Kenneth Bamberg: B.B.

Kenneth Bambergs porträtt på män är intima – i bastun kan man inte gömma sig bakom titlar eller sociala roller. Men i längden känns utställningen Y aningen stereotyp. Recensenten saknar alternativa sätt att se på män.

Avklädda pojkar, karlar och gubbar. Kenneth Bamberg har närmat sig manligheten i bastun. Ett tiotal män i olika åldrar har fotograferats på bastulaven. Minerna är bistra, blickarna tomma. Huden är rosig av värme och svett. Det är avklätt, fysiskt och psykiskt. Avsaknaden av klädesplagg gör att jag bara kan fantisera om vad Ville, Heikki och Petri gör i det civila. De kan vara framgångsrika direktörer, men lika gärna studenter eller pensionerade knegare. Porträtten är intima, i bastun kan vi inte gömma oss bakom titlar eller sociala roller.

Alla männen på bilderna är okända för mig förutom queerpersonen Lars Svartström. Han ser nöjd ut på bilden där det blonda håret hänger i stripor längs pannan. Bredvid hänger ett porträtt på det perukklädda alteregot B.B, där Lars har ljusblå kajal och ljusröda läppar. På håll reflexteras de båda fotografierna i varandra och manligheten går in i kvinnligheten. Här är gränsen mellan könen suddig. B.B och Lars är både man och kvinna samtidigt.

Männens arena

Jag måste fundera över exakt vad som gör något manligt. Flera av de andra bilderna avdunstar testosteron. Det är håriga män med djupa veck i pannan som kommit till Berghällbastun där bilderna har tagits.

Bastun är den självklara bilden för den manliga gemenskapen dit kvinnor inte har tillträde. Det brukar sägas att viktiga beslut inom politiken och näringslivet, fram till för inte så länge sedan, bereddes i bastun. Det synliga brödraskapet har förhoppningsvis ändrats, men symboliken finns kvar. Den kokheta bastun är männens arena och i ångan mäts också manligheten. Männens tävlan gick så långt i förra årets världsmästerskap i bastubadning att en ryss avled av värmen. Hans medtävlande fick grova brännskador som kommer att påminna honom om finalen för resten av livet. Så långt gick de båda männen i rädslan att förlora. Det säger något om bastubadandet i Finland och manligheten som finns kopplat till det.

Därför gillar jag platsen som Bamberg valt för sina porträtt. Den är så given och många har valt samma utgångspunkt när de undersökt den finska mannen. Det är omöjligt att inte dra paralleller till den prisbelönta dokumentären Den nakna mannen (Miesten vuoro). Den djupdök i de finska männens känslor på bastulaven och fångade kanske just det som är svårt med att vara en finsk man. På så sätt är Bambergs koncept varken nytt eller unikt.

Utställningen kronas av ett jätteporträtt på en tupp, herren på täppan, som kanske är ett imaginärt mål. Den finska mannen kanske tuppar sig i ett försök att prestera. Bilderna på de vita männen blir som helhet en aning nationalromantiska i den traditionella bastumiljön. Det blir stereotypt. Jag saknar alternativa sätt att se på män.

Känsligt & romantiskt

Bamberg har ändå lyckats bra med utställningen vars namn, Y, självklart refererar till den manliga kromosomen. Bamberg har under en längre period undersökt manlighet, något som också står i fokus i hans kommande examensarbete vid Konstindustriella högskolan. Tidigare har han fotograferat män som genomför tjurrusningar i Spanien och fiskare i Japan. Han har också tagit bilder på stolar på porrbiografer precis efter att biogästerna lämnat salongen. Det går att gräva hur mycket som helst i manlighet och Bamberg har gjort det med ett estetiskt, känsligt och sökande tilltal.

På en av de sista bilderna hänger en naken man i en trädstam som han kramar frenetiskt. Han har ryggen mot kameran och bortvänt ansikte som om han skämdes över sig själv eller sin person. Det finns något dolt i Bambergs porträtt. Han visar en undangömd känslighet genom sina verk, samtidigt som det finns en romantisering av den manliga kromosomen och all mystik som omgärdar den.

Sig själv har Bamberg fotat leende iklädd en groddräkt. Det är humor och visar att vi inte behöver ta allt på största allvar. Det blir också ett statement mot klyschan om den kantiga finska mannen som trots allt nog inte är så hård.

Julia Wiræus

Kenneth Bamberg:
Y. På Fotogalleri Hippolyte i Helsingfors, till 27.2.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.