Main Street ställs ofta mot Wall Street i amerikansk politisk retorik: folket mot kapitalet. Nästan alltid vill man försvara folket mot kapitalet, ofta drar kapitalet ändå det längre strået.


”Det här är slutet för Wall Street så som vi känt det”, sades det sedan de två sista stora investeringsbankerna Goldman Sachs och Morgan Stanley under veckoslutet beslutat minska sina risker och hellre fortsätta som vanliga banker och därmed underkasta sig en ökad kontroll.
Men också om gränser sätts för det risktagande som lett till den allvarligaste finanskrisen i USA sedan 1929 innebär det inte att Wall Streets makt skulle minska. Det visar villkoren för statens stöd för hotade banker, som enligt finansminister Henry Paulsons förslag skulle uppgå till 700 miljarder dollar, en summa som motsvarar 5 procent av BNP och alltså inte är liten ens i amerikanska förhållanden.
Kritiker anser att Paulson, tidigare chef för Goldman Sachs, genom att köpa upp mer eller mindre värdelösa papper av bankerna ger dem pengar utan att kräva någon ersättning – man jämför med den svenska bankkrisen där regeringen för sin satsning som motsvarade 4 procent av BNP krävde bankaktier som när de med tiden såldes gav tillbaka halva satsningen. (Vår egen regering var som känt i motsvarande situation mindre strikt.)
Många frågar också varför Paulson och hans män inte vill begränsa löner och bonus för ledningen i de banker som nu får statsstöd – summorna har ofta varit svindlande, upp till 50 miljoner per man och år.
Sedan finns det de som jämför Paulsons lagförslag om rätt-en att använda finansiella medel för att rädda ekonomin med den lag som gav Bushadministrationen rätt att använda militära medel mot Irak. Lagen skulle, åtminstone i sin ursprungliga form, ge finansministern obegränsade fullmakter att använda pengarna enligt eget förgottfinnande, utan möjlighet till rättslig prövning. Andra har jämfört lagen med Patriot Act, som efter 9/11 gav administrationen långtgående befogenheter för att trygga landets inre säkerhet.
Eftersom Paulson är Wall Streets egen man behöver finansvärlden nog inte känna oro över att statens makt över finansvärlden ökar, snarare handlar det om att staterna undsätter bankerna på deras villkor.

Peter Lodenius

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.