På Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm spelas Kristina Lugns nya pjäs Jag har ett flygfotografi av kärleken för slutsålda små salar. Själv rör Lugn sig som en tyst skogsvarelse i teaterns lilla foajé, uttalar sig i media om att kultur är en ordningsmakt som gör en till en bättre människa och att hon aldrig sett ett avsnitt av Idol samtidigt som hon fått stol nummer 14 i Svenska Akademien.

Det finns ett avväpnande mänskligt tilltal i Kristina Lugns dramatik, något som känns ocensurerat samtidigt som den språkliga precisionen är total och totalt personlig. I Jag har ett flygfotografi av kärleken återkommer Lugn till dialogformen som nästan känns som en uppdelad monolog och till dödsögonblicket som hon tidigare närmat sig i till exempel Idlaflickorna. Men om Idlaflickorna handlade om kvinnoroller handlar Jag har ett flygfotografi av kärleken om kärleksförhållanden.

Kajsa Reingardt gör sin Solveig, dödsängeln, väninnan och kvinnan som bara vill låna bensin, som bara vill ha en kärleksrelation, som bara vill ta över lägenheten … och Johan Ulveson Eldhagen, den före detta elitidrottaren som nu håller föredrag för företag, är ensam och dör. Och de gör dem hisnande och lekfullt och lätt.
Men nu är det liksom aldrig personerna eller handlingen som har huvudrollen i Lugns dramatik, utan själva samtalet, själva språket som i alla sina kullerbyttor plötsligt tycks slå huvudet på spiken. Som plötsligt tycks möta det mänskliga och synliggöra döden och kärleken vid sidan av det omänskliga i det moderna samhället eller det absurda i den mänskliga tillvaron. Genom sin språklek synliggör hon livet och för stunden framstår det inte så dödsallvarligt även om hon låter oss stirra rakt in i döden och kärleks- eller kontaktlösheten.
Scenen är bländande vit, en liten lägenhetsbox där de vita spillrorna av ett ord som kunde bli kärlek är de enda möblerna så när som på två vita plaststolar och en vit mikrovågsugn som förvandlats till speldosa. Benny Anderssons musik understryker leken med den svenska folksjälen och mot slutet öppnas dörren till det mindre städade och mer kaotiska och det är också där som det röda ljuset och de återstående bokstäverna står att finna: Jag har ett flygfotografi av kärleken. Man har en sån fantastisk utsikt från Karlavagnen.