Häromveckan var det fest på Sveriges ambassad i Helsingfors, apropå den pågående bokmässan. Maten var god men fastnade i halsen då landets, alltså vårt Finlands, jämställdhetsministers närmaste man gick omkring och ogenerat tog närvarande damer på brösten.
Denne statssekreterare Johansson var måttligt berusad – inte för att en högre grad av berusning hade varit någon ursäkt, men en okontrollerad och fumlande fysik hade på något sätt varit lättare att smälta än detta avvägda och kyliga tafsande.
Sånt här försiggår ju, tyvärr, det är ingen idé att försöka ignorera det. Men i annars städade sammanhang handlar det vanligtvis om ett mindre aggressivt beteende, ett beteende som blir aggressivt genom att den grad av intimitet mellan två personer som skulle berättiga det saknas. Att sätta sig för tätt intill, att lägga armen om någon, att hälsa på fel person med kramar och kindpussar.
I de fallen är den gräns som överskrids en linje dragen i vatten, och man ser inte alltid ens ett alternativ till att låta det passera okommenterat och oåtgärdat.
Eller så tiger man medvetet, av rädsla för att stämplas som jobbig, överkänslig, frigid, humorlös, en som ”förstör stämningen”.
Men det som utspelade sig på ambassadfesten var alltså inget svårdefinierat smygtafsande. Det var rakt-på-sak råtafsande.
Och sen Johanssons yrkesroll. Vad säger det här om den finländska jämställdheten? Om det inte ens på ministeriet ifråga finns en grundläggande uppfattning om vad sexuella trakasserier är? Eller finns uppfattningen; vet man precis vad som är vad, och det här ligger inom gränserna för vad som godkänns?
Och tidpunkten sedan, det här hände två dagar före det kommunalval som Johansson var uppställd i. Man kan ju anta att politiska kandidaters offentliga beteende i valtider är det bästa de förmår prestera, lite bättre än vanligt. Så hur ser då vardagen efter valet ut?
Det är nästan så jag önskar att Johansson representerade ett annat parti. Nu är jag rädd att den här texten avfärdas som vänster-höger-polemik. Den aspekten är totalt irrelevant.
Det spelar ingen roll om man är ung eller gammal, man eller kvinna, full eller nykter, och inte heller om man är vänster eller höger – man tar inte en främmande kvinna på brösten.
Solveig Arle
