får antagligen sin förklaring när man läser Hbl:s intervju med operans styrelseordförande Seppo Tiitinen, som anser att personalen inte ska blanda sig i hur operan sköts eller kräva att överkapellmästare Mikko Franck får sådana arbetsförhållanden att han kan fortsätta.
– På kompaninivå ska man inte lägga sig i det som sker på brigadnivå, förklarar Tiitinen för musikskribenten Lena von Bonsdorff. Också en konstnärlig organisation ska alltså enligt honom ledas enligt militära principer. Tydligen ska också major Franck lyda order från överste Pekka Kauranen (förvaltningsdirektör) och general Erkki Korhonen (operachef). Men vilken grad har Tiitinen? Är han månne fältmarskalk? I gamla Sovjetunionen smällde visst en KGB-överste högre än en vanlig generalmajor. Kanske en Skypo-överste kan kommendera en general på operan?
Något intresse för personalens synpunkter har han i alla fall inte:
– Men ett är säkert, personalens representanter upprepar och upprepar sina klagomål vid varje styrelsemöte, de är helt enkelt inte trovärdiga längre.
Om ingenting görs för att reda upp de problem som personalen påtalar skulle dess representanter snarare förlora sin trovärdighet om de lät bli att ta upp dem.
Men Tiitinen bryr sig inte om det:
– Det hör till att det finns spöken på operan. Och elaka människor finns det också gott om.
Men han har lösningen på problemet klar. Den 1 april – och det är inget skämt – tillsätts en ny styrelse där personalens representanter inte längre har rösträtt.
– Vi går över till en ägarstyrd ledning. Det mest överhängande problemet är ekonomin. Om den inte är i skick så spelar det ingen roll hur skicklig chefsdirigenten är.
En intressant filosofi. Hur ska man få ekonomin i skick utan konstnärliga ambitioner? För några år sedan slutade Leif Segerstam som chefsdirigent av liknande skäl som Franck nu, så det blir knappast lätt att rekrytera en ny. Men man sparar kanske pengar om man inte tar nån alls och t.ex. låter gästande regissörer sätta upp musikaler?
Varför den förre chefen för skyddspolisen blivit ordförande för operastyrelsen är lika gåtfullt som varför han blivit riksdagens generalsekreterare. Spion, bliv vid din läst, frestas man säga.
Perkele-eran slut
för chefer, rubricerade Hbl förra veckan. Så långt har man alltså inte kommit på operan, och kommer nog inte heller så länge Tiitinen bestämmer. Hbl rapporterar om en bok om ledarskap där den ena skribenten är psykologen Mikael Saarinen, som till Tua Ranninen säger:
– I jämförelse med chefer i andra länder är finländska chefer mer oempatiska och bryr sig mindre om sina anställda.
I Meddelanden från Åbo Akademi ingick i december en intervju som Nina Dahlbäck gjort med Arvid Treekrem, lektor och forskningsledare i yrkes- och universitetspedagogik vid ÅA i Vasa. Han kommer bl.a. med ett konstaterande som kunde vara en direkt replik till Tiitinen:
– För mig kännetecknas det goda ledarskapet främst av att människor får vara med och bestämma. Om en person inte kan utnyttja hela sin potential inom bolaget, ja, då har organisationen missat en chans till utveckling. Människor måste få agera utifrån sin inneboende potential, sitt kunnande och sin faktiska kompetens.
Vidare säger han, apropå den växande efterfrågan på etik och moral i näringslivet och på Mikael Lilius optionsgirighet i Fortum:
– Många chefer är dåliga på att föra en äkta samhällsdialog med offentligheten. Det brister i deras förmåga att kommunicera och det är en av de främsta orsakerna till det vaknande medieintresset. En del ledare ger intryck av att vara skickliga, men deras agerande avslöjar ett beteende som symboliserar ”svek” och ”förräderi”.
Trivseln på arbetet
har sjunkit drastiskt i Finland under de senaste åren, framgår det av en undersökning som arbetsministeriet offentliggjorde förra veckan. Från 2000 till 2005 har deras antal som är missnöjda med sitt arbete fördubblats. Orsaker till det anses vara att ”flexibiliteten” i arbetslivet ökat, vilket innebär att arbetsförhållandena blir allt mer oförutsägbara, och att de anställdas ställning i allt högre grad definieras av marknadens villkor.
När hon presenterade undersökningsresultaten betonade arbetsminister Tarja Filatov också ”förmansarbetets kvalitet”, som direkt inverkar på hur meningsfullt mänskorna upplever sitt arbete, vilket säkert stämmer ”på kompaninivå” på operan.
Peter Lodenius
