En regnig natt gick jag in i en tygaffär. Expediten kom leende emot mig. Hon bar måttbandet runt halsen och tilltalade mig på klanderfri svenska.
– Kan jag hjälpa, undrade expediten.

Eftersom mitt ärende var lite pinsamt tvekade jag att svara. Jag blickade ut över hyllorna i affären. Möjligheternas mångfald kändes övermäktigt, från golv till tak låg tyger staplade i packor och i rullar och butiken tycktes fortsätta i det oändliga. Jag insåg att det skulle ta mig ett helt liv att finna det jag sökte utan hjälp. Jag såg in i expeditens vänliga ögon och harklade mig.
– Jag skulle vilja köpa en liten bit av himlen, bad jag.
– En hur stor bit? frågade damen vänligt.

Hon drog ut en blå rulle och bredde ut vävnaden över bordet.
– Hur mycket tror ni att jag behöver? frågade jag lite osäkert.
– Det beror på till vad eller vem, sa damen utan att höja på ögonbrynen.

Jag fingrade på tyget, det var glatt och försvann mellan fingrarna.
– På vad och vem? frågade jag osäkert.
– Himlen ligger i betraktarens öga, förklarade expediten. För somliga räcker det med mindre, för andra räcker inte alla tygrullor i hela affären.
– Möjligheternas mångfald, muttrade jag och började söka med blicken längs med de närmaste hyllorna.
– Ni kom för att ni ville köpa en liten bit av himlen, inte sant?
– Men hur vet jag att jag väljer rätt?
– När ni steg in i affären visste ni vad ni sökte. Håll fast vid visionen. Försök inte spionera på andra köpare. Ni måste lita på ert eget val.
– Skulle det ändå vara bättre med solnedgång? frågade jag. Någonting mera dramatiskt?

Expediten klippte med saxen i luften och verkade med ens hotfull.
– Det är ju vad de flesta väljer nu för tiden… Du måste själv veta hur du vill ha din himmel. Min uppgift är att sälja, inte att välja.

Hon räckte mig måttbandet och medan jag mätte upp en lämplig liten bit, ungefär i storlek av en bordduk, stod expediten vid sidan av bordet och betraktade mig.
– Nu ser jag, sa hon. Din himmel är inte enbart för eget bruk.
– Nej just det.
– Som jag nämnde tidigare, sa expediten medan hon rutinerat vek ihop min lilla himmelsbit.

Himlen ligger i betraktarens öga. Det enda du kan göra är att hålla upp tyget i rätt belysning.Hon bad mig betala i kassan och log lite ursäktande.
– Här springer mycket konstnärer nu för tiden, det är utmanande att stå till tjänst.
När jag steg ut ur affären hade det slutat regna.