Dalsbruks åldringshem reser sig

av Ny Tid

— tre byggnader står nu färdiga

Lördagen den 30 juli blev en märkesdag för Dalsbruk och för Dragsfjärd kommun — den svenska landskommunen med arbetarmajoritet. Denna lördag stod färdiga tre byggnader tillhörande det åldringshem, som kommunen låter uppföra i Dalsbruk. Initiativet till åldringshemmet utgick från Dalsbruks Demokratiska Kvinnor, som redan på vårvintern 1950 beslöt motionera i saken och på sommaren samma år inlämnade sin motion, undertecknad av 200 dalsbruksbor. I samma veva inlämnade också Svenska Arbetarföreningen i Dalsbruk en liknande motion. Under sådana omständigheter var det tämligen klart, att fullmäktige skulle förhålla sig positivt till saken. Enhälligt beslöt man också skrida till verket och en byggnadskomité tillsattes 1951 för att genomföra fullmäktiges beslut.

Och nu, 3 år senare, är projektets första avsnitt förverkligat och Byggnadskomitén hade till invigningen denna solvarma julilördag in-bjudit kommunalfullmäktige, kommunalstyrelsen, representanter för kommunens hälsovårdsnämnd (dr Bo Strömberg) och socialnämnden (Uno Lehtonen). Som hedersgäster såg Byggnadsnämnden några medlemmar av de två föreningar (Dalsbruks Demokratiska Kvinnor: Lea Johansson , Gunvor Grönqvist och Aili Gustavsson; Arbetarföreningen: Gottfrid Lindström, Sven Lindström och Eino Malmsten) som motionerat i saken. Dessutom hade man inbjudit representanter från grannkommunerna Westanfjärd och Hitis och från Wärtsiläkoncernen. Vidare arkitekten Ungern-Sternberg och entreprenörerna.

Det var därför ett stort antal kommunalmän och -kvinnor ävensom föreningsmänniskor som samlades utanför det nya åldringshemmet uppe i Tebärshagen för att ta det i besiktning. Och det var värt att besiktiga. Dragsfjärds kommun har byggt ett åldringshem som är ett exempel för andra kommuner. Åldringarna skall inte, såsom det ännu är brukligt, fösas ihop i stora salar, utan inkvarteras en eller två i små rum med moderna bekvämligheter, toalett, elspis och varmt och kallt vatten Något sådant har få arbetarpar kunnat drömma om i Dalsbruk, där dessa bekvämligheter ingenstädes står till buds i arbetarhemmen

12 av 18 rum färdiga.

För närvarande står färdiga 12 rum för åldringarna och bostäder för hälsosyster, hemsyster och vaktmästare. Den andra delen av projektet omfattar 18 rum, fördelade på 3 byggnader, Efter besiktningen bjöds det på middag på Föreningshuset i Labbnäs.

Byggnadskomiténs ordförande Leonard Blomkvist hälsade de inbjudna välkomna och lämnade en kort översikt över arbetets gång, berättade om de svårigheter man haft att övervinna, del sätt på vilket komitén fattat sin uppgift.

Åldringarna får stanna på orten

Gunvor Grönqvist talade på Dalsbruks Demokratiska Kvinnors vägnar. Hon framhöll att föreningens avsikt varit att bereda åldringarna i Dalsbruk möjlighet att stanna kvar på orten, där de har sina anhöriga, i stället för att placeras i kommunalhemmet i Genböle, Hon tackade alla dem som hade medverkat till att föreningens tanke blivit verklighet.

Gottfrid Lindström framförde Svenska Arbetarföreningens tack till kommunen och alla dem som bistått på ett eller annat sätt. Han framhöll, att åldringarnas öde varit allt annat än ljust under tidigare år. På de snabbt tillväxande industriorterna kunde man inte i början av seklet bereda åldringarna möjlighet att bo kvar på orten, utan de utplacerades i sockens utkanter. Visserligen byggde man för fullt, men ännu efter andra världskriget hade bostadsförhållandena inte förbättrats i högre grad.

Efter detta följde så det högtidliga ögonblick, då Byggnadskomiténs ordförande överlämnade de nu färdiga byggnaderna till kommunalfullmäktige. Kommunalfullmäktigeordföranden Börje Sten tackade Byggnadskomitén för väl utfört värv. Han uttryckte också fullmäktiges tacksamhet gentemot motionärerna och deras tillfredsställelse med det sätt på vilket arkitekten och entreprenörerna, genomfört sin uppgift. Ytterligare gav bergsrådet Wilhelm Wahlforss uttryck för Wärtsiläkoncernens positiva inställning till projekten och lovade även i framtiden stå till tjänst med lån om pekuniära svårigheter uppstod. Han meddelade också, att Wärtsiläkoncernen hade för avsikt att donera en tomt för den finska folkskola, kommunen står i beråd att bygga. På Kimitokommunens vägnar talade häradshövding Laurén, och Einar Börman framförde en hälsning från kommunalfullmäktige i Westanfjärd. F.d. riksdagsmannen Ture Hollsten tog tillfället i akt för att också han yttra några ord.

”Vi beslöt att hemmet skulle bli verklighet”

Lea Johansson, som var ordförande för Dalsbruks Demokratiska Kvinnor år 1950 och som alltjämt är ordförande för föreningen har för Ny Tid berättat några hågkomster från tiden då initiativet till byggandet av ett hem för åldringar i Dalsbruk väcktes:

— Det var våren 1950 som det först började talas om att vi här i Bruket borde få ett hem för åldringar, säger Lea Johansson. Kvinnorna här menade att vi borde få ett sådant mellan sjukhuset och Sabbels. Det skulle vara så bekvämt att sticka sig in till de gamla och man skulle inte behöva åka med bussen till Genböle. Nåja, vi tog reda på av karlarna att vi kunde motionera om saken i fullmäktige och så beslöt vi att det skulle bli verklighet. Vi gjorde upp en skrivelse till fullmäktige och för att ge mera kraft åt motionen samlade vi in en massa underskrifter på den. Över 200 skrev under. Ja, vi gick ju an som karlarna brukar göra i valtider och på sommaren var vi klara att överlämna vår motion. Motionen överlämnade vi till den folkdemokratiska gruppen för vidare befordran till fullmäktige. Ja det var allt.

— Nå vad tyckte dalsbruksborna om er motion, frågar vi sen.

— Jo, de tyckte den var bra, säger ordföranden för Demokratiska Kvinnorna. Det gladde oss mycket att svenska arbetarföreningen gav stöd åt vår aktion genom en liknande motion.

Red

Digitaliserad 31.5.2017

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.