Just nu råder det vapenvila mellan palestinier och israeler. Hösten 2005 retirerade Israel från Gaza, ett trevande steg till fred i Mellanöstern. Trots det fortsätter självmordsattentaten mot civila israeler. Också på palestinskt område fortsätter sammandrabbningarna och attackerna. En händelse som nyligen uppmärksammades var självmordsattacken vid en restaurang i Tel Aviv den 19 januari, där 15 personer skadades. Civila israeler skadas i självmordsattentat och liknande medan många palestinier skadas vid bombattentat av det israeliska flygvapnet. Ofta träffas också palestinier av kulor under den israeliska militärens operationer, vid vägspärrar eller under sammandrabbningar mellan palestinier och den israeliska armén.

Statistiken på båda sidor visar tydligt att ett större antal civila skadas än dör på grund av konflikten. Enligt uppgifter från den palestinska Röda halvmånen har 29 393 palestinier skadats under perioden september 2000 till januari i år. Röda halvmånen uppdaterar statistiken över skadade varje vecka. Det palestinska hälsovårdsministeriet å sin sida uppger siffror på 43 771 skadade palestinier under samma period.

Det israeliska utrikesministeriet uppger att 4 590 civila israeler skadats under perioden september 2000 till september 2004. Den israeliska armén, IDF uppger högre siffror, 4 908 skadade civila israeler mellan åren 2001 och 2004. Det finns ingen information om ålders- och könsstrukturen på de israeler som skadats att tillgå. Inte heller exakta uppgifter om hur många som blivit handikappade på grund av konflikten. På den palestinska sidan uppger hälsovårdsministeriet att det mest är barn under 18 år som skadats, och av dem är den överväldigande majoriteten pojkar. Flest barn skadas på Västbanken. Hälften så många män som pojkar under 18 har skadats, medan ungefär lika många kvinnor som flickor har skadats. Hälsovårdsministeriet uppger att ungefär 6 188 palestinier blivit handikappade, och att av dem 2 660 är barn. Ministeriet uppger också att ungefär 10 procent av de skadade blivit handikappade, men poängterar att inga säkra uppgifter finns att tillgå.

Medicinbrist

Mohammed Omer, medarbetare vid hjälporganisationen Norsk folkehjälp och fotojournalist, är inte ovan att komma i kontakt med skadade och handikappade palestinier. Han upprätthåller en webbplats på nätet med bilder och berättelser om det dagliga livet i hans hemstad. Al Moghayer är bosatt i Rafah på Gazaremsan nära gränsen till Egypten. I konflikten har fyra av hans bröder, hans syster och mamma skadats. Två av hans bröder är nu rörelsehindrade. Hans ena bror träffades av en kula och dog år 2003.

– Min bror har blivit skadad på nytt, han kan inte gå. Nu försöker han få hjälp av myndigheterna, säger Al Moghayer på en raspig telefonlinje från Rafah i december.

Al Moghayer menar att det inte lönar sig för brodern att besöka sjukhuset, eftersom de inte har tillräckligt med kapacitet för att ta emot alla som behöver hjälp. Sjukhusens utrustning är inte avancerad nog och medicinerna räcker inte till. Någon hjälp från de palestinska myndigheterna får sjukhusen inte heller, enligt Al Moghayer.

– Ända sedan intifadan startade år 2000 har det inte funnits några jobb. Inte ens de som inte är skadade kan få jobb. Sådan är situationen i hela Gaza.

De familjer som har de mest skadade och handikappade kan få en summa på 110 amerikanska dollar en till tre gånger i året. Men den summan räcker inte långt, menar Al Moghayer.

De två mest synliga organisationerna som bland annat hjälper handikappade på Gazaremsan, är Läkare utan gränser och rehabiliteringssjukhuset Al Wafa i Gaza. Läkare utan gränser gör hembesök hos familjer där de delar ut mediciner och arbetar med människor som fått psykiska men på grund av konflikten. Al Wafa skickar läkare på hembesök och skaffar fram förnödenheter som mediciner och rullstolar. Men alltid har sjukhuset inte de rätta medicinerna. Många av de handikappade är rörelsehindrade och vissa förlamade. De har svårt att ta sig ur sitt eget hus, eller klarar inte av det själv.

Al Moghayer har inget entydigt svar på vad de palestinska myndigheterna kunde göra för att förbättra situationen.

– Det är en väldigt komplicerad fråga, säger han eftertänksamt. Man måste se till antalet skadade och sedan kontakta sjukhus utomlands.

Palestinska patienter kunde skickas utomlands, eller så kunde de utländska sjukhusen skicka läkare och förnödenheter till Palestina. Under början av intifadan skickades många palestinier utomlands för vård, men så går det inte till längre, säger Al Moghayer.

– Det finns en väldigt stor frustration bland de handikappade. De har inte längre något hopp för framtiden. De tänker att ingen kommer att vilja gifta sig med dem på grund av deras handikapp.

De handikappade saknar positiva framtidsvisioner, de tycker att deras framtid är förstörd. Helst av allt vill de bara få ett jobb och kunna fortsätta sitt liv. Ett exempel är en bekant till Al Moghayer i Rafah, ynglingen Jamil, som förlorat sin ena hand. På väg hem från skolan blev han beskjuten av en pansarvagn.

– Jamil ville bli lärare, men nu känner han inte längre att han kan bli det. Han känner bara stor frustration.

Enligt Al Moghayer känner omgivningen stor sympati för de drabbade. Man respekterar de som blivit skadade och försöker trösta dem.

Utan att använda någon statistik målar Al Moghayer upp en svart bild av antalet skadade och handikappade på Gazaremsan.

– Varje familj har någon familjemedlem som dött eller blivit handikappad. Eller så har deras hus förstörts.

Han tar sig själv som exempel. På hans egen gata är fadern i grannhuset skadad och förlamad. Huset de bor i har blivit förstört. I grannfamiljen mitt emot finns två skadade, och även deras hus är förstört. Al Moghayers familjs hus har också blivit förstört. Många familjers hus har blivit rivna och förstörda av den israeliska armén för att göra plats för murbygget.

Svårt att få vård i Israel

Shabtai Gold är talesman för den israeliska organisationen Läkare för de mänskliga rättigheterna. Det är en organisation som kämpar för människors rätt till hälsovård i Israel och på palestinskt område. Statistik från den palestinska Röda halvmånen visar att färre palestinier skadats under 2005 än året innan. Förra året skadades sammanlagt 993 stycken jämfört med 4 091 år 2004. Gold tror att statistiken med färre skadade dels beror på vapenstilleståndet, som bland annat den palestinska politiska organisationen Hamas upprätthåller. Dock har grupperingen Islamiska Jihad inte gått med på vapenstilleståndet. Våldet kan när som helst ta fart igen och orsaka ett större antal skadade och handikappade på båda sidor.

– Mycket beror på hur det går i valen, både det palestinska i januari och det i Israel i mars.

Ett problem som de skadade och handikappade palestinierna har är den begränsade rörelsefriheten. Det är svårt att röra sig fritt både inom de palestinska områdena och för att komma in i själva Israel. Enligt Gold kan bara vissa viktiga behandlingsformer fås i Jerusalem. Dit kan det vara svårt att få inresetillstånd eftersom det klassas som israeliskt område. I Östra Jerusalem finns en viktig hälsovårdscentral.

– Vissa får helt enkelt inte tillåtelse att komma in, helt utan orsak. Det är en konstant kamp mot domstolarna som Läkare för de mänskliga rättigheterna för, säger han.

Gold nämner Fatma Bargouth som ett av många exempel. Hon hade problem med att få ett 30 dagar långt uppehållstillstånd i Israel. Hon led av bröstcancer, och den strålningsbehandling hon behövde fanns inte att få på Gazaremsan. Bargouth hade också haft problem med att få kortare uppehållstillstånd. Ett annat problem som Gold nämner är den relativa fattigdomen hos palestinierna.

– En tredjedel lever på en och en halv dollar om dagen, en tredjedel lever på under 3 dollar och bara en tredjedel lever på över 3 dollar om dagen. Det här betyder att ju fattigare du är desto sjukare blir du.

Det betyder att få handikappade har råd att betala för den hälsovård och rehabilitering som de skulle behöva.

Ryggmärgsförlamning vanligt

I Ramallah finns rehablitieringscentret Abu Raya, det enda i hela Palestina som är specialiserat på rehabilitering. Centret har drygt fyrtio patienter, men behandlar dessutom hundra patienter som fortfarande bor hemma.

– Sedan intifadan startade är det mest unga män som skadas av kulor i rygg, händer och ben, säger centrets taleskvinna Ola Aburia.

Hon tror att ungefär tio procent av dem som skadas slutar som handikappade. Rehabiliteringscentret behandlar personer som blivit förlamade i ryggmärgen, vilket kan innebära allt från total förlamning till svårigheter att röra sin hand. Enligt Aburia räcker inte resurserna på långa vägar, de skulle behövas fler rullstolar, kryckor, mediciner och personalen borde vidareutbildas. Centret satsar också på att hjälpa de handikappade med att komma ut i arbetslivet igen. Aburia poängterar att om en man blivit handikappad kan han inte jobba och följaktligen inte heller försörja sin familj.

Också Aburia menar att allmänheten stöder de skadade, men att det stödet inte är av praktisk betydelse.

– Allmänheten borde stöda de handikappade så att de har fler chanser i arbetslivet.

De flesta av de unga patienterna på centret har blivit träffade av kulor vid sammandrabbningar med israeler vid kontrollstationerna. Varken i europeiska eller palestinska medier rapporteras det om de handikappades situation, och Aburia menar att det endast är de handikappade själva som vet vad de går igenom.