Den tyske professorn i litteraturvetenskap Klaus-Michael Bogdal skriver om romernas litterära reception och kartlägger orsakerna till fördomar och stigmatisering av romerna genom historien.
Hur har det kunnat komma sig att romerna nästan ända sedan sin ankomst till Europa gränsats ut och förföljts? Vad ligger bakom fördomarna och stereotypierna som överlevt ända till idag? Det är dessa frågor som Klaus-Michael Bogdal befattar sig med i Europa erfindet die Zigeuner (Europa uppfinner zigenarna) som nyss utkommit på förlaget Suhrkamp. Med hänsyn till romernas hotfulla situation i Europa är dessa frågor viktiga.
På spaningen efter stereotyper av romer i litteraturen plöjde Bogdal igenom krönikor, rättsdokument, etnografiska verk och framförallt beskrivningar av zigenare i litteraturen. Resultatet är en 500-sidig bok om konstruktionen av de främmande, som inom loppet av romernas 600-åriga historia lett till fördomar, stereotypier och föreställningar med långtidsinverkan och från första början gjort inträdet i samhället omöjligt för romerna.
Rättslösa från början
Redan tidpunkten för deras ankomst i Europa var olämplig. Medan romer ännu på senmedeltiden antecknas som pilgrimer i krönikorna befinner de sig några generationer senare i ett Europa där det territoriala tänkande som kommer att leda till nationalstaternas uppkomst tar vid. Rättslig status blir bunden till härkomst och för romerna finns det inget sätt att existera legalt: antingen skall de återvända till sitt ursprungsland som felaktigt förmodas ligga i Egypten eller så tillordnas de tiggarna och tjuvarna bland de fattiga som förlorat sin bostad.
Ofta påminns man under läsningen om den nuvarande situationen. Liksom vid övergången från senmedeltiden till den moderna tiden försöker staterna vid EU-utvidgningen att hålla fast vid en nationell likriktning och att avgränsa sig emot minoriteter. Antiziganismen skall enligt Bogdal förstås som en konstitutiv del av den europeiska historien. Skapandet av ”den andre” tjänar majoritetskulturens behov av att distansera sig från romerna. Mot avståndet till zigenarna som man ansåg vara oförmögna till civilisering mäter man den egna kulturens framsteg.
Uppdiktad historia
Romerna, om vars historia det knappast finns skriftliga dokument, lämpar sig väl för allehanda projektioner. Fastän antiziganismen speciellt under det senaste århundradet uppfångat flera av antisemitismens element, skiljer den sig från denna redan i sin utgångsposition. Judarna, ett gammalt kulturfolk med historisk förankring i de europeiska städerna, måste antisemitismen försöka nedvärdera medan romerna, om vars härkomst man fram till 1800-talet inte vet något och vars kultur man inte känner, inte tillskrivs ett sådant värde från början.
Då man i samband med upplysningen upptäcker att romerna har ett eget språk och en egen kultur och alla tillskrivningar dittills egentligen visar sig vara föråldrade, anpassar man de nya historiska insikterna till de bestående föreställningarna. När lingvistiska undersökningar påvisar romernas ursprung i Indien nedvärderas romernas språk romani fort till en ”förkommen dialekt av sanskrit” och romerna själva till ”de lägsta indiska kasternas efterkommanden”.
Med hjälp av olika litterära källor visar Bogdal hur stereotypier om ’zigenare’ uppdiktats i ordets renaste bemärkelse. De används för att betjäna irrationella rädslor och hemlig beundran. Sålunda inspirerar exempelvis barnhandeln som var rätt vanlig under det 30-åriga kriget Lope de Ruedas till att skriva om ”zigenare som stjäl barn”, och bilden av en ”sensuell zigenerska”, som har sitt upphov hos Cervantes, upprepas hos andra författare och hos de nomadiserande romerna förmodar man att det finns hemligheter som ”zigernarexperter” som Borrow vill upptäcka.
I Bogdals bok får man veta hur dessa bilder framför allt hölls vid liv av författare som Goethe, Strindberg och Shakespeare. Rykten, fantasier och historier blir tack vare en slarvig hantering av de få tillgängliga källorna till ”informationsskällor” och edikter mot nomadiska romer tjänar som bas för den litterära gestaltningen av ”kriminella zigenare”. Fördomarna mot det imaginära kollektivet får ett eget liv och upprepas så ofta tills de är djupt förankrade i det europeiska medvetandet. Revideringar verkar inte ha varit möjliga under de senaste 600 åren. Oberoende av om historierna kännetecknats av romantisk fascination eller förakt, är följderna för romernas reella liv stora.
Kännedomen om och orsakerna till att fördomarna överhuvudtaget kunnat uppstå är nödvändiga för att främja ett nytänkande och kanske revidera den europeiska majoritetskulturens definitionshöghet. Klaus-Michael Bogdals bok är viktig för förståelsen av romernas nuvarande situation och deras bakgrund. Man får hoppas att den finner sin väg till politikerbord och i historieundervisningen – för, som Bogdal så passande säger, så har den europeiska kulturen inte förlorat sin förmåga till avcivilisering.
Cia Rinne
Klaus-Michael Bogdal. Europa erfindet die Zigeuner. Suhrkamp, 2011.
