Bengt Berg ger tystnaden ord

Kanske finns det fina dagar är titeln på Bengt Bergs senaste diktsamling. Titeln leder tankarna till Dan Anderssons Det finns något bortom bergen. Men där Dan Andersson har en nästan religiös tillförsikt, gör Bengt Berg en markering om att allt inte skall vara för enkelt, genom att citera Turgenjev: ”Gode Gud, gör att två plus två inte blir fyra!”

Bengt Berg skriver eftertänksamt, som om varje ord är en andning, där det som verkar mer komplicerat måste läsas om. Men var inte så säker. Det som synes hända, händer inte och har kanske inte ens hänt.

Här finns människors möten: ”… vår parallella samtidighet och det ständiga förbliglidandet: vi finns men inte inför varann!”, ”Så rinner tidens flod förbi det livets bord som väntat sedan länge. Först när daggen gått ur gräset känner vi hur natten dröjt sig kvar i allt genom sin klara klang av tyngdlöshet.”Bengt Berg fångar ord och bilder:

”Så mycket som man aldrig säger, det mesta samlar man på tighögen, en vacker dag kan man klättra upp och blicka ut över domänerna, livet var inte så märkvärdigt att undvika, det gällde bara att hålla tungan rätt i mun och veta vart vinden blåste – hållbar framtid var ordet, och ordet var inte bara i begynnelsen utan även i slutet av den uppsats som handlade om mänsklighetens historia.”

Ett återkommande tema är tystnaden, men Bengt Berg ger tystnaden ord:
”I Finland tiger man på två språk samtidigt, skrev Brecht; / runtomivärlden gråter man på alla språk dygnet runt.”

Men den tigande tystnaden låter han alltid komma ut i diktens ord: ”på varma röda tungan gungar orden långt innan sommaren, nu är de där, tungvarma ord, fyllda av blod och glädje”.

Jag hör redan orden med Bengt Bergs stämma.

---

Bengt Berg: Kanske finns det fina dagar. Heidruns förlag, 2008.