Av alla gallerier på Nylandsgatan – där konstnärer trängs sida vid sida, alla i hopp om att just deras konst skall vara något av värde – brukar Galleria Jangva erbjuda de mest positiva upplevelserna. Så även denna gång.
Mikko Hintz (född 1974) är den unge, tyskfödde konstnären vars nya utställning ”Schatten ohne ende” fyller det lilla galleriutrymmet med lätthet och precision. Sju tavlor, blandteknik på papper, som genom fyndiga silhuetter, kollage och medvetet pastischartad minimalism skapar en upplevelse, både tillräckligt varierande och samtidigt sammanhängande för att betraktaren inte skall behöva känna sig besviken.
Hintz lyckas med konststycket att göra sina tavlor både humoristiskt lättåtkomliga och samtidigt nästan oförklarligt fascinerande i sin detaljrikedom. Bildkonsten har under de senaste decennierna lidit mera än någon annan konstform av människans sinande intresseförmåga, åskådarens lättja; konsten har blivit ”svår”, men det är dock inte själva konsten, utan endast dess förhållande till mottagaren som problematiserats. Konstnären som både vill uttrycka något och samtidigt fånga publiken, är tvingad till en ständig balansgång mellan ytterligheterna sublimitet och den enkelt tilltalande tarvligheten. Gemene man verkar ha velat glömma hur man förstår, hur man tolkar. Noggrannheten får inte leva, förutom under en slöja av enkelhet.
Hintz använder sig av den bästa möjliga utvägen: han bjuder på något åt såväl den renodlade estetikern (den moderna människan) och åt den som vill uppleva något mera. I synnerhet verket Ohne är värt att studera: dess tredimensionalitet (dess tre nivåer av djup) får en att stanna upp. Konstnären binder ihop sina verk med hjälp av naivistiskt figurativa former, som är genomgående i utställningen och som delvis påminner om det som händer på de konstsindustriella skolorna just nu. Hintz är dock utexaminerad från Bildkonstakademien och kan sin konsthistoria; således är också arvet från exempelvis formalismen, den geometriska abstraktionen, klart synligt. Ändå är detta något nytt, något annat. Hintz säger om sin utställning: ”Schatten (skugga) kan föreställa någon slags efterbild eller något överflödigt, obefogat och immateriellt, någonting som kanske är utanför ämnet.”
”Skuggorna” är också det som höjer tavlorna över det som de vid första ögonkastet synes vara. Bakom ytan ligger en svårfångad idé, som visar sig, tillåter en aning, bara genom skuggan av detaljerna, skärpan i silhuettsnittet.
Mikko Hintz: ”Schatten ohne ende”, Galleria Jangva, Nylandsgatan 4-6, till 28.8.
Otso Harju
