorna och skräddarna. I de allra fattigaste länderna dit många länder söder om Sahara hör, har textilindustrin helt försvunnit p.g.a. att marknaden översvämmas av begagnade kläder.
Borde handeln med begagnade kläder stoppas? Inte ens experterna tror att det är realistiskt. Begagnade kläder har redan påverkat den lokala marknaden för mycket och en stor del av befolkningen får sin utkomst från handeln. Det är sorgligt om den traditionella klädseln försvinner och med den de små syateljéerna. Men vilket är framgångsreceptet? Inget u-land har lyckats skapa egna märkesvaror. Viktigast skulle vara att skapa företag i Afrika, som förädlar bomullen till tråd, tyger och kläder. Exporten av t.ex. kläder till Europa begränsas nu av tullar som borde avskaffas så att vi kunde vända klädflödet. I väntan på det: Åk till Afrika och shoppa!
Afrika världens återvinningscentral
Handeln med begagnade kläder började redan under kolonialtiden då arméns gamla kläder återanvändes i Afrika. Nuförtiden kommer kläderna från välgörenhetsorganisationernas insamlingar.
Globalt utgör handeln med begagnade kläder ca 0,5 procent av den totala klädhandeln och omsätter 1 miljard dollar om året.
I Finland är vi bra på att ta tillvara använda kläder. UFF och Fida är de största organisationerna som samlar in miljontals kilo varje år.
Begagnade kläder innefattar allt från underkläder och sänglinne till designkläder och jeans. Sorteringen sker först i givarlandet där de bästa 5 procenten av kläderna säljs i de egna butikerna för att finansiera verksamheten. Cirka hälften klassas som lump. Resten sorteras efter mottagarlandets klimat och önskemål, buntas ihop i balar och exporteras. USA är den största exportören.
De insamlade kläderna skänks eller säljs till grossister som sorterar dem, jeans och herrskjortor bildar egna kategorier, underkläder sin kategori, o.s.v. Märkeskläder säljs dyrare, vissa plagg kan repareras och omdesignas. Sedan säljs kläderna vidare i 45 kilos balar till återförsäljare som säljer kläderna på torgen. De fattigaste är de sista i ledet och köper kläderna på torget. Före det har de gått genom många mellanhänder som alla tagit sin beskärda del av kakan.
Hälften av Afrikas befolkning lever på mindre än 1 dollar om dagen, kontinenten har blivit världens återanvändningscentral. Befolkningen har inte mera råd att köpa annat än begagnat.
Västvärldens avlagda kläder har helt översvämmat en rad afrikanska länder.
Exporten av begagnade kläder till de här fattiga länderna sänker där priset på kläder och textilier. Utbudet av kläder växer vilket resulterar i att den lokala beklädnadsindustrin inte behövs och småningom försvinner. Man spår en mörk framtid för u-ländernas egen textilindustri som fortfarande är den viktigaste för många länder. Mali är den största bomullsproducenten söder om Sahara men producerar inte en enda t-shirt.
En t-shirts väg från Manhattan till en liten by i Zambia: www.pbs.org/independentlens/tshirttravels.
Karen Hansen: Salaula: the world of secondhand clothing and Zambia. Chicago University Press.
Stina Berger-Eirola
