Hetaste snacket denna vecka!

1. Ryskt blod

I Tyskland anses det naturligt att en Brandt eller Kohl med jämna mellanrum påminner om nationens kollektiva ansvar för nazioffren. Är det inte dags att Ahtisaari & Co. officiellt markerar faktum att det i Finland 1918 — vid sidan av allt annat — genomfördes en helt besinningslös etnisk ’rensning’ på sammanlagt tusentals oskyldiga utländska soldater och civila? (se juttun Etnisk rensning modell Finland)

En utredning av vad som hände, och vem, saknas ännu. Det minsta vi är skyldiga de mördade är deras rätt till sina namn.

2. Etiopiskt blod

i svallning i Israel, sen det läckt ut att blodcentralerna rutinmässigt slängt det blod dom mörkhyades judarna donerat. Med goda skäl, visst: enligt uppgift 50-faldig aidsrisk. Mindre fiffigt däremot att tro att saken inte ska komma ut.

Skulle förstås vara roligt att veta vilkas blod som brukar slängas på andra håll i världen. T.ex. här.

3. Porkala

jubilerar: 40 år sen den ryska militärbasen skrotades och området oväntat återlämnades. 38 år före tidtabellen — enligt fredsfördraget skulle det ha skett 1994.

Mycket var i eländigt skick, kanske hälften av bostadsbyggnaderna rivna. Att kyrkan hade använts som stall och gravstenar välts brukar också påpekas, däremot inte att kyrkslättborna lika sorglöst utplånade den ryska begravningsplatsens minnesmärken (dom ersattes senare med opersonliga massgravar).

Tydligen har ingen finländare ens i sin vildaste fantasi kommit på att jämställa handlingarna.

Det är förstås också en fråga om man hellre får tillbaka sitt hus efter 11 år, rivet, eller efter 50 år, när man själv är död. Men när man tänker på kommunens senare policy ifråga om värdefulla eller intressanta byggnader som tillåtits förfalla och brinna under 40 års post-parentes (i slutändan bl.a. Munkkulla och Hörngård) så frestas man säga att ryssarna förstörde hälften av ortens byggnadshistoria, åskan en procent och kyrkslättborna själva resten.

4. Arvet från Atos

Atos Wirtanen, en tid chefred. för bl.a. Ny Tid, skulle ha fyllt 90 i lördags (27.1). De som kände och älskade honom tycker att hans skrifter fallit i orättvis glömska. De som läst skrifterna, men inte kände honom, undrar däremot om kanske ändå mänskan Atos, hans sokratiska förmåga att få folk omkring sig att engageras, tänka och diskutera, är det viktiga arvet.

Att läsa Atos går an — att läsa om Atos är alltid roligare.

5. Kekkonens

aktier sjönk under glasnost- och yuppie-eran, har det påståtts. Ändå är hans kärleksbrev nu till salu för en halv miljon. Heta texter, kan man lugnt påstå. Love for sale.

6. Jörn Donner

blir demare. Ifall nu såna begrepp som ”parti” och ”Donner” överhuvudtaget är logiskt förenliga. Måste vara inflytandet från hans TV-dokumentär om Diktonius nyligen. Donner framhöll där hur D. efter ungdomsårens revolutionära attityder blev ”övertygad demokrat”.

Diktonius var visserligen aldrig SFP:are.

7. Hillary

En ny sahlinare? Eller värre? Vi kan bara citera Glenn O’Briens Ginsberg-parafras, ur ett helt annat sammanhang: ”I saw the best minds of my generation, depressed by lawsuits, dieting, sober, all dressed up” (Jag såg de främsta i min generation, betryckta av rättsprocesser, bantade, nyktra, uppklädda).

30.1.96 — TS

Texten tillhör Ny Tid och skribenten. Citera gärna, men ange källan – annars kommer den allmänna opinionen och tar dej!