DEN FINLANDSSVENSKA MARMORFASADEN
EU-parlamentarikern Matti Wuori rörde om ordentligt i den finlandssvenska ankdammen häromveckan (i en längre intervju i Hufvudstadsbladet 13.8.02). För visst är det anmärkningsvärt att en erkänd och aktad jurist, känd för sitt oförtrutna arbete för världens (och naturens) förtryckta, går och hänför de privilegierade finlandssvenskarna till samma kategori. Vi har det nämligen inte alls så bra som vi tror. Men oss är det”besvärligt att försvara, eftersom finlandssvenskarna är så förbannat hyggliga att de håller på att utplåna sig själva”.
En bekant anklagelse, men oftast framförd av gnälliga finlandssvenska ”hurrare”, vilket brukar kvitteras med tystnad eller en föraktfull fnysning. Men nu av en finsk auktoritet med stor internationell erfarenhet, och då kan resonemanget inte lika lätt viftas bort. I ett försök att spinna vidare på några av de trådar Wuori lade ut resonerade vi två över mejlen.
