Mitt i en föga nyskapande gruppdiskussion kring begreppet ”mångfald” under den annars så inspirerande och välarrangerade konferensen Islands and bridges träder en arg ung kvinna fram. – Jag är så trött på att Västeuropa etablerat en mångfaldsdiskurs som inte alls fungerar för oss i Centraleuropa!
– Jag känner verkligen en växande frustration under alla dessa mångfaldsseminarier. Alltid kretsar diskursen kring den västeuropeiska synen på mångfald fastän Slovakien, Ungern – ja hela Centraleuropa, och de baltiska länderna har en helt annan situation. Den etablerade diskursen handlar nästan uteslutande om migration medan de utmaningar vi har är helt andra.
Zora berättar att hennes hemstad Bratislava, liksom hela regionen runt omkring, tidigare var mycket mångkulturell. Hennes mormor talade flytande slovakiska, tyska och ungerska – man bytte ledigt språk beroende på samtalsämnet. Fadern föddes in i den slovakiska minoriteten i Ungern, och återvände med familjen till Slovakien efter andra världskriget. Farmor är tyska född i Vojvodina, medan farfar växte upp vid polska gränsen.
– När man gräver lite djupare inser man att mångfalden alltid funnits här trots att man så länge försökt kväva den. Allt det här är ju bara två generationer sedan. Dessa historier borde aktivt återupplivas så att människor skulle inse att mångfald inte är någon ny uppfinning!
Under kommunismen skapades mycket homogena samhällen, gränserna stängdes, och Zora själv fick resa utanför Slovakien första gången efter att hon fyllt 18 år.
– Min första association kring ordet mångfald är just när gränserna öppnades och jag kunde åka till Storbritannien för att studera. Det var en otrolig upplevelse, för det var första gången jag träffade människor från andra länder!tyst om romer
När Slovakien gick med i EU hamnade man samtidigt rakt in i den intensivt pågående europeiska diskursen om migration, integration och mångfald. Zora känner sig orolig över att bara dåliga exempel kablas ut i media.
– Vi hör om förortskravaller i Paris, och slovakiska medborgare som hittills inte haft någon åsikt i frågan får direkt en negativ bild. Man hör folk tala om ”de arabiska vandalerna som bränner bilar”. Det här ger bara högern vassare argument. Många högerintellektuella talar om kriget mot islam, ”det kulturella kriget”, och att vi måste ”skydda de västerländska kristna värdena”. Det värsta är att dessa personer är mycket intelligenta, och det finns ingen som skulle balansera det de säger. Vår vänster har tyvärr just inga intellektuella.
Men om inte migrationen, så vad är på mångfaldsagendan i Slovakien just nu? Enligt Zora råder ett ganska spänt läge vid den ungersk-slovakiska gränsen, och spänningen upprätthålls av politiker på båda sidor. Ständigt aktuell men oftast sopad under mattan är frågan om romerna – den absolut största utmaningen för Slovakien och Rumänien. I Östslovakien bor många romer under fruktansvärda förhållanden, utan elektricitet och förnödenheter, och regeringen ser inte ut att kunna lösa problemet.
koreanska chefer
Helt utan migration är man inte i Slovakien heller, den är bara av helt motsatt slag än i Västeuropa. Många länder investerar för tillfället kapital i Slovakien; till exempel är landet en av världens största bilproducenter utan att ha ett eget märke. Tack vare Hyundais fabriker har man en växande koreansk befolkning – men här är det inte som i Västeuropa frågan om människor som flyttar in i hopp om jobb, utan de utlänningar som flyttar in är chefer och administratörer som i sin tur ger jobb till det slovakiska folket.
– Du förstår, vi borde absolut få igång en mångfaldsdiskussion hos oss också, men på våra egna premisser! När vi gick med i EU fann vi oss inkastade i en diskurs och en vokabulär som inte alls passade oss. Jag stöter på den under alla seminarier och debatter, och därför känns det så angeläget för mig att berätta om vår situation. Jag hoppas verkligen att den europeiska mångfaldsdebatten i framtiden ska kunna bli mindre enkelspårig!
Heidi Johansson
