Med fantasifigurer och mytologiska teman vill han tänja på gränserna. Finska Statens Barnkulturpris 2008 gick till Alexander Reichstein, en mästerlig illustratör och konstskapare.
Alexander Reichstein har en brinnande ambition att förverkliga sådant som aldrig gjorts förr.
– Jag har specialiserat mig på stora interaktiva utställningsprojekt. Besökaren inkluderas som ett element i installationen. Grundläggande frågor varje barn ställs inför intresserar mig. Jag älskar fantasivarelser och uråldriga mytologiska teman.
Genombrottet i Finland kom med utställningen Bestiarium Construendum på Amos Anderssons konstmuseum. Besökaren kunde konstruera personliga fantasidjur av 36 lätta men massiva skulpturdelar. Museer, bibliotek och barnkulturcentra fick upp ögonen för Reichstein.
– Förtroende hör till de bästa egenskaperna i finsk kultur. När man väl fått ett uppdrag möts man sällan av misstro eller motstånd.
Mare Nocturnum är en installation med 16 självlysande, sjungande, rörliga skulpturer. Alma Terra är en modersgestalt i jätteformat som lockar besökaren att upptäcka och röra sig med mjukisfarkoster.
Saga och Sanning på Helsingfors konstmuseum i Mejlans och på Göteborgs konstmuseum omfattar 50 år av svensk och finsk illustrationskonst av 70 illustratörer. Utställningen har cirkulerat i Europa mellan 2005 och 2008. Sagans väg från staden till landet är i utställningsarkitekten Reichsteins regi en hyllning till fantasins magiska värld.
I april öppnas Bestiarium Construendum i Heurekas nya avdelning för barn.
Skulpturdelarna är gjorda för att tåla publikströmmen fram till år 2010, kanske längre.
– Jag är en evig novis. Jag strävar efter att göra det jag inte kan. Som forskaren gäckas jag av det möjligas gränser. Samarbete mellan olika inriktningar är viktigt. Utan medarbetare skulle jag inte kunna lösa alla praktiska frågor. Det är fascinerande att försöka fånga en impuls och konkretisera en vision. Det värsta hotet kommer inte utifrån, det finns inom en.
Rysk tradition
Alexander föddes i Moskva 1957. Polygrafiska Institutet var den enda skolan i Sovjet där man lärde ut grafisk design.
– Bokens värld var viktig för mig. Det var naturligt att välja mediadesign och illustration. Undervisningen var grundlig men stel. Vi lärde oss tekniska färdigheter, men ändamålen blev ofta oklara, berättar Alexander.
Alexanders illustrationskonst bottnar i den ryska traditionen. Yrkesskicklighet, dekorativa element och rik ornamentik ger utrymme för hisnande experimentella och lekfulla utflykter.
Han började sin bana med att illustrera böcker för vuxna. Det fanns gott om arbete.
– I Sovjet ansågs boken vara ett heligt objekt. Som arbetare i bokbranschen var man privilegierad och rörde sig på helig mark. Upplagor på upp till 100 000 exemplar gav generösa honorar och skapade förutsättningar för forskning och arbetsro.
Den berömda illustratören Nikolaj Popov var en viktig förebild för Alexander och tillsammans gjorde de ett par böcker.
– Jag stod för den grafiska utformningen, Popov för illustrationerna. Det gav mig möjlighet att följa med hans arbetsmetoder. Andra förebilder var t.ex. Bilibin och Vasilij Lebedev.
Shakespeares samlade verk, det kanske största uppdraget var olycksförföljt. Förberedelserna var minutiösa.
– Jag njöt av att forska i historiska detaljer på biblioteken. ”Skikt på skikt”-metoden jag använde i illustrationerna kan liknas vid ett photoshoparbete gjort för hand före dataåldern. Sovjetunionens och förlagsverksamhetens fall blev ett oöverkomligt hinder. När man till slut hittade en förläggare för projektet, glömde den utmattade förlagsredaktören den färdiga layouten i metron. Boken utkom aldrig.
År 1990 flyttade Alexander Reichstein med familjen till Finland. I Ryssland hade han gjort karriär och var van vid en regelbunden inkomst. Förlagen i Finland gav få uppdrag. Förlaget Lasten Keskus var ett undantag. I boken Gondwanas barn, med text av Alexis Kouros, kombinerar Alexander fotografier av finländsk berggrund med tuschteckningar av pingviner och andra varelser. Boken vann Finlandia Junior-priset år 1997.
– Det var slutet på min karriär, säger Alexander överraskande. Jag fick inga nya uppdrag på flera år. Stora illustrationsarbeten ville ingen ha och små vågade de inte beställa.
Aldrig rådlös och van att lösa problem reste Alexander till bokmässan i Frankfurt med ett representativt urval illustrationer. Mötet med representanter för ett schweiziskt förlag ledde till flera års samarbete.
Men Alexander kritiserar den internationella bokmarknaden.
– Ett förlag är först och främst business. Den experimentella barnboken, mångfalden och utvecklingen av stilar blir lidande. Förlaget krävde att jag skulle hålla mig till en enda stil. Det är lättare att marknadsföra.
När förlaget hamnade i svårigheter var det rätt tid att byta fack. Förändringen kom med arbetet på den rysk-finska barnträdgården Kalinka. Steget från de allt mer tredimensionella bokillustrationerna till skulptur och installation var kort. Med barnen kunde man förverkliga bokens koncept utan mellanhänder.
Samarbetet med den legendariska konstfostraren Maria Laukka på Voipaala kulturcentrum för barn i Valkeakoski ledde till talrika utställningar.
– Voipaala blev min konstnärliga lekplats och mitt experimentfält. Det bästa med stället var Maria Laukka, min andliga gudmoder. Det sämsta var att ingen tog sig dit.
Mer på www.reichstein.name.
Angela Oker-Blom
