801
Teater Terrier från Malmö är en teater där det förs en teoretisk diskussion som underlag för de produktioner man gör. Eller har gjort, teatern skall nämligen upphöra att existera i sin nuvarande form. Till Baltic Circle-festivalen kom Terrier med sin sista uppsättning Best of Dallas som är ett samarbete med teatergruppen Nya Rampen från Helsingfors.
Föreställningen är uppdelad i fem delar. Varje del bygger på en episod ur den verkliga teveserien Dallas, som först visas på teveskärmar och därefter spelas upp på scenen. Även det som spelas av skådespelarna, med imiterad amerikansk sydstatsdialekt, filmas och visas i realtid på skärmarna. Publiken tvingas ständigt välja vad den tittar på – skärmen eller scenen.
Den politiskt korrekta mannen är idag en kastrerad varelse, slår Terrier fast. Hans sexualitet är laddad med en maktsymbolik som inte är rumsren. Den ytterst konkreta penisen är – vare sig den vill det eller inte – en fallos och en maktsymbol för patriarkatet. Och där som majoriteten förnekar denna fula maktsymbol tillträde, vill Terrier lyfta fram den i ljuset. Terrier synliggör och låter sig njuta av just den manlighet och de fantasier som är minst tillåtna. Och här behövs ingen kvinna, mannen är sig själv nog. Sönerna och fäderna klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Huvudlöst kastar man sig in i den skuggvärld som finns bakom den politiska korrektheten. Ju mer något förnekas, desto verkligare blir det, resonerar man.
Utgångspunkten ligger som sagt i teveserien Dallas. Men det kunde vara vilken såpa som helst. Det är bara att välja och vraka bland de bilder av manlighet och manliga relationer vi erbjuds på teve. Sedd på skärmen i Terriers scenografi ter sig de autentiska snuttarna av amerikanska far-och-son-klyschor faktiskt nästan lika obscena som det som sedan spelas upp av rollpersonerna Jock (Jakob Öhrman), JR (Elmer Bäck) och Ray (Rasmus Slätis). Och samma skärm visar båda två: först dricker man whiskey på den amerikanska vischan, sen trycker man upp plastvindruvor i sitt anus. (I programbladet, efter Scenografen och Scenbyggaren, kan man läsa vem som anlitats som Rövmakare.)
Best of Dallas är rolig. Jag minns faktiskt inte när jag skrattat så högt och… ja, inte hjärtligt kanske, men skamlöst – på teater senast. Och ful är den också, så in i helvete tafflig och motbjudande, så där som rövhål är. Men just genom sitt brutala och fysiska sätt att undersöka det obscena i det icke-accepterade beteendet, lyckas Best of Dallas faktiskt synliggöra det än mer obscena i det som är allmänt accepterat.
Best of Dallas har sprungit ur ett samhälle fullt av fenomen som inte får finnas. Föreställningen är följaktligen ett frossande i män som slickar och penetrerar allt och alla (män) i sin omgivning.
1. Tänk mindre
Teater Terrier från Malmö är en teater där det förs en teoretisk diskussion som underlag för de produktioner man gör. Eller har gjort, teatern skall nämligen upphöra att existera i sin nuvarande form. Till Baltic Circle-festivalen kom Terrier med sin sista uppsättning Best of Dallas som är ett samarbete med teatergruppen Nya Rampen från Helsingfors.
I programbladet uppmanar Terrier oss att tänka mindre. Det handlar inte om att förespråka en intellektuell lättja utan om att ta sig ur det begreppsliga fängelset som språket utgör: vi behöver språket för att kunna tänka och tankarna för att kunna tala. Terrier vill göra sig fri genom kroppsligt experimenterande med de gränser som språket sätter för oss.
2. Det är i ‘inte’ man ska leta
Föreställningen är uppdelad i fem delar. Varje del bygger på en episod ur den verkliga teveserien Dallas, som först visas på teveskärmar och därefter spelas upp på scenen. Även det som spelas av skådespelarna, med imiterad amerikansk sydstatsdialekt, filmas och visas i realtid på skärmarna. Publiken tvingas ständigt välja vad den tittar på – skärmen eller scenen.
Det är frågan om ett forskningsexperiment, en undersökning i form av en konstnärlig process. En konstnärlig process som utforskar det man väljer bort, d.v.s. det man inte väljer. Best of Dallas har sprungit ur ett samhälle fullt av fenomen som inte får finnas. Och ett av dessa förbjudna fenomen är den för Terrier så centrala manliga sexualiteten. Föreställningen är följaktligen ett frossande i män som slickar och penetrerar allt och alla (män) i sin omgivning.
3. Vi behöver ingen kvinna!
Den politiskt korrekta mannen är idag en kastrerad varelse, slår Terrier fast. Hans sexualitet är laddad med en maktsymbolik som inte är rumsren. Den ytterst konkreta penisen är – vare sig den vill det eller inte – en fallos och en maktsymbol för patriarkatet. Och där som majoriteten förnekar denna fula maktsymbol tillträde, vill Terrier lyfta fram den i ljuset. Terrier synliggör och låter sig njuta av just den manlighet och de fantasier som är minst tillåtna. Och här behövs ingen kvinna, mannen är sig själv nog. Sönerna och fäderna klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Huvudlöst kastar man sig in i den skuggvärld som finns bakom den politiska korrektheten. Ju mer något förnekas, desto verkligare blir det, resonerar man.
PAUS. I pausen står jag i toalettkön och smyglyssnar på ett ungt par. Hon: “Jag fattar inte” Han: “Tycker du inte det är roligt?” Hon: “Jo, jag skrattar ju, men liksom, what’s the point?”
4. What are you doing, Ray?
Utgångspunkten ligger som sagt i teveserien Dallas. Men det kunde vara vilken såpa som helst. Det är bara att välja och vraka bland de bilder av manlighet och manliga relationer vi erbjuds på teve. Sedd på skärmen i Terriers scenografi ter sig de autentiska snuttarna av amerikanska far-och-son-klyschor faktiskt nästan lika obscena som det som sedan spelas upp av rollpersonerna Jock (Jakob Öhrman), JR (Elmer Bäck) och Ray (Rasmus Slätis). Och samma skärm visar båda två: först dricker man whiskey på den amerikanska vischan, sen trycker man upp plastvindruvor i sitt anus. (I programbladet, efter Scenografen och Scenbyggaren, kan man läsa vem som anlitats som Rövmakare.)
5. Öm och lycklig
Best of Dallas är rolig. Jag minns faktiskt inte när jag skrattat så högt och… ja, inte hjärtligt kanske, men skamlöst – på teater senast. Och ful är den också, så in i helvete tafflig och motbjudande, så där som rövhål är. Men just genom sitt brutala och fysiska sätt att undersöka det obscena i det icke-accepterade beteendet, lyckas Best of Dallas faktiskt synliggöra det än mer obscena i det som är allmänt accepterat.
På bussen hem sitter jag och följer med när en treårig kille ber att få komma upp i sin mormors famn. “En stor man sitter väl inte i famnen”, påpekar hon snabbt. Killen fogar sig motvilligt och sätter sig bredvid henne. Så böjer han sig plötsligt fram och börjar slicka henne på bröstet utanpå hennes ärtgröna vinterjacka.
Teater Terrier: Best of Dallas spelades på Baltic Circle-festivalen på Q-teatteri i Helsingfors 23-24.11. Idé och koncept: Anders Carlsson & Markus Öhrn. På scen: Elmer Bäck, Rasmus Slätis & Jakob Öhrman. Scenografi, kostym, video & foto: Markus Öhrn.
Sanna Huldén
