Hur många lik befarar statsminister Matti Vanhanen att det finns i våra ministrars garderober? Det frågar man sig nu sedan Vanhanen uppmanat sina kolleger att inte svara på journalisters frågor om de använt svart arbetskraft eller sett på TV utan att betala licensen. Frågorna har aktualiserats sedan färska ministrar i Sverige tvingats avgå av just sådana skäl.
Vanhanen anser att sådana frågor innebär intrång i politikernas privatliv och misstänker att journalister i fortsättningen kan fråga om ministrar gjort sig skyldiga till rattfylleri, skattesmitning, tullsmitning, användning av droger, butiksstölder o.s.v. Detta anser han hör till mänskors privatliv.
Men för att ministrar ska kunna arbeta effektivt bör de åtnjuta inte bara statsministerns utan också samhällets förtroende. Det var det som handelsminister Maria Borelius och kulturminister Cecilia Stegö Chiló insåg och som fick dem att be om avsked.
De närmare omständigheterna visar att det privata i detta fall var högst politiskt. Stegö Chiló hade inte betalat TV-licens på minst 16 år och det har inte varit av penningbrist (hon och hennes man tjänade
1 368 000 kr år 2004), utan för att hon av ideologiska skäl inte accepterat ”public service”-idén, alltså icke-kommersiell radio- och TV-verksamhet. Som chef för näringslivets och nyliberalismens tankesmedja Timbro har hon varit med om att ta fram public service-rapporten ”I statens och partiets tjänst”. Detta vågade hon dock inte stå för – hennes förklaring var i stället att licensen blivit obetald eftersom familjen bott i Tyskland. Men detta skedde 1995-97, så det hjälpte det inte långt. Eftersom hon som kulturminister skulle ansvara bl.a. för public service-funktionen blev hennes ställning ohållbar.
Borelius föll i stället på att hon avlönat hembiträden svart ”för att familjen inte haft råd med annat”, som hon sade. Det blev alltför pinsamt när det visade sig att hon och hennes man tjänat 17 miljoner kronor under den aktuella tiden och tillämpat en extrem skatteplanering, med villor skrivna på bolagen Månsken och Solsken, registrerade på Kanalöarna.
De båda fallen illustrerade strävandena inom svensk höger att ge så litet till staten som möjligt och köra ned välfärdssamhället – i högre grad än vad Reinfeldt tyckte om. Men vad är det som Vanhanen vill hålla hemligt?
Peter Lodenius
