Det dolda samarbetet mellan backhoppning och nazism

av Ny Tid

Har du följt med backhoppningstävlingarna i olympiska spelen i Turin? Har du tittat riktigt noga? Varför frågar jag det här? Jo, för att vår omgivning är fylld av koder och hemliga sammanhang som måste dechiffreras. Det här gäller även backhoppning. Backhoppning, som för den oinvigde nybörjaren ter sig vara en ytterst imbecill, förnuftsbefriad och banal aktivitet, är i själva verket ett sofistikerat uttryck för en latent ideologi. Jag kan genast meddela för er bästa läsare att jag ägnat så ofantligt mycket tid av mitt vakna liv åt att titta på backhoppning att jag vet vad jag talar om. Det är nämligen så att det finns ett tydligt samband och tydliga paralleller mellan backhoppning och nazism. Okej, jag förstår att ni skrattar åt denna bizarra tanke, men låt mej förklara.

Vi börjar med att närmare granska vilka de främsta backhopparnationerna är. Dessa är; Tyskland, Österrike, Japan, Finland och Norge. Blickar man lite tillbaka i dessa länders historia kan det konstateras att alla varit alierade med Tyskland under andra världskriget. Dessutom är backhoppning en ytterst patriarkalisk och arisk sport. Alla backhoppare är vita, unga, mer eller mindre ariska män i sin bästa SS-ålder. Det här patriarkaliska och maskulina inslaget karakteriserar också nazismen (ironiskt nog helt i motsats till sin främsta ledare). Tänk nu på Matti Nykänen och alla de andra blonda, blåögda och raknäsade finländska backhopparna genom historien. Det är ingen slump, utan ett bevis på hur nazismen infiltrerar sig i sporten och hur den via TV-sändingarna inkorporeras i varje backhoppningfantasts sinne. På det här sättet slår rasismen och antisemitismen rot i den oskyldiga och omedvetna massan.

Alla backhoppare är alltså representanter för det ariska idealet och ideologin. Självklart finns det enstaka undantag, ta Martin Hoellwarth till exempel, han har ett typiskt judiskt utseende och mörka drag. Dessa är dock endast undantag som bekräftar regeln, undantag som medvetet har placerats dit av nazisterna för att det sanna mönstret och sammanhanget inte skall upptäckas, kläs av sin täckmantel och avslöjas naket och skamset gömmande sig bakom sina fallna dimridåer. Det här är bara ett av många exempel på när ideologi som maskeras till ontologi, precis som när Mr. Kultur presenterar sig som Mr. Natur. Nåjo, men tillbaka till backhoppningen.

En central del av nazismen var dess präglade estetik, det var med andra ord en ytterst visuell ideologi. Samma visuella karakteristika kan skönjas i backhoppningens estetik. Jämför till exempel backhopparnas overaller och hjälmar med SS-uniformerna och du finner en tydlig analogi. Om man dessutom tittar närmare på designen i SS-hjälmarna som går lägre ner i nacken, kan en nästan identisk design återses i vissa modellers backhoppningshjälmar. I de finländska medierna talar man genomgående om ”Suomen mäkikotkat”, Finlands backörnar. Denna hänvisning till örnen, en av nazismens främsta symboler förstärker ytterligare min tes. De japanska backhopparnas hoppstil brukar kallas för ”kamikaze-stil” på grund av deras aggressiva stil där de ligger vågrätt i luften i bred V-ställning med huvudet pekandes snävt neråt, precis som ett attackerande kamikaze flyplan. Dessa är helt konkreta bevis på sambandet mellan backhoppning och nazism. Dessutom finns det ytterligare mera kvalitativa och filosofiska fakta som stärker min hypotes.

Inom nazismen var Hitlers talarpodium och samlingssalar ytterst centrala, man skulle kunna kalla dem för nazismens kyrkor eller tempel. Uppe i podiet stod Hitler och predikade för massorna precis som Jesus en gång i tiden. Inom backhoppningen har dock talarpodiet bytts ut mot backtornet och nedanför finns fortfarande den anonyma massan, som med beundran och längtan, ja med berusat begär vänder sina blickar och sina själar upp mot backtornet – metaforen för talarpodiet, nazismens babelstorn – i hopp om att bli frälsta. Pokalen segraren vinner är i sin tur en direkt hänvisning till nazisternas ständiga sökande efter den heliga Graalen. Precis som nazismen är backhoppningen ytterst fängslande och i båda fallen förundras man med skräckinjagad fascination över vad människan är kapabel till.

Med det här vill jag uppmana alla att med skarp blick och manisk noggranhet följa med vinterns inkommande backhoppningstävlingar. Idrott är inte bara hjärndöda mekaniska rörelser, utan i lika hög grad ett uttryck för dynamisk politisk och ideologisk inkorporering.

Johannes Tabermann

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.