Michael Rahikainen är målare och konstterapeut. Hans utställning Reflections på Galleri Jangva är en resa i det okändas och undermedvetnas värld.Reflektionerna som väller upp ur inre källor ger rum för tolkningar och stimulerar fantasin. Konstnären och betraktaren lever i individuella världar men livets kollektiva problem och frågeställningar är gemensamma. Rahikainen är en lågmäld konstnär med ett personligt uttryckssätt. Han arbetar utgående från sin intuition och känsla. Bilden föds ur ett visuellt minne, en förbiilande vision eller ett intryck. Bakom ligger de stora livsfrågorna, miljöproblemen, samhället vi lever i och människans begränsningar. Genom målandets process får det flyktiga form och innebörd. En gedigen kunskap i litteratur, filosofi och psykologi genomsyrar målningarnas budskap och titlar.
Det ligger något av saga och mytologi över utställningen. Sagorna och berättelserna har en mörk och allvarsam underton. Målaren plockar isär och sammanfogar elementen. Fram växer en suggestiv och mångfasetterad helhet. Varje målning är en rebus. Konstnären lämnar tecken och ledtrådar, som lockar betraktaren att lösa bildgåtan.
Musiken är ett viktigt element och ständigt närvarande. Den kan skönjas i formernas och färgernas samspel, eller framhävs som direkta fysiska symboler. Skelettdelar och benpipor avbildas som instrument. Bäckenbenet blir en violin, en gitarr, en blockflöjt. “Ur askan av det gamla” föds en ny melodi. Det kan vara fråga om ett sammanträffande, men det finns paralleller till en del sångare som talar om bonekonduktion, d.v.s. att allt resonerar i våra skelett som fungerar som klangbotten till rösten, sången.
Ormens ägg I och II är namnet på två målningar. Tanken går till Ingmar Bergmans film med samma namn som behandlar frågan om nazismen och Förintelsen. Den utspelar sig i en tid där moraliska, personliga och politiska grundläggande värderingar gått förlorade. Begreppet ondska återkommer i Rahikainens målningar. De öde landskapen med tentakelkronade skalrester pekar på en historia, som upprepar sig i vår tid och på människan, som ingenting lärt av tidigare erfarenheter.
Two tribes, två stammar är avbildade nästan identiska till utseendet med skurar av vita och svarta pilar mellan sig. Schackspelet förs drag för drag och människan är spelknappen.
Klimatsviterna i nio delar tar upp dagens överhängande hot. Titlarna förhöjer upplevelsen av överhängande fara, men också hoppet och tilliten finns med.
Att växa gör ont får formen av ett inhängnat hjärta i färd att spränga sina gränser.
Trots det hotfulla är det en utställning med mycket ljus. Liksom dödsdanssekvenserna i medeltida kyrkor var till både som förmaning och tröst, finns det något rofyllt och filosofiskt över tavlorna. Rahikainen ställer viktiga och aktuella frågor om den tid vi lever i. Om hans ambition var att sätta igång tankekedjor hos betraktaren har han lyckats väl.
- Michael Rahikainen, Reflections, Galleria Jangva, Helsingfors. Till 1.6.
Angela Oker-Blom
