Den svenska vänsterpartisten Jonas Sjöstedt skriver regelbundet i Ny Tid, framför allt kommenterande det amerikanska samhället.

Jonas valdes in i EU-parlamentet 1995, innan dess var han metallarbetare på Volvo i Umeå. För två och ett halvt år sedan flyttade han till New York då hans fru fick jobb på Sveriges FN-representation.

I april kom Jonas debutroman Sammanflöden vars huvudkaraktär David Löf är assistent till en svensk EU-ledamot. Efter att en tysk ledamot mördas inne i parlamentet blir David indragen i en historia där han jagar kors och tvärs genom Europa i en kapplöpning med aktörer från den kemiska industrin, som försöker sopa igen spåren efter ett miljöbrott.

Jag sträckläste boken på en terass i Helsingfors en solig vårdag. Tyvärr fanns det inte budgetmedel för att åka och intervjua Jonas hemma i Brooklyn, men jag mejlade några frågor till honom.

Under tråkiga möten

Efter att ha läst din bok vet jag mer om EU-parlamentet än tidigare, just lagom inför valet i juni. Hade du en folkbildande baktanke?

– Nej, min huvudtanke har bara varit att berätta en god historia i kriminalromanens form. Att den tar sin början i EU-parlamentet är en direkt följd av att en del möten där kan bli väldigt långa och tråkiga. När jag satt på dem så började tankarna vandra iväg och och olika historier ta form i mitt huvud. När jag sedan slutade som ledamot och flyttade till USA fick jag tid att skriva ner dem. Men det är klart att boken ger en lite mer informell inblick av hur det går till i EU-parlamentet.

Är det verkligen så här i Bryssel? Jag menar inte att skulpturer i entréhallar används som mordvapen. Men att assistenter gör jobbet och ledamöterna tar åt sig äran? Och hur med festandet och de lösa förbindelserna?

– Jo, jag skulle nog vilja säga att en betydande del av ledamöternas jobb i själva verket görs av duktiga unga anställda. Ofta en ung kvinna som servar en äldre man. Detta varierar naturligtvis mellan olika ledamöter.

– När ett par tusen relativt unga personer från olika håll möter varandra och det ges många möjligheter till festande och till att dricka ihop så händer naturligtvis det som brukar hända på alla möjliga vis. Samtidigt kan man nog inte påstå att EU-parlamentet är en särskilt sensuell miljö i sig.

Har du fått kommentarer från dina gamla kolleger i Bryssel?

– Nej, inte av ledamöterna. De har nog inte hunnit läsa boken mitt i valrörelsen. Men jag har fått mycket positiv respons från anställda i parlamentet som har läst den. Ingen har kommit med några allvarligare invändningar, så bilden kan inte vara helt fel.

Kulturkrockar

Med tanke på din bakgrund lyfter jag på hatten för hur oschematiskt du placerat de goda karaktärerna på partifältet – den mördade tyska kristdemokraten är en rättskaffens man som omutligt driver miljöfrågor. Men när folk från Junilistan går på vernissage står de vid chipsskålen och dricker gratissprit utan att bry sig ett dyft om konsten, och det är en av dem som är den första att skämta rått om mordet. Dem kan du tydligen inte fördra?

– Jag har flera goda vänner som jag respekterar som är med i Junilistan. Men helt sant är också att några av deras anställda ofta fanns i främsta ledet när det var dags för mottagningar av diverse slag.Är den europeiska vänstergruppen så oregerlig som du beskriver den?

– Ja, det skulle jag nog vilja säga. Där finns många duktiga bra socialister, men gruppen spretar åt olika håll och är en intressant studie i politiska kulturkrockar.

Som till exempel?

– På vårt första gruppmöte var vi svenskar där tio minuter i förväg och fann en helt öde mötessal. En kvart efter utsatt tid kom gruppens spanske ordförande släntrande och var glatt överraskad över att vi redan var där. Vi höll komprimerade inlägg på någon minut med argumenten uppradade i punktform A, B, C. Spanjorerna talade i blomsterspråk en kvart, ändå förstod vi inte riktit vad de hade sagt.

Hem till Sverige

De senaste åren har du varit fri skribent och haft huvudansvaret hemma med de nu ett och ett halvt-åriga tvillingarna Tor och Greta. Dessutom är Sammanflöden inte den enda bok du gett ut i år, i mars kom Masthugget Moskva Madrid (recenserad i NT 17/2009). Hur hinner du?

– Böckerna skrev jag innan barnen föddes, något annat hade inte varit möjligt. Nu har barnen precis fått plats på dagis, så nu har jag tid att börja skriva på allvar igen.

Du skriver nu på en uppföljare till Sammanflöden?

– Ja, den är i stort sett klar och förlaget har precis gett grönt ljus för att den ska ges ut. Det är en fristående fortsättning med Västsaharakonflikten som bakgrund. Jag var där och reste på ockuperat område för att få en bakgrund. Den nya boken ska finnas i bokhandeln tidigt nästa år.

Och så ska du flytta hem till Sverige?

– Ja, i februari 2010 flyttar vi hem. Då är det hög tid att ta itu med att skaffa oss en ny regering i Sverige.

Du ställer upp i riksdagsvalet 2010? Har du några andra planer?

– Nej, utöver att vara med i valrörelsen och förhoppningsvis kandidera själv har jag inga planer. Men att skriva böcker är ju väldigt roligt.