Henrik Saxgren har fotograferat de nya nordborna, de som inte är födda här, invandrarna. Meningen är att man skall kunna se bilderna om hundra år som ett dokument över vår tid.

Den sjätte april öppnar den danska fotografen Henrik Saxgrens utställning Krig & Kärlekpå Finlands fotografiska museum i Helsingfors. Det är bilder på de nya nordborna. De som inte är födda här. Invandrarna. Han har samlat familjer från 110 olika länder och ställt upp dem framför kameran. Poserande med allvarliga miner.

– Jag fick idén 1997 när jag var på Lofoten i Norge. Då såg jag att de anställda på fiskefabriken var utländska. Tamiler från bortre Asien. Jag tyckte det var spännande att de var där, så långt hemifrån. Idén var att dokumentera hur gruppen av invandrarna ser ut. Meningen är att man skall kunna se bilderna om hundra år som ett dokument över vår tid.

Ambitionen var att ta en bild av varje folkgrupp som invandrat till Norden. Då visste han inte att de var så många, över 220 stycken. Boken Krig & Kärlek som gavs ut i samband med utställningen innehåller åttio av dem, utställningen några färre.

Ett land utan fäder

Henrik Saxgren började sin karriär som reklamfotograf och bytte sedan till journalistik med fokus på utlandet. Han reste runt världen. Till Afrika, Mellanöstern, Sydamerika. I mitten av nittiotalet åkte han till Nicaragua. Det var efter sandinisternas fall och landet hade förfallit. Han hade varit där flera gånger tidigare – 1984, 1987 och 1990. De barn som då, trots fattigdom, sprungit omkring i vita rena skoluniformer var nu tiggare i trasiga kläder. Attityderna hade ändrats. De hade gett upp. Nu sniffade barnen lim och de små flickorna, 10–13 år gamla, gick på gatan. Hälften av landets barn växte upp utan pappa. Och sedan utnyttjades flickorna sexuellt av männen. Män som i unga år övergivits av sina fäder. Saxgren bestämde sig för att fotografera dem. Boken Salomons husinnehåller de bilder han tog där, på barnen i Nicaragua.

– Nicaragua var min sista resa som fotojournalist.  Nu har jag vänt journalistiken ryggen. Jag kom på att den ofta fördummar mer än den upplyser. Journalisterna ser bara det som bekräftar deras förutbestämmda tes. Som dokumentärfotograf försöker jag istället tillföra bilden så mycket information som möjligt, utan vinkel och syfte.

Objektivitet

På bilderna i Krig & Kärlek har han ställt upp familjerna i deras egna hem. Poserande. Rummet är upplyst så att där inte ska finnas skuggor eller dunkla vrår. Hela rummet syns lika mycket.

– Jag vill visa allt. Även om jag vet att man alltid är subjektiv vill jag ha ambitionen att ta objektiva bilder.

Han ville inte göra något eget urval när det gällde vilka han skulle träffa. Det skulle göra projektet mindre trovärdigt. För att komma i kontakt med invandrarna skickade han ut en lista med olika etniska ursprung till assistenter runt om i Norden. De fick i uppgift att leta rätt på dessa etniciteter i sitt område. Människor som arbetade inom socialtjänsten på mindre orter visade sig vara de mest användbara assistenterna. Från början var målet att arbeta i storstäderna men där var det mycket svårare. Där hade fadern inte auktoritet nog att samla alla barn.

– När jag skulle möta en familj med fem barn kom inte ett enda. I till exempel arabiska familjer har fadern av tradition mycket makt. Men ju längre tid de bor här i Norden desto mera förändras detta och fadern får allt mindre auktoritet. Det går snabbare i städerna än på landet. Bortsett från det var skillnaderna mellan de olika regionerna inte så stora. Gemensamt var att alla flyktingar var mycket isolerade, oavsett vilket land de bodde i. Sverige, Norge och Danmark har ju många flyktingar. Finland mycket färre.

Krigets landskap

År 2001 åkte Saxgren till Gaza. Det var den första resa han gick helt in för att dokumentera. Med en långsam kamerautrustning och stativ, gav han sig ut för att fotografera landskapen som kriget lämnat efter sig: Tomma övergivna gator, bråte, utsprängda hus.

Vid tiden för byggandet av Öresundsbron, som förbinder storstäderna Malmö och Köpenhamn med varandra, fick han i uppdrag att fotografera byggnadsprocessen. Projektet resulterade i boken Pylonia. Också här är bilderna tomma. Få människor och stora ytor. Man ser på något sätt att ambitionen är objektivitet.

Utställningen Krig & Kärlek innehåller utöver bilder av invandrare och deras bostäder också bilder av flyktingförläggningar. De platser som människorna bodde på innan de fick egna bostäder. Det är kalla bilder. Tomma, enformiga väggar. Kanske något klotter: ”Fak Danish pepole”.

Texterna som förklarar bilderna är torra, utan att väcka några speciella känslor. Historien skall beröra istället för språket. Texterna liksom bilderna skall bara visa upp något som åskådaren själv får ta ställning till.

Ibland förflyttas man ut i omgivningen där invandringen har lämnat spår. En Kebabvagn ensam i Kirkenes hamn i Norge. På en sten i en norsk skog står skrivet: ”Stop Innvadring”.

– Mitt mål var att visa invandrarna som enskilda människor. Ett försök att underminera de fördomar som kommer av att immigranter ständigt omtalas som grupp. Fördomar som sällan passar in när gruppen upplöses i individer med namn, skepnad och ansikte.

 

Henrik Saxgren: Krig & Kärlek. Finlands fotografiska museum på Kabelfabriken i Helsingfors.
Till 28.5.2006.
Saxgren har tidigare givit ut fotoböckerna: Point of View, Salomons House, Pylonia och Eftersyn.

Rasmus Lundgren

 

Lämna en kommentar