Kampen om magasinen i Tölöviken är över. Magasinkramare, manifest och debatter räckte inte. Nu är de gamla tegellängorna döda.

De mörkröda byggnaderna har ruvat nedanför riksdagshuset sedan 1899. När järnvägen lämnade husen tog stadens befolkning över. Det blev barer, kultur och gallerier. Ekologisk affär, konsertlokal och loppis. Men staden hade andra planer och kampen blossade upp, mellan dem som ville bevara och dem som ville riva. Nu är det över. För en vecka sedan brann ena halvan ner. I måndags började rivningsarbetet. Under magasinets sista vecka var vi där.

Onsdag. Två dagar innan branden

De drar sina sista andetag nu. Platta och lite ynkliga ligger de nedanför tidningshusets stora glaskropp. En vind rör om i sanden på planen mellan husen och för med sig en lukt av bränt trä och bajs. En stor hög bråte och aska skvallrar om ilska och kämparglöd: kravallerna på första maj.

Inte ett fönster är helt. Till och med på övervåningen gapar glassplitterkäftade hål. Ölburkar, tygtrasor, en fot från en frigolitstaty. Och ett oöppnat paket nylonstrumpor.

Här låg Bar Brazil och där borta Bar Makasiinit.

En fotograf från ett finskspråkigt magasin går långsamt och målmedvetet hela varvet runt huset. Han fotar väggar. Det är spännande med övergivna byggnader. Folk rotar förstrött bland bråten. Några barn leker taxi i den skrotade pickupen och en securitasvakt kollar läget.

Ett rum är fullt av toaletter. Hela och sönderslagna om vartannat, i rader. Skärvor av vitt emaljerat porslin täcker golvet. När solen faller in genom de tre fönstergluggarna bildar de en ljusstrimma på golvet. Dammet ligger tjockt och speglarna på väggen är trasiga och fulla med grafitti.

En man lutar sig in, lite rund med en underligt fyrkantig mössa på huvudet.

– Hej!

Han bär på skalet av en papperskorg, röd och spraymålad.

– Det brukade vara fester här förut. Men nu skall husen bort. Det är
synd. Jag brukade gå hit.

Han vänder om och traskar ut. Upp för trappan till övervåningen. Där lyser färgglada spraymålningar
upp de bleka, tomma rummen. Numrerade garderobsbrickor och kuvert med Leningrad Cowboys emblem skräpar i hörnen. Men vi följer inte med upp. Försiktigt klättrar vi ut genom ett fönster. Det krasar från glas när man går. I dag är det onsdag den tredje maj. Om två dagar brinner magasinen.