“Och många lever i tron att Sveaborg är öppet endast på sommaren och blir förvånade när de får höra att folk faktiskt bor där. Många har inte sett när den gamla färjan kämpar sig genom isblocken en vacker vinterdag”.

I Jugendsalen är det grått. Gråa pelare, grått golv, gråa bänkar. På väggarna hängerNina-Maria Oförsagds utställning m/s Sveaborg. Sedan maj 1951 gick färjan med samma namn mellan Salutorget och Sveaborg. År 2003 stannade den. Utställningen är en dokumentation av färjan och dess sista år i bruk. Vi får se den under de andra årstiderna, när turister inte åker ut till ön. Vi får se den med dess riktiga passagerare, öborna.

Den första bilden visar färjan just på vintern. Den tränger sig igenom sjok med is. På däck står en man. Det är en grå dag. En dag för te och film, inte för en tur på sjön. Jag fryser.

Och temat är genomgående. Det är kallt. Bilderna inifrån båten är de finaste. De hårda träbänkarna, den slitna träpanelen. Det är varma färger, fast ändå kyligt. En ruggig känsla. Det är fönstret, den enda ljuskällan som gör det. Vitt dagsljus från en mulen utsida. Kläderna gör sitt. Människorna på bilden är väl påpälsade. Tjocka jackor. Vinterkläder.

När konstnären går ut på däck, fotograferar utsidan, försvinner något. Det är mitt på dagen och ljuset är platt, skuggorna saknar liv. Som om bilderna var tagna av en av de där sommarturisterna. Speciellt de tagna i solljus.

Men vi går in igen. In i båtens kyliga värme. Här kommer fönstren tillbaka. De är återkommande. Ofta är de i fokus, fast ändå i periferin. Det är de som gör bilden, även om man inte tänker på dem från början. Där det finns ett fönster tittar alltid någon ut genom det. Som om de inte vill vara där. De ser ut i evigheten.

Bilderna är bleka, ofta ganska tråkiga. Men de visar en autenticitet. De är precis så bleka som verkligheten är. Kompositionen är ofta rörig. Plottrig. Men känslan finns ändå kvar. Vardag. Nästan alla bilder är stilla. I en av dem pågår en konversation. Ingen hetsig sådan, men något händer. Det är i stort sett det enda undantaget. Annars är det bleka fönster och blickar ut mot ett obestämt mål.

Nina-Maria Oförsagd: m/s Suomenlinna. Jugendsalen i Helsingfors fram till 9.4 2006.