Då trenden inom den svenskspråkiga förlagsvärlden går mot fusioner och större förlag för att bibehålla kvalitet i verksamheten, finns det som tur är några hoppingivande undantag. Lilla Elisabeth Grate förlag fick i och med JMG Le Clézios Nobelpris 2008 ett ordentligt uppsving, och fortsätter oförtrutet att ge ut franskspråkig kvalitetslitteratur i svensk översättning. Enstörig är den sjunde titeln av Nina Bouraoui på förlaget.
Berättaren och huvudpersonen Alya, 14 år, bor i Alger. Vi befinner oss i skarven mellan 1970- och 1980-tal, och algerierna oroar sig över vad det nya decenniet kommer erbjuda. Bouraoui, som förutom att skriva romaner även ger upphov till sångtexter, väljer musiken – Claude François, Dalida, Sheila & B.Devotion – som främsta tidsmarkör. Alya rör sig framåt genom livet med hjälp av sin innerliga men långt ifrån dogmatiska barnatro, samtidigt som hon slåss med känslan av att inte höra till. Vuxenvärlden lockar inte och Alya känner ingen egentlig samhörighet med föräldrarna, som hon älskar – men av plikt. Med hjälp av den nära vännen Sami har Alya byggt upp en egen, inre värld i vilken hon håller resten av livet på avstånd. Den världen blir dock allt svårare att upprätthålla då tankar kring sexualitet börjar bli en central del i umgänget med Sami.
När läsaren introduceras i Alyas liv är Sami inte längre en del av det. Han refereras hela tiden till som ”försvunnen” och personporträttet tecknas genom återblickar ur Alyas perspektiv. Alyas farbror, aktiv i motståndsrörelsen under krigsåren, har gått ett liknande öde till mötes. Ingen verkar vilja utesluta att de försvunna fortfarande är i livet. Alyas pappa finner efter många år av ovisshet styrka i tron på att hans bror på ett eller annat sätt åtminstone nu har blivit en del av jorden; av landet. Alya väntar däremot troget på ett tecken från Sami. Bouraoui hanterar skickligt frågan om vad som kan ha hänt och låter Alya förbli öppen för olika möjligheter.
Nina Bouraoui begagnar sig av ett språk som, trots att det egentligen inte är minimalistiskt, ständigt framträder som avskalat. Inte ett enda ord känns överflödigt och avsaknaden av indelning i kapitel är inte ett problem. Korta meningar berättar om det liv Alya lever; ett liv som knappast kan kallas torftigt eller fattigt men som i högsta grad framstår som begränsat. Alya är medveten om de melankoliska drag som gör att hon känner sig svag och annorlunda, men försöker vända melankolin till en styrka. Det är måhända simpelt att dra paralleller till Albert Camus. Kanske visar det, snarare än något annat, att den genomsnittliga nordeuropén inte är speciellt väl orienterad i den franska litteratur vars rötter finns i Algeriet. Faktum är ändå att den tonårskroppens klaustrofobi Bouraoui så sofistikerat skildrar, har klara likheter med Camus beskrivning av det av pesten belägrade Oran.
Enstörig är en otroligt vacker berättelse och den svenska översättningen av Maria Björkman gör den i stort rättvisa. Omslaget signalerar att vi har att göra med en roman, men med textens mycket få mellanrum och det poetiska språket är det en roman som minner om en lång prosadikt.
Johanna Karlsson
Nina Bouraoui: Enstörig. (Översättning: Maria Björkman). Elisabeth Grate förlag, 2012.
