Per Wirtén ger elegant ord åt Stockholms södra förorters historia. Han gör det i en hybridform, på ett sätt som är spännande, underhållande, poetiskt, personligt, sakligt. Där jag kommer från är en reseberättelse från hemmaplan, ett självporträtt, en förorternas historiebok, en kritisk analys med vetenskapliga ambitioner och anknytning till ämnen som stadsplanering, arkitektur, idéhistoria, politik och ekonomi. Boken är också ett slipat debattinlägg.

Det dubbla i Wirténs ansats, det personliga och det vetenskapligt undersökande, kan utläsas i layouten av titeln på bokens skyddsomslag. Titeln står så tätt samman med författarnamnet att den kan utläsas som både ”Där jag kommer från” och ”Där Per Wirtén kommer från”. Jag är svag för bokens grafiska form, gjord av Miroslav Sokic: bildkollaget på omslaget, titeln och kapitelrubrikerna i retrostil som för tankarna till 60- och 70-talet, och den främre och bakre pärmens insidor som ihop med de första och sista bladen öppnar sig som en karta över söderförorterna med Wirténs färdväg genom dem utmarkerad.

Landskapet ser spännande ut trots den grafiska och förenklade gestaltningen. En rolig detalj är också de geografiska koordinaterna, som i yttermarginalerna på var och varannan sida anger Wirténs ”exakta plats[er] i universum”. Inte heller de handlar bara om tilltalande form utan understryker bokens karaktär av reseberättelse. Själva vandrandet är av stor betydelse: ”Genom att vandra ser jag staden på ett annat sätt än jag brukar. Den binds samman. Jag mäter staden med mina ben och min GPS, inte bara genom att notera koordinaterna jag får från de avlägsna satelliterna; det som händer är viktigare, nämligen att storstadens geografi börjar hänga samman. Den förvandlas från en löst utspridd arkipelag av hus, industrier, motorleder och skogar till ett sammanhängande landskap. / … / Storstaden får en historia. Att gå tvingar fram berättelser om varför det ser ut som det gör. Det jag ser måste förklaras. Ingentinglandet – förorterna – blir vackra platser med en egen historia.”

Förorter i historien

Vad representerar då den grafiska kartan, vad finns att upptäcka? – Mycket! övertygar Wirtén mig om; boken är två vandringsdagar eller fem årtionden lång, beroende på hur man vill räkna. Eller 333 sidor tjock. Författaren avslöjar att föreställningen om förorterna som historielösa är en myt. Mycket snart står det klart att man bör tala om förorter – inte förorten, fastän det är ett vedertaget begrepp som också Wirtén själv brukar flitigt. Han inledde egentligen sin odyssé genom Stockholms förorter redan 1965. Bokens omslagsfoto är från den tiden och visar författaren in spe utanför ett radhus i Huddinge, på väg till skolan för första gången. I Där jag kommer från låter han minnet av 60-talet ackompanjeras av Per Myrbergs låt Trettifyran: ”Ja, nu är det slut på gamla tider. Ja, nu är det färdigt inom kort”.

De sju kapitlen inleds alla med citat ur populära låtar från just de decennier de behandlar och som i sin tur kan kopplas ihop med särskilda typer av förorter: 1965 Shoppingstaden, 1960 Den gröna staden, 1968 Bilstaden, 1977 Miljonstaden, 1983 Villastaden, 1989 Tunnelbanestaden, 2001 Den föraktade staden. Citaten fungerar som motton och ringar in idéer, typiska på ett eller annat sätt för vart och ett av decennierna.

Resan avslutas i ett nu 2010 på Högdalstoppen. Därifrån har Wirtén ett perspektiv på Storstockholm som bekräftar den upplevelse vandringen gett. ”Den nya staden är en som förenar många olikheter och spränger upp idén om enhetlighet och likformighet”, menar han. Därifrån har han ett annat perspektiv än innerstadens mesta representanter, eller gammelstadens som han hellre skulle säga.

Wirténs känsla för perspektivets betydelse är en av bokens stora förtjänster och författaren låter då och då historien tjäna som en fond att förstå och bokstavligen läsa stadsgeografin mot. Kartan innanför pärmarna kan nämligen förstås som en spelplan. På marken den representerar har medeltida fältslag mellan danskar och svenskar utspelats, men där har också i vår närhistoria representanter för centrum respektive periferi kämpat mot varandra, innerstad mot förort. Med avstamp i postkolonial teori visar Wirtén hur centrum erövrat och samtidigt nedvärderat periferin. Hur allvarligt han ser på denna orättvisa markerar han redan med undertiteln Kriget mot förorten. Avståndet mellan Skärholmen och Stockholms innerstad kan mätas i vandringstid, 16 timmar, men också i slantar: skillnaden mellan årsmedelinkomsten i Skärholmen och i innerstaden är 123 000 kronor.

Den koloniserade

Där jag kommer från är ett bevis på att Wirtén uppfattar kriget om förorten som alltjämt pågående. Han srider för förorten ur den koloniserades perspektiv. Till Huddinge kom han som tvååring. Sedan dess har förorterna varit de enda platser där han känt sig som hemma. Han är trött på att mötas av undran och ibland till och med förakt för att han valt att bo i en förort, en plats som så många i ”gammelstaden” har bestämda åsikter om – utan att någonsin verkligen ha bekantat sig med den. Wirtén klargör att också förorterna har sin verkningshistoria, och som ett plus i kanten dessutom en lång ”anknytning till radikala, till och med utopiska, idéer om politiken, staden och världen”.

Wirténs postkoloniala analys av (det historiska) förhållandet mellan innerstaden och förorterna och hans beslutsamhet att få sin röst hörd i ”Berättelsen om förorten” fungerar mycket bra. Perspektivet  möjliggör en diskussion om Storstockholm i ett globalt sammanhang. Citerande Lewis Mumford konstaterar han: ”staden rymmer hela världen, och världen har blivit en stad”.

Man kan väl invända att resonemanget ibland blir lite väl förenklat, att resultatet blir en uppdelning i två lag, i goda och onda. Men Wirtén har en klart uttalad agenda med en personlig driv, och jag är helt säker på att ”förorten” inte är färdigt avhandlad. Plötsligt ser jag den överallt, inte bara utanför mitt nya hem i Hägersten, utan i litteraturen, i klassantologier och i romaner och lyrik av Monika Fagerholm, Jonas Hassen Khemiri, Johannes Anyuru …

Berättelser som Wirténs ger förorterna upprättelse och skapar saklig debatt om dem, men de bidrar också onekligen till att skapa ett skimmer runt dessa platser.
Per Wirtén: Där jag kommer från. Kriget mot förorten. Albert Bonniers Förlag 2010.