Familjeforskaren Anna Rotkirch har arbetat mycket med ryska könsrelationer. Hennes artikel om det ryska könskontraktet från 1997 har haft stort inflytande.
Anna Rotkirch är inte förvånad över att vara känd i Kiev. (Se intervjun med Tamara Martsenyuk här intill.) Artikeln från 1997 som inspirerat Tamara har blivit något av en klassiker som ofta citeras. Den var ett resultat av det samarbete hon sedan början av 90-talet haft med kvinnoforskare som numera verkar vid Europeiska universitetet i S:t Petersburg – tidigare vid den sociologiska institutionen vid det stora statsuniversitetet i staden.
– Först grundades Centret för oberoende sociologisk forskning och sedan Europeiska universitetet. Många av de mest dynamiska mänskorna gick över till någondera.
De gjorde det bl.a. för att de ville vara med om att genomföra den europeiska modellen som kombinerar undervisning och forskning – i Sovjetunionen svarade universiteten för undervisningen och vetenskapsakademins olika institutioner för forskningen.
En av dessa kvinnoforskare var Anna Tjomkina, som studerade en tid i Helsingfors och disputerade här. Anna R och Anna T samarbetade mycket och de ville tillämpa resultat från den nordiska kvinnoforskningen på Ryssland, och framför allt den teori om könskontraktet som Yvonne Hirdman utvecklade i Sverige på 80-talet. I Finland hade den använts av Liisa Rantalaiho, Raija Julkunen och Anneli Anttonen bl.a. i boken Naisten hyvinvointivaltio (1994). Med könskontrakt menas normer för fördelningen av olika uppgifter mellan kvinnor och män i samhället och i familjen.
Så kom Marianne Liljeströms avhandling 1995 om det sovjetiska könssystemets uppkomst under Stalintiden, där hon delvis tillämpade Hirdmans teori, med vissa reservationer – hon ansåg att man inte kan tala om ett kontrakt i en situation där allt bestämdes upp-ifrån. Hon visade att grundstenarna för systemet lades på plats under Stalins tid och att de förblev oförändrade fram till Sovjetunionens fall.
– I väst kom den stora brytningstiden på 60- och 70-talet då kvinnorna blev lönearbetare på fulltid och barnantalet började sjunka.
I Ryssland har man fortfarande en könsideologi där jämställdheten i teorin starkt betonats, men kvinnorna i praktiken fått sköta allt hemarbete, vilket i Ryssland, med dess underutvecklade servicestrukturer, krävt en större insats än i väst.
Officiellt
och inofficiellt
Anna T och Anna R ville, på basen av intervjuundersökningar med kvinnor i S:t Petersburg, ge en bild av nya trender i könsrelationerna. De lade fram ett schema för hur det var under sovjettiden:
• Det officiella könskontraktet som gällde på den ideologiska nivån och betonade både jämställdhet och kvinnliga dygder, vilket i praktiken innebar rollen som arbetande mor.
• Skuggkontraktet som gällde i det verkliga livet och baserade sig på traditionella könsroller och som bl.a. innebar att kvinnorna byggde upp nätverk för att bättre kunna sköta vardagslivet.
• Det illegitima kontraktet som omfattade prostitution och avvikande sexuella roller.
Det officiella kontraktet har kanske modifierats i viss mån. Michail Gorbatjov ville under sovjetmaktens sista år ge större utrymme för hemmafruar, medan Vladimir Putin för ett par år sedan för att få nativiteten att stiga gick in för ett ”mammakapital” som skulle göra det lättare för kvinnor att stanna hemma några år med barnen.
Sponsorerade
flickvänner
Men viktigare har det varit som skett på den inofficiella sidan.
– Hemmafruar fanns inte tidigare officiellt. De som inte hade en fast arbetsplats behandlades som lösdrivare – den mest kända processen enligt den lagen fördes ju mot Josip Brodskij. Det fanns ändå höga tjänstemän och officerare som hade hemmafruar, och de dömdes aldrig.
– Särskilt under perestrojkan skedde en tydlig förändring. Det sades att kvinnor bör ges en möjlighet att återvända till hemarbetet. Man kan se det så att ett element i skuggkontraktet överfördes till det offentliga kontraktet. Senare uppstod det en legaliserad form av prostitution. I vissa kretsar uppstod begreppet sponsorering för en relation där den finansiella delen var väldigt tydlig. Det kan man se som en övergång från det illegitima kontraktet till skuggkontraktet.
Anna ser ändå en stor kontinuerlig linje, könskontraktet baserar sig fortfarande på kvinnornas dubbelarbete. Det nya är en större mångfald.
– Anna T pressade på att vi skulle skriva artikeln och jag är jätteglad att vi gjorde det. En rysk version kom 2002. Det är säkert min mest inflytelserika text. Det behövdes någon som sade detta på 20 sidor.
Anna verkar numera vid Befolkningsförbundets forskningsinstitut där hon leder familjeforskningen. Just nu håller man på med en undersökning om mänskors önskemål om barn och eventuella hinder för dem, som sen familjebildning, snuttjobb o.s.v. Emellanåt fortsätter hon också med sin Rysslandsforskning – Befolkningsförbundet har t.ex. ett eget utvecklingsprogram i Viborg.
– Jag gör det gärna. Jag hade ett akademiprojekt som slutade förra året om reproduktion, hälsa och fertilitet i S:t Petersburg.
Recension av Anna Rotkirchs och Suvi Salmenniemis Suhteiden Venäjä på nästa sida.
Peter Lodenius