I begynnelsen fanns alltså chick-lit, berättelser om singelkvinnor på jakt efter kärlek i storstan. Men vi vet ju hur det är med kvinnor, de blir ofta gravida och då vill de kanske inte läsa om shoppingrundor och våta kvällar på baren, så därför finns nu också mom-lit, som tar vid när chick-lit-hjältinnan får barn. Momzillas, Notes From The Underbelly, Shopaholic&Baby –  böcker om livet med barn, men fortfarande i samma urbana miljö, med i princip samma uppsättning karaktärer som i chick-lit. Samma tonfall: det lätta, sarkastiska. Yogalektioner för gravida. Den flotta barnvagnen. Den rätta formen på magen och oj, hur ska man lyckas fortsätta leva som om ingenting hänt? ”Motherhood is suddenly sexy”, skriver New York Times. Tack för det.

Men det som till och med i nobelprissammanhang kallas ”den kvinnliga erfarenheten” slutar ju inte där. Yummy mummy åldras och hennes barn växer upp. Så när mom-lit-hjältinnan når en ålder av sisådär 45 år kan hon – voilà – ty sig till hen-lit, böcker som handlar om kvinnor som ser sina barn flyga ut ur boet och sina egna föräldrar bli gamla. (Farewell My Ovaries, The Hot Flash Club, The Botox Diaries …)
Från Manolo Blahnik till Nike till Ecco. Behändigt.
Den feministiska autopiloten rabblar att lit-genrerna är ett problem, för de förenklar ”den kvinnliga erfarenheten”, klassificerar den, kontrollerar den, till och med förlöjligar den. Autopiloten har koll, men när autopiloten själv fick barn slogs autopilotfunktionen av och den något förvirrade nybörjarmamman försökte ty sig till mom-lit. ”Att läsa mom-lit är som att få en kram av en väninna som säger Jag förstår precis! Och det är okej att känna som du!, stod det nämligen nånstans på webben. Jag köpte en sån bok och försökte läsa den. Jag fattade ingenting. Här var en bok som utgav sig för att skildra mig på något plan, men det stämde inte alls. Var det såhär jag förväntades tycka och känna? Vad var det för en äcklig väninna som försökte rispa i mitt kött med sin välmanikyrerade nagel?
Jag säger inte att jag någonsin betraktat chick-lit som den litteratur som förstår mig bäst, men jag uppfattar nog att lit-böckerna spelar på just väninneambitionen och jag är också ganska säker på att det är så de läses. Och som de läses! I mängder. Av ”oss flickor”. Och bra, för min del får folk och flickor läsa vad de vill, bara de läser. Men det finns så många ryggar, och det svåra med litteratur är att navigera rätt, att hitta rätt bok i rätt tid. Indelningarna i lit-genrer gör det busenkelt. ”Den kvinnliga erfarenheten” är en ekonomisk guldgruva, och lit-böckerna stöper ”den kvinnliga erfarenheten” i en form som passar massan och marknaden.
Jag lade ifrån mig min nyinköpta mom-lit-roman. Den var ingen varm kram. Den var en kall kotlett. Och jag, vad var jag? Kyckling, kossa, höna?
Nej, jag vet: En guldkalv.