När jag kommer från Istanbul till Kiev är det den första dagen fortfarande varmt, säkert 25 grader, men temperaturen sjunker snabbt, till kanske 12 grader den tredje dagen. Hästkastanjerna längs huvudgatan Kresjtjatik börjar bli bruna.
Men i Bessarabiska hallen är det fortfarande sommar. Man kan köpa smultron, jordgubbar, odlade blåbär, röda och gula trädgårdshallon, björnbär, lingon och ännu något bär jag inte kan identifiera i stora plastglas. De måste ha varit frysta en tid, någon annan förklaring kan jag inte hitta på fenomenet. Det är inte billigt, för samma pris får man en fyra rätters lunch med öl på den utmärkta tavernan på andra sidan gatan. Men i hallen finns också en massa diskar med kaviar, som verkar vara en av de största försäljningsartiklarna här. Det finns tydligen gott om folk med dyra vanor i Kiev, det ser man också i trafiken där de stora svarta stadsjeeparna, ofta med mörka fönster, är vanliga.
Mittemot Bessarabiska hallen står Lenin staty. Men den statyn är så anspråkslös – inte större än Juhani Aho i Eira – att den knappast stör ens kaviarätarna.
Det byggs mycket och stort i Kiev. Kring millennieskiftet uppfördes massiva torn med kvadratisk grundplan och lika kompakta konstruktioner på toppen. En natt när jag tittar ut från mitt hotellfönster på femtonde våningen förvånas jag över något som verkar vara en gammal befästning som jag inte tidigare märkt. När jag ser närmare efter är det den belysta toppkonstruktionen på ett tornhus som annars är i mörker. Effekten är knappast planerad, men visar hur massiv byggnadsstilen är. Nu bygger man i stället smäckra höga hus med glasfasader, i den stil som speciellt arkitektbyrån Helin lanserat i Helsingfors.
Rus heter hotellet, men man ser inga antydningar om de vikingar från Roslagen som antas ha grundat det rike som blev Kiev Rus. Det är ett jättehotell i Inturiststil, väl bevakat. Vid ett bord i aulan dejourerar tre uniformerade väktare och i ett bakre rum sitter flera av dem. Kring ett stort runt bord sitter från morgon till kväll, dag efter dag, ett tiotal unga män som kunde vara ett fotbollslag. De har inget att göra, och bra är väl det. Men det måtte vara ett långtråkigt jobb. Det handlar uppenbarligen inte om att hålla prostituerade borta, men kanske om att hålla dem i ordning. I receptionen hittar jag ett anslag som uppmärksammar gäster på att om de bjuder in någon på sitt hotellrum efter kl. 23 bör denna person registreras i receptionen och betala en viss summa (som dock är betydligt lägre än rumspriset).
Peter Lodenius