Under olympiaden i München 1972 slog den palestinska organisationen Svarta september till och dödade 11 israeliska idrottsmän. Det skedde i en värld så rörande naiv och oskyddad att det ansågs otänkbart att någon skulle bryta den olympiska freden (i filmen blir terroristerna hjälpta att klättra över staketet till olympiabyn av vänliga idrottsmän) och den västtyska polisen klåpade bort räddningsaktionen genom att låta den direktsändas i TV, som terroristerna tittade på. Här inleddes den internationella terrorismen så som vi känner den.

Steven Spielberg inleder sin nya, modigaste film någonsin, med bl.a. autentiska amerikanska tv-sändningar, där nyhetsankaret först glatt säger att alla i gisslan klarat sig och sedan att alla dött. Hans egentliga historia är dock vad som hände sedan – och den historien är så pass otrolig och okänd att den räcker för en sevärd film. Mossad inrättade nämligen en specialstyrka som spårade upp och dödade terroristerna en efter en, mitt i Europa och på öppen gata.

Tanken var att visa Israels styrka – men åtminstone enligt filmen är det helt sanslöst hur amatörmässig den lilla ligan var. Den leds av den veke Avner (Eric Bana) som går från idealist till kallblodig mördare med paranoida mardrömmar och slutligen till, lite orealistiskt nog men Spielberg kan inte motstå det finaste han vet: ansvarig familjefar. I sin grupp har han bl.a. Steve (Daniel Craig, i en roll som redan är Bond), den misslyckade bombmakaren Robert (Mathieu Kassovitz) och Hans (Hanns Zischler) som håller efter deras kvitton. De får hjälp av Louis (Mathieu Amalric, så slickat förslagen och passiv-aggressiv som bara en fransman utan moral på film kan vara) som mot svindlande summor hjälper dem att hitta offren. Den blodiga hämndspiralen sprider sig över kontinenten – och filmens fråga är om hämnd är värt något alls.

Det här är europeisk närhistoria som thriller i 167 minuter. Det är spännande att se en actionfilmsvirtuos som släppts lös i den mänskliga och politiska tryckkokare som var det kalla krigets Europa – med en historia som åtminstone utgår från verkligheten och tillräckliga resurser för att återskapa den. En actionfilm i nyanser av grått, där känslorna och motiven för en gångs skull är tillräckligt explosiva för att motsvara handlingarna – och där även åskådarna står ambivalenta inför ”hjältarna”. Spielberg har också gjort ett hederligt försök att visa komplexiteten, den moraliska ambivalensen, Israel-Palestinakonflikten som en fråga om att hitta ett hem för båda parterna, hämnden som börjar smaka aska och äter upp hämnarna inifrån.

München. Regi: Steven Spielberg. Finlandspremiär: 17.2.