I antologin Jo. – Nej. Metodologiska läsningar av Solveig von Schoultz novell ”Även dina kameler” beskrivs begrepp som teori och metod, analys och tolkning lättillgängligt men seriöst.
Jo. – Nej. Metodologiska läsningar av Solveig von Schoultz novell ”Även dina kameler” är en samling analyser av Solveig von Schoultz novell ur en rad olika perspektiv. Det gemensamma syftet för de fem skribenterna är att på svenska och på ett lättillgängligt sätt förklara och illustrera litteraturvetenskapliga analysmetoder. Därav undertiteln. Schoultz novell från 1965 är det välvalda exemplet som illustrerar hur ett och samma litterära verk kan svara olika på olika frågeställningar. Därav huvudtiteln. Antologins titel kan verka kryptisk men annonserar i själva verket företaget riktigt väl.
Litteraturforskaren Kristina Malmio har sammanställt boken och står också för förord och två artiklar. Jo. – Nej är sprungen ur ett upplevt behov. Som litteraturstuderande saknade Malmio undervisningsmaterial som ”på en grundläggande nivå skulle ha visat och förklarat hur man gör när man analyserar”. Det gör hon också som lärare. Boken är tänkt för undervisning. En spark riktas mot de kolleger som tycks sträva efter att göra intryck på varandra fastän de säger sig skriva för studenterna. Det är sant att litteraturvetenskapliga texter ibland kan låta onödigt högtravande.
Själva novellen står att läsa strax efter förordet. Den handlar om en ung kvinna och en ung man, ett nygift par, och det inte friktionsfria samspelet dem emellan. Efter novellen följer bokens sex artiklar. Malmio har själv skrivit en om intertexter i ”Även dina kameler” och en annan om hur novellen kan läsas feministiskt. De övriga skribenterna bidrar med en artikel vardera. Anne-Marie Londen, professor emerita i nordiska språk, gör en narratologisk analys. Carola Envall, teolog, spårar kristet traditionsmaterial. Anna-Lena Möller-Sibelius, litteraturforskare och kritiker, belyser temat äktenskapligt samspel och sätter också in novellen i sitt sammanhang, författarskapet. Merete Mazzarella, professor emerita i nordisk litteratur och hedersdoktor i medicin, diskuterar skillnaden mellan att närma sig novellen med livskunskapsfrågor och med litteraturvetenskapliga frågor.
mångsidigt mångtydigt
I artikelsamlingen beskrivs begrepp som teori och metod, analys och tolkning lättillgängligt men seriöst. Upplägget är pedagogiskt och intressant, de kärnfulla formuleringarna många. Också det knappa formatet på 140 sidor bidrar till antologins lättillgänglighet. Men emellanåt känns analyserna rumphuggna. Flera skribenter påpekar själva att utrymmesbristen tvingar dem att lämna bort ett och annat.
Jag tycker att det är synd att i synnerhet den narratologiska analysen inte har fått mera utrymme. Londen hinner knappt mer än bena ut novellens beståndsdelar innan det är dags att sätta punkt. Narratologiska analyser kan, vilket Londen nämner men inte riktigt hinner visa, till exempel användas i spännande analyser av hur läsarens sympatier indirekt kan styras av en berättare. Från mina egna grundstudier i litteraturvetenskap minns jag studenter som avbröt sina studier för att de tyckte att de litterära verken analyserades sönder och att deras läsupplevelser förstördes, att glädjen i att läsa gick förlorad. Det narratologiska grundarbetet kan te sig som en teknisk manöver som plockar sönder litteraturen.
Det är förstås nödvändigt att begränsa och tydligt definiera sitt ämne, vilket skribenterna visar, men det inbjuder till kritik. Den här begränsningen på vinst och förlust vägs i Jo. – Nej i någon mån upp av att skribenterna hänvisar till varandra. Exempelvis fick Möller-Sibelius analys mig att undra vad manligt och kvinnligt kan tänkas stå för i novellen och författarskapet överhuvudtaget – är de verkligen så essentialistiska begrepp som de kan verka? Det här är frågor som Möller-Sibelius tangerar men som inte omfattas av hennes syfte. Malmio diskuterar dem däremot vidare i artikeln om feministisk läsning.
Titeln Jo. – Nej kan förresten sägas syfta inte bara på mångtydigheten i ”Även dina kameler”, utan också på skribenternas vilja att visa på möjligheten till flera alternativa analyser av novellen. Exempelvis kunde den katt som figurerar i novellen kanske ses som en symbol för kvinnans, Katis, sexualitet? – Eller är katten kanske mannen, och kvinnan sorken som den leker med? Skribenterna har bakgrund i olika discipliner. Sammantagna illustrerar deras artiklar att litteraturvetenskapen gärna samverkar med annan vetenskap – ofta humanistisk, men varför inte också naturvetenskaplig.
I förordet och igen i den feministiska artikeln poängteras litteraturens och litteraturvetenskapens roll i samhället: ”litteraturen inte bara avspeglar utan också skapar den värld i vilken texter skrivs och läses”. Ja, absolut, men jag är knappast ensam om att ha fått frågan om vad nyttan är med att vara litteraturvetare när andra t.ex. är läkare och räddar liv. I Jo. – Nej. ställs många frågor och många lämnas åt läsaren att ta sig an. Men en sak står i alla fall klar, nämligen att läkarstudenter genom att ”utsättas för ett perspektivbyte från ett naturvetenskapligt till ett humanistiskt tänkande” kan lära sig att bedriva metareflektion, dvs. att i förhållande till sina patienter läsa mellan raderna.
Ulrika Gustafsson
Kristina Malmio (red.), Jo. – Nej. Metodologiska läsningar av Solveig von Schoultz novell ”Även dina kameler”. Meddelanden från avdelningen för nordisk litteratur nr 22. Utgiven av avdelningen för nordisk litteratur, Nordica, Helsingfors universitet, 2010.
