Anteckningar från ett färggrant Äppelträd
Det Stora Äpplet – med det avser vi säkert Manhattan, ön i Hudsonfloden. När man möter den ikoniska silhuetten, fascineras man av de oblygt, nästan provokativt exponerade motsättningarna hög-låg, vacker-ful, fattig-rik. Är man stadsplanerare får man en obetvinglig lust att försöka ta staden som helhet i besittning. En månad räcker kanske inte, men en bit på vägen skall man väl komma?
HUSENS SPRÅK – OCH ARKITEKTERNAS
Kaj Nymans tankar kring arkitektur och annat byggande
Hervanta, det massiva kombinatet av betongförort och teknologighetto i Tammerfors, är en typisk representant för sin tillkomsttid. Tiden är sent 1960-tal och typisk är tron på det rationella, på tekniken och de stora enheterna.Ambitionerna och förväntningarna var ursprungligen höga; en nordisk planeringstävling för en ny dotter- och universitetsstad ordnades och till segrare utvaldes professor Aarno Ruusuvuoris förslag. Ruusuvuori var visserligen mer känd för sina betongkyrkor, men en kunnig arkitekt förväntades röra sig suveränt över alla skalor, från dörrhandtag till riksplanering. Hervantas i och för sig intressanta utvecklingsskeden är det inte skäl att gå in på här, men området sådant det blev väcker spontant funderingar kring stad och hus, tid och rum, utformning och upplevelse.
