1. Förintelse

av förintelsen: serberna gräver nu ostörda upp tiotusentals icke-serber dom redan en gång förintat i Bosnien, för att göra om jobbet, grundligare. Förintelse av historien och skulden: marken ska desinficeras för kommande pro-serbiska faurissöner. Dom tyska 30/40-talsnazisterna blev slagna och fick därför inte samma möjligheter att städa undan alla materiella bevis för sin verksamhet. Serbernas fältherre Milosevic är däremot ohotad och världen måste av s.k. politiska skäl låtsas att folkmord i Europa 1992-95 inte är särskilt farligt. Liksom världen under krigets heta fas måste låtsas att det handlade om en ”invecklad konflikt” mellan ”parter”.

Ifall de döda mot förmodan i morgon steg upp ur sina gravar och blev levande igen, så skulle de genom en FN-resolution dödas en gång till, återigen för att ”inte försvåra fredsprocessen”.

2. Tjetjener och gisslan

Ny föreställning i Dagestan. Manuset från Budjonnovsk i fjol var alltför framgångsrikt, så Jeltsin valde denna gång helt kallt att döda gisslan (trots att han sa nåt annat under Mitterrands begravning).

Applåderna har inte inte låtit vänta på sej. Zjirinovskijs alltså.

3. Fajt dö pawöö

Dagsläget i feodalstaten Finland, där ni-vet-vad tystat all opposition, avspeglas som tydligast i reklamtävlingen för grundskolornas nior utlyst av the powers that be. Nämligen Alko, Coca Cola, City Sokos, Fazer, Mainos-TV, IBM, Karhu-Titan, WSOY och Helsingin Sanomat. Vågar man gissa att riksmedia inte kommer att ta upp detta brott mot läroplanen (öppen märkesreklam i klassen, störande av undervisningen i teckning och modersmål, etc)?

Tävlingens slogan lyder ”anna ideaa!!! saat rahaa?!?!”. I översättning: ”sälj dej nu — billigare än nånsin”.

4. Borgåbladet

i monopolets skugga — bra koppling av Tuva Korsström att i Hbl påminna om tidningsmaktspelet i ”Lexå” i Christer Kihlmans debutroman Se upp salige! (1960). Även om sparkade Rolf Gabrielsson jämförd med Kihlmans redaktör Karl-Henrik Randgren förstås inte är det minsta vild eller kritisk (eller kanske i hemlighet — vem vet?).

Hbl hade också ett indignerat reportage från slagfältet, konstigt nog utan att nämna Bbl:s ägare, Konstsamfundet (som också råkar äga Hbl). Ny Tid å sin sida kallade i förra veckans kommentar den sparkade Gabrielsson för ”Lars Rönn”, vilket är ännu mera freudianskt eftersom det är Rönn som i sin egenskap av bas för Konstsamfundet utdelar sparkarna.

5. Diktonius 100

i morron (20.1.1996). Alla alltför flitiga, alltför begåvade, alltför dåligt betalda frilansars skyddshelgon. Lyckades tack vare Axel Åhlströms insiktsfullhet och Arbetarbladets små arvoden överleva 20-30-talen. Tills han blivit så knäckt och modernismen så ofarligt modern att borgerligheten erkände honom. Vid jubileumstillfället bortrest.

(Artikel om boken Diktonius: Brev — Ny Tid 4/96)

Insatt i nätet 23.1.96. Texten tillhör Ny Tid och skribenten. Citera gärna, men ange källan — annars kommer Alko, Coca Cola, City Sokos, Fazer, Mainos-TV, IBM, Karhu-Titan, WSOY och Helsingin Sanomat och tar dej!

Okänd skribent

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.