I södra Chile och Argentina bor ett indianfolk man inte så ofta hör talas om. Ändå skulle det just nu finnas skäl att uppmärksamma mapucheindianerna, också här i vår ände av världen.

– Vi, mapuchefolket, kommer inte att acceptera ytterligare ett folkmord, står det i ett öppet brev som jag hittat på Internet.

Hittills har ingen dött i konflikten mellan indianerna och den chilenska regeringen, men våldsamheterna har stegrats under det senaste året. Demonstrationer och protestskrifter har besvarats med arresteringar och utvisningar.

Nu är det ju inte världens mest objektiva information jag hittat genom att surfa på nätet, men också tagen med en nypa salt vittnar den om att Pinochet inte är det enda nämnvärda chilenska problemet i dag.

I Chile finns ungefär en miljon mapucheindianer, vilket innebär en knapp tiondel av landets befolkning. En stor del av dem är fattiga och förtryckta. Sedan demokratin sades återinföras i Chile 1990 har indianernas ställning visserligen förbättrats och de har delvis fått tillbaka de landområden som togs ifrån dem efter Pinochets kupp 1973. År 1993 stiftades en lag om indianernas rätt till land och 1994 grundades CONADI, ett samarbetsorgan för ursprungsbefolkningen och regeringen.

Men sedan har regeringen tydligen tagit tillbaka alla sina löften och brutit mot sin nystiftade lag. Enligt lagen får mapucheindianernas mark inte säljas utan CONADI:s välsignelse, och indianerna får inte fördrivas från sina hem eller tvångsförflyttas. Trots det har regeringen satt igång två byggprojekt i jätteklassen samt låtit både nationella och internationella skogsföretag avverka skog på indianernas områden.

Det mest uppmärksammade byggprojektet är bygget av en damm och ett vattenkraftverk vid Bio-Bioflodens övre lopp. Förutom att dammen skulle lägga bosättningområden under vatten skulle det ekologiska systemet få sig en smäll. Tack vare det har indianerna fått oväntad hjälp i sin kamp från internationella miljöorganisationer. Tillsammans har de fått till stånd en så högljudd protest att den chilenska pressen talar om ett nytt Chiapas.

Varning för våld

– Vi, de organisationer som förbundit oss att försvara livet vid Bio-Biofloden, utfärdar en varning! Vi är beredda att organisera oss på alla nivåer för att stoppa detta folkmords-byggnadsprojekt, står det i det tidigare nämnda öppna brevet, daterat den 21 maj i år.

Brevet är undertecknat ”Kiñe Newentun – En enad styrka – koordinerande organ för de organisationer som kämpar för att skydda livet vid övre Bio-Bio”.

Bakom dammbygget står elektricitietsföretaget Endesa Chile, sedan 10 maj i år till sextio procent ägt av spanska Endesa España. Enligt uppgifter på Internet har de påbörjat bygget utan officiellt hyreskontrakt för marken.

På nätet berättas om flera protester mot Ralcodammen, bland annat en protestmarsch i april i år.

Cirka 700 personer från olika håll i Chile samlades och marscherade sjungande och hojtande protestslogans trettiofem kilometer.

Vissa av historierna om hur demonstrationer stoppats och folk anhållits är totalt absurda. Den 18 februari i år ska en demonstration på privat mark, med markägarens tillstånd, ha stoppats av poliser utrustade till tänderna med vapen, tårgas, skottsäkra västar, batonger, hjälmar, sköldar. Efteråt åtalades indiankvinnorna Berta och Nicolasa Quintreman, 74 och 60 år gamla, för ”förhindrande av tjänsteutövning”.

Vid samma demonstration arresterades två utländska aktivister, Patricia Ballesteros från Spanien och Lee Pope från USA, för våld mot polis. De hölls fängslade i tre veckor varefter de befriades från åtal och utvisades ur landet med uppmaning om att inte försöka återvända.

Tvivelaktiga arresteringar

Flera av indianernas ledare samt företrädare för olika organisationer har arresterats. Den 9 maj i år arresterades Pedro Cayuqueo på Santiagos flygfält då han återvände efter att ha presenterat en indianorganisation på FN:s årliga konferens för mänskliga rättigheter i Genève. Där hade han överlämnat en rapport över Chileregimens förtryck av mapucheindianerna och brott som begåtts mot de mänskliga rättigheterna. Han rapporterade också om de skador skogsavverkning utförd av företag som t.ex. Shell och Mitsubishi orsakat på indianernas områden: föroreningar av alla de slag, utrotade trädslag och växter samt förgiftningar och ärftliga sjukdomar hos befolkningen. På de områden bolagen skövlat har de sedan planterat nya träd och det låter ju som en fin idé. Problemet är att de planterat för området främmande trädslag, till exempel eukalyptusträd, som sänkt grundvattennivån och lämnat hela byar utan vatten.

Tre dagar före Cayuqueo hade tretton mapucheledare, bland dem en jurist och flera ”Lonkos” – indianernas familjeöverhuvuden och ledare – arresterats. På vilka grunder de alla arresterats framgår inte. Men i The Bulletine of The mapuche International Link där jag hittar uppgifterna ser man det som en medveten strategi för att förhindra indianerna att kunna försvara sig juridiskt. och som en demonstration av att man inte erkänner indianernas ledare och inte ämnar förhandla med dem.

Protest sedan 1997

Den 16 juni 1997 skrev Mapuche International Link (MIL), en organisation stationerad i Bristol som kämpar för indianernas rättigheter, ett öppet brev till Chiles president där de protesterade mot det planerade bygget av Ralcodammen som ”nyligen” fått grönt ljus av de chilenska myndigheterna.

Drygt ett år senare verkar våldsamheterna ha börjat. Den 11 oktober 1998 hade skogsindustriföretaget Bosques Arauco efter en utdragen och oavslutad rättstvist bestämt sig för att utan tillstånd påbörja sin planerade skogsavverkning. Invånarna i byn Cuyinco nära Cerro Alto, som av allt att döma inte var så många, bestämde sig för att försöka stoppa avverkningen. De gick nog inte helt fredligt till väga, åtta av skogsbolagets fordon fick vindrutorna krossade eller andra skador. Å andra sidan lär det ha funnits fem beväpnade vakter per man att kämpa mot. Utgången var given. Nio av indianerna fördes till sjukhus, en av dem i kritiskt tillstånd och en i koma. Skogsmaskinernas förare lär också ha försökt köra över demonstranterna ”med avsikt att döda”.

– Endast våra bröders skicklighet och tur räddade dem från döden den här gången, står det i artikeln på nätet.

Vidare hade männen från skogsbolaget förstört byns såg och skjutit på indianerna som springande flytt in i skogen. De hade dock lyckats sno åt sig ett vapen och besvarat eldgivningen, vilket ledde till att tre av skogsbolagets män också lades in på sjukhus.

Jag undrar om konflikten mellan mapucheindianerna och regeringen samt storföretagen verkligen är så svartvit som mina cyberkällor låter påskina. Det finns väl bara ett sätt att ta reda på saken. Om tre veckor åker jag till Chile.

Skribenten har egentligen inga garantier för sina källors pålitlighet. Den som vill bilda sin egen åsikt uppmanas att besöka främst http://members.aol.com/mapulink men också http://members.tripod.de/Biobio/Bienvenida.htm därifrån fotot är.