Bjørn Arild Ersland berättar här historien om den misslyckade trollkarlen Halvdan, och hans magiska kista för det klassiska såga-itu-tricket. Kistan fungerar med äkta magi, dock av det mer oberäkneliga slaget. Problemet är att Halvdan sedan inte får ihop dem han sågat itu, inte med sig själv vill säga, utan i stället med någon annan eller något annat.
Så det är inte så konstigt att Halvdan inte är vidare populär. Men själv har han svårt att ta det, och börjar smyga sig in hos folk på nätterna och såga itu dem, och allt runt omkring. Så skolans rektor vaknar med en balettdansös ben, och hunden med en fiskstjärt.
Illustrationerna i boken är en blandning av fotomontage och dockanimation. De för tankarna mer till expressionistisk skräckfilm än barnkultur.
Men då jag till slut tog mod till mig och läste boken med mina barn blev det inte alls den traumatiska upplevelse jag väntat. De hopfogade figurerna väckte förtjust munterhet, och boken skulle läsas nästa kväll igen. Slutet i boken är i och för sig lugnande, Halvdan får en vän och slutar såga.
Min son drömde visserligen att vi hamnade i Sågarens kista, men vi kom undan med lite skägg, som dessutom lossnade med vatten.
På Nifins bibliotek i Helsingfors kan man nu se en utställning över den rekvisita som använts för bilderna i Sageren. På en vägg hänger det trettiotal sågar i olika storlekar som fotograferats för boken – illustratören Lars M. Aurtande lär ha hållit på att missa vernissagen för att han hade den finaste i handbagaget. I glasmontrar visas ett urval av de sammanfogade figurer som fotats för boken, och naturligtvis dockorna, Halvdan själv och de siamesiska tvillingarna – kvinnan/kvinnorna som slutligen förstår honom.
Skruvade norrmän
Hemma i Norge har de inte varit så skeptiskt inställda till Sageren som jag, boken har fått nomineringar och fina recensioner. Så är de också vana vid ett och annat, det här är inte den första norska barnbok jag förundrats över.
I många fall har norska bilderboksillustrationer känts för vuxeninriktade, svåra att ta till sig eller direkt obehagliga för barn. Men jag har också tvekat då temat för barnböcker varit uteliggare eller polisens arbete, inklusive skjutvapen och liksäckar.
Tiden får utvisa om norrmännen går i spetsen för utvecklingen, eller om de bara är lite, tja, annorlunda.
”En magisk verden” – en utställning om en helt ovanlig bok, Nifins bibliotek, Kajsaniemigatan 9, till 22/4.
Solveig Arle
