Kosovos romer är de ignorerade offren i Balkankriget. I dag när förhandlingarna om Kosovos framtid är inne i ett intensivt slutskede får romerna inte vara med, trots att de enligt en del uppgifter utgör en större minoritet än serberna, som är albanernas motpart i förhandlingarna.NATO:s krig mot f.d. Jugoslavien (Serbien och Montenegro) motiverades bl.a. med att serberna uppfattades bedriva etnisk rensning mot albanerna i Kosovo. Under de tre månader 1999 som kriget pågick, lämnade EU frikostigt skydd åt flyende albaner.
När kriget upphörde sommaren 1999 började albanerna återvända. Nu började en ny etnisk rensning i Kosovo. Men nu var det provinsens minoriteter, framför allt romerna, som skulle jagas ut. Av Kosovos uppemot 200 000 romer – bosatta i provinsen sedan 1300-talet – har mer än 80 procent flytt. Flertalet sökte skydd i angränsande Makedonien och Serbien, men många tusen tog sig över gränsen till EU.
Men där möttes de av kalla handen. Flyende albaner hade EU tagit emot. Men nu var kriget slut och de som nu kom ansågs inte ha flyktingskäl, trots upprepade vittnesmål om förföljelser, våldtäkt och mord. Människorättsorganisationer larmade om etnisk rensning och varnade för hotande folkmord – uppenbarligen för döva öron.
Kosovos romer består av många olika grupper, med olika traditioner, skilda religioner och också olika modersmål. Sedan sekler har de spelats ut mot varandra och tvingats ta ställning mellan de större folkgrupperna serber och albaner. Detta blev särskilt tydligt under Kosovokriget, då romerna från båda sidor anklagades för medlöperi.
I dag är romerna splittrade i tre grupper. År 1990 meddelade en albansktalande romsk grupp att de bildat ”Kosovos Egyptiska Organisation”. De hade inga politiska ambitioner, sa de, men strävade efter att bevara sin nationella identitet och ville värja sig mot den sedan flera år pågående albaniseringen av dem.
Egyptierna hade inspirerats av dåvarande presidenten Milosevic, som gärna beskrev Kosovo som multietniskt; många olika etniska grupper i provinsen skulle försvaga den albanska majoriteten.
Det var uppenbart att alla dessa Kosovos egyptier var romer. De hade utnyttjat den gamla myten om Egypten som romernas ursprungsland. En av egyptierna förklarade: ”Är det så konstigt att jag nu förklarar mig vara egyptier? Det betyder att jag kan få arbete för min familj och att vi får flera rättigheter i vårt land. Det räcker mer än väl för att jag ska kalla mig egyptier!”
En annan utbrytargrupp kallar sig ashkali. Också de består av romer som har övergett sitt modersmål romani. För dem liksom för egyptierna är detta en medveten strategi för att undgå den diskriminering som romerna i århundraden har utsatts för. Som ashkali och egyptier hoppas de kunna leva mera integrerat med majoritetsbefolkningen och ha bättre relationer med albanerna.
Det internationella samfundet har anammat den här uppdelningen av romer i tre grupper, vilket har konsekvenser för hur man ställer sig till deras asylskäl. Många romer är bittra över vad de upplever som de andra gruppernas svek mot sitt romska ursprung. Splittringen i den romska befolkningen har påtagligt försvagat minoritetens möjligheter att gemensamt kunna hävda sina rättigheter och krav, inte minst i de pågående förhandlingarna om Kosovos framtid. Romerna har förgäves begärt att få vara med i förhandlingarna.
Förhandlingarna om Kosovos framtid, under ledning av FN:s särskilda Kosovo-ombud, Martti Ahtisaari, har pågått sedan februari. Serbien kräver att få behålla Kosovo medan albanerna kräver en egen stat. Ahtisaari har nyligen uttalat stor pessimism om utgången.
I sin exil i Kosovos grannländer och i väst väntar tiotusentals kosovoromer på besked. Ska de någonsin kunna återvända eller kan de hoppas på ett nytt liv i de länder där de sökt asyl?
UNHCR och UNMIK, FN-administrationen i Kosovo, har varnat väst för att återsända asylsökande romer med tvång. Deras säkerhet kan inte garanteras. Tyskland har lyckats sluta ett separatavtal med Kosovo och återsänder nu varje vecka grupper av ashkali och egyptier till Kosovo.
Århundraden av antiziganism, diskriminering och förföljelse av romerna har aldrig upphört i Europa, varken i öst eller väst, varken i EU eller utanför EU. Nu har Europa återigen visat sitt förakt för romerna. Europa struntar fullkomligt i Kosovos förföljda romer.
Irka Cederberg