Den 1 januari, vid lunchtid: President Václav Klaus undviker i sitt nyårstal sina favoritteman – euroskepsis och klimatskepsis. Det kommer som en stor överraskning. Den försonliga tonen innebär dock inte att vår president skulle ha försonat sig med EU. Han ändrar inte sin åsikt och ger på olika sätt uttryck för den: han deltar inte i galakvällen med anledning av ordförandeskapet och EU-flaggan vajar inte över slottet i Prag. Till slut dyker den upp. Men bara för en kväll. Det är Greenpeace-aktivister som projicerar den på slottets murar.
Den 1 januari, kvällsnyheterna i tv. Våra slovakiska bröder inleder också året i EU:s tecken, de övergår till euro. ”Nu har jag en känsla av att vi slovaker är verkliga européer, vi betalar med euro,” säger en slovak entusiastiskt. I tv verkar det som om bara romer från östra Slovakien skulle klaga över den nya valutan. De kan inte läsa eller räkna och de är rädda för att bli lurade i butikerna. Slovakerna vet ännu inte att eurolyckan om några dagar ska överskuggas av den bistra verkligheten: den ryska gasen uteblir. Det tjeckiska presidentskapets första stora prov. Vår premiärminister och industriminister har mycket att stå i med. Den senare så mycket att han svarar till journalister att han numera tänker i europeiska banor och därför inte kan svara bra på en fråga om inre problem.
Den 1 januari, fyrverkerier på kvällen. Det är inte någon lång tradition här, men invånarna i Prag uppskattar den. Först planerades det att fransmännen skulle sköta fyrverkeriet som en avslutning på presidentskapet. Men det skulle ha kostat så mycket att vi skötte det själva. Inte lika storslaget, men alldeles bra. Från Letnákullen sköt färgstarka gejsrar upp mot himlen. Inte långt därifrån, på den forna Stalinstatyns piedestal, slog den stora pendeln takten för vårt EU-presidentskap.
P.S. Nästa dag klipptes en av stjärnorna bort från EU-flaggan.
Några dagar senare stannade pendeln, av okänd orsak.
Helena Chvojková