DIKT: DEN KVÄLLEN VAR JAG ENSAM

av Claes Andersson

Den kvällen var jag ensam, som många andra

Jag var inte den enda som lät bli att tänka på

allt de talade om

 

Man spår hundra meter höga vågor nästa gång

Att Europa sjunker undan och förvandlas till havsbotten

Som slottet jag byggde i sanden och sedan blev borta

 

Polarisarna smälter det sker medan vi väntar

 

Vilken generation vill inte vara den utvalda sista!

När ingen kommer efter oss skall ingen döma oss

Vi måste tyvärr offra barnen och deras barn

 

Försiktigt! Glassen smälter på barnets tallrik

Nånting i mig smälter här bland kvällens skuggor

Det droppar från taken

 

Flyttfåglarna väntas anlända endera dagen

Tranornas mäktiga plogar svanarnas flottiljer

Trastars svalors rödhakars finkars brusande moln

 

De infekterade djuren kommer med värmen

Senast jag hade influensa kröp jag till kojs med

en kärleksroman en konjak det var underbart

 

Det finns vaccin bara för var tredje medborgare

Troligen hjälper det föga eller inte alls

Virusen är oftast smartare än vi mänskor

 

Försvinner och ändrar gestalt som Harry Potter

Så det kan göra detsamma hur det går

Jag skriver på ett föredrag om förändringen

 

Vi drömmer om att allt skall bli som det varit

Den största förändringen är att förbli oförändrad

Så drivs vi med de andra lämlarna mot iskanten

 

Virus består av en nukleinsyrekärna med ett proteinskal

Den genetiska koden finns inne i kärnan

Viruset kan leva bara inne i andra organismers celler

 

Det samboendet är prologen till cellens död

Döden är en förutsättning för mänskans fortbestånd

Om den individuella döden inte fanns?

 

Vilken trängsel! Vilka köer i matbutiken!

Att stå öga mot öga med sin farfars mormor!

Att möta hundra kloner av sig själv!

 

Alla nya prylar och projekt till trots: samma tristess

Tanken på upphörandet som förmörkar vårt liv

Lycka och harmoni behandlar vi som dödsfiender

 

In the long run we are all dead, som Keynes påpekade

 

Alla som heter Messias spikas upp på korsen

De små barnen sköljs bort som potatisskal vid stranden

Ryktet om att vattnet är slut var gravt överdrivet

 

När hustrun sade att hon tar barnen och lämnar honom

dödade han henne, köpte en motorsåg och styckade henne

Bitarna som han älskat gömde han under deras sommarveranda

 

Där hade han ofta suttit och tänkt på livets mening

I nöd och lust hade de lovat varandra

Något bra svar kom han aldrig på

 

En sotflaga har bosatt sig i mitt högra synfält

Någonting smälter där på bottnet av min blinda fläck

utvidgar sig och skymmer det jag skulle ha sett

 

Kärleken då den förnekas är allt vålds upphov

Allt vi lät bli att göra förföljer oss i våra drömmar

Drömmen blir verklighet verkligheten till dröm

 

Jag har hållit mig till stenålderskost på sistone

Kanske får jag bort några kilon och dör lite friskare

En brun mus har bosatt sig under min tv-apparat

 

Den verkar söt och trevlig som Jerry i Tom&Jerry

Jag kanske låter den leva ännu ett tag

I morgon lånar jag nog grannens hungriga katt

Det som sker i Mellanöstern drivs mot sin slutliga lösning

Muren växer mot himlen som fylls med söndersprängda mänskor

 

Påsken kommer dragande med sina blodiga lamm

 

En 92 årig manlig jazzsångare anförtrodde mig:

nu kan jag dö lugn när jag fått in alla mina barn

på goda ålderdomshem. Han sjunger All of me i F-dur

 

rösten är lite rispig och tunn som den lätt blir

då man lever länge och har mycket att säga

Sedan tar jag ett längre pianosolo medan han vilar sig

 

Somliga mänskor är det svårt att låta bli att älska

Med andra är det lättare

Den som påstår sig älska alla älskar ingen

 

Den som hävdar att han aldrig älskat någon

har inte kommit över sin stora kärlek

Mamma pappa stora&lilla syster mina fångvaktare

 

En av mina fotbollsvänner hoppades att världen

skulle bestå åtminstone över fotbolls-VM i Tyskland

Annars orkar jag inte leva längre sade han

 

När man har varit nära gränsen några gånger

känns inte tanken på utplåningen längre lockande

Man vet vad man har och man vet vad man får

 

Endast fakiren och miljardören önskar sig ingenting

Jag och många med mig nöjer sig med det måttliga: lite

vänskap enstaka orgasmer kammarmusik rödvin fotboll

 

Konstigare än så är inte mitt himmelrike på jorden

Dagarna går, blir veckor månader år barnen blir gamla

allt händer långsammare utom tiden som skyndar iväg

 

mot

Claes Andersson

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.