År 1960 skulle undervisningen i finska börja i Peking, men den kom av sig genast i början. Orsaken kan ha varit brytningen med Sovjetunionen samma år. I alla fall dröjde det 40 år innan Yu Zhiyan fick ta itu på allvar med det han utbildat sig för i Helsingfors.

På en gräsmatta utanför universitet för främmande språk i Peking står en grupp tranor, skulpterade i betong. Det känns överraskande, och hemvant. I byggnaden där jag går in undervisas i olika europeiska språk. Vid ingången finns skyltar för institutionerna för de olika språken, mestadels anges för varje språk först partisektionen, sedan institutionens kansli och sist seminarierummet. Det visar hur viktig den politiska kontrollen över dem som studerande främmande språk är.Yu Zhiyanhar varit professor i finska och antagligen den viktigaste översättaren av finsk skönlitteratur till kinesiska. Han är nu pensionerad, men sitter fortfarande ibland i sitt gamla arbetsrum och arbetar med sina översättningar. Hans finska är flytande. Hans karriär är ett exempel på den politiska styrningen av språkundervisningen.

De första studenterna

– Jag hade år 1958 just blivit färdig från detta universitet som lärare i engelska när jag plötsligt ombads resa till Finland för att studera finska. Det var bruket på den tiden, det gavs arbete och vi lydde. Jag var också lycklig över att få ett sådant tillfälle, det var förunnat mycket få. På den tiden var denhär östra delen av vårt campus institutet för ryska. Få reste på den tiden till väst. Men 1958 började man sända några mänskor till Sverige, Norge, Danmark och Finland.
– Vi var två som sändes till Finland, de första kinesiska studenterna som kom till landet. Vi togs väl emot på universitetet. I mars 1958 var det redan ganska varmt i Peking, men kallt i Helsingfors. Jag visste ingenting om Finland. Vi bodde bland finska studenter i Otnäs.
Yu konstaterar att finskan var svår i början, men de försökte öva den varje dag. Efter tre månader förstod han tidningarnas rubriker och utlandsnyheter.
– Vi kunde då också fungera som tolkar när ambassadmänskor gick på Stockmann. Timmarna i finska för utlänningar hölls bara två gånger i veckan och det var alltför lite, så vi hade också privatundervisning. Efter ett år kunde jag läsa Toivo Pekkanens Tehtaan varjossa och Juhani Ahos Lastuja. År 1959 gick jag på föreläsningar i Finlands historia och finsk litteratur på universitetet.

Efter 40 år kom den dagen

Vistelsen i Finland varade bara två år, i mars 1960 reste han tillbaka till Kina, medan hans kamrat stannade för att jobba på ambassaden.
– Vi hade ett tätt och effektivt program, vi tog tog inga sommar- eller andra lov och studerade också under veckosluten. Jag tycker om främmande språk, utom engelska hade jag läst franska. Jag visste hur man snabbt kunde lära sig främmande språk.
Yu hade dessutom hemlängtan.
– Här i Peking finns det så många mänskor, i Helsingfors så få. Speciellt under veckosluten kändes Helsingfors tomt.
Yu hemkallades eftersom man planerade att grunda en institution för finska vid universitetet. Projektet förverkligades dock inte och Yu fick aldrig besked om varför. Intresset för svenska var större och 1964 grundades en institution för svenska.
– Åren 1961–63 höll jag en kort kurs i finska för studerande i engelska. År 1963 blev det helt slut och jag flyttades över till engelska fakulteten. Jag väntade och väntade på att få undervisa i finska. Den dagen kom år 2002 – efter 40 år!
Då hade Yu redan några år varit pensionerad från engelska fakulteten. Nu äntligen ville man starta undervisning i finska och Yu blev professor på gamla dagar. Den första gruppen omfattade 24 studerande och eftersom kursen var fyraårig blev de färdiga i våras.
När projektet inleddes 2002 gick Yu på en sommarkurs i Finland. Två år senare besökte han på nytt vårt land, denna gång med sina studenter, så han har kunnat aktualisera sin uppfattning av landet från 1960.
– Nu finns det många kinesiska restauranger i Helsingfors, år 1958 fanns det en enda och man kunde inte få köpa sojasås. Trafiken fungerar bra och enligt tidtabell. Men priserna är skyhöga.

Hjältarnas folk
Men även om Yu inte på 40 år hade tillfälle att undervisa finska gick hans kunskaper inte helt till spillo under den tiden, han har översatt skönlitteratur från finska till kinesiska. Inte heller här har takten varit intensiv. På 50- och 60-talet förekom ett kulturutbyte mellan Finland och Kina. Vägen banades av två finländska kulturdelegationer som besökte Kina, den första leddes av Sylvi Kekkonen 1953, medan Pentti Haanpää ingick i den andra.Elvi Sinervos Viljami Vaihdokas översattes till kinesiska på 50-talet, dock inte från finska. 1962 kom Kalevala, med undertiteln Hjältarnas folk, men inte heller den var översatt från finska.
– På 60-talet visades filmen Lain mukaan, som baserar sig på en novell av Minna Canth, den var dubbad till kinesiska. När jag sett filmen började jag översätta novellen. Den har ännu inte publicerats. Sedan kom kulturrevolutionen och då var det svårt att få något publicerat utan stöd.
Nu har, likaså 40 år senare, Informationscentralen för finländsk litteratur lovat stöd för en översättning av valda verk av Minna Canth i två band. Yus studenter är med i arbetet. Fem pjäser och fem noveller
– Om allt går enligt planerna utkommer Valda verk före den 18 mars som är hennes födelsedag.
Men den litterära bilden av Finland ska uppdateras, Arto Paasilinnas Jäniksen vuosi är i tur att översättas.

från politik till pengar

Kulturrevolutionen innebar ett
avbrott i undervisningen.
– Undervisningen upphörde 1966 för fem år, på en del håll var avbrottet längre.
Oreda rådde i hela landet och livet var svårt – det fanns inte alls så mycket varor som nu.
– Det var en s.k. politisk rörelse, var och en skulle följa partiets direktiv. De kunde vara inbördes motstridiga. Mänskor hade ibland olika uppfattningar om saker, vilket skapade inbördes konflikter. Visst har vi också i dag bekymmer, men de är annorlunda, mest handlar det om pengar och stress. Fortfarande ska partiets direktiv följas, men det är ändå friare.
Enligt Yu finns det ett intresse för Finland i Kina.
– Vi har mycket att lära oss av Finland, speciellt kanske när det gäller naturen, som är i bättre tillstånd än i Kina. Det är överraskande tyst när man går i skogen eller simmar i en sjö. Sådana upplevelser behöver en modern mänska, och de är svåra att få i Kina. Vi försöker nog förbättra vår miljö, men det kräver tid och pengar.
– Finland är ett kreativt land och där finns sådant vi kunde ha nytta av. Många ser på USA, men där finns också en hel del problem. Vår dotter bor i USA där hon är lärare i sociologi, ibland hälsar vi på henne. Förhållandena där är ju nog mycket bättre än här, men här är vi hemma och hit återvänder vi.
En sista fråga: Vad gör tranorna på gräsmattan?
– Tranan står för långt liv och lycka!