Newspeak har blivit populärt i Finland. Trendsetter är samlingspartiet. Tack vare dem och näringslivets hantlangare på ministerierna har de nyliberalistiska eufemismerna strömmat in i diskursen.

Vem minns inte sloganen ”Motsättningarnas tid är förbi”? Det låter vackert och harmoniskt. Tills man tänker på innebörden.

Politiken och våra folkvalda är ju faktiskt det enda som finns mellan oss och en maktfördelning enligt den besuttna euromängden. Man vill med andra ord slopa demokratin – för knappast är det de penningstinna som plötsligt slutat motsätta sig höga skatter och välfärdssamhälle.

Partiets demagoger kryddar sin lovsång för sänkta skatter och privatiserad hälsovård med en refräng om hur viktigt det är att samhället tar hand om dem som har det allra sämst ställt. Ett högerparti med socialt samvete? Nåja. Betoningen ligger starkt på orden ”allra sämst”, och EU-land som vi är, behöver man ju bara kasta en blick ner i det sydöstra hörnet av unionen för att få sig en standard att kalibrera sin dåligt-sämre-sämst-måttstock med.

Ett samlingspartistiskt argument mot trängselavgifter var att trafiken är mycket värre i Aten. Enligt samma logik lär det alltid finnas någon på rumänska landsbygden som har det värre än våra fattiga, som sålunda lugnt kan väntas betala gängse marknadspris för sina blöjbyten när den dagen kommer.

Medicinsk jargong är också väldigt populär. Otvivelaktigt vill man ge sken av att man vet vad man gör och att de ”nödvändiga men smärtsamma ingreppen” helar samhället. Och över allt detta svävar det kostymklädda medicinmannaprästerskapet som Vet Bättre och Kan Mera och vars råd aldrig skola ifrågasättas. Kulissen döljer att botemedlen är från medeltiden med åderlåtning för anemi och heta bad för febersjuka som det mest avancerade man klarar av.

Politiken påminner om Reagans “voodoonomics”. Hollywoodmannen med honungslen röst och äppelröda kinder sänkte skatterna för de allra rikaste och påstod att den ökade tillväxten – abrakadabra – skulle medföra, skulle i sin tur – hokuspokus – leda till ökade skatteintäkter. Nu trodde ju inte ens Reagan själv på de amsagorna, så dum var han inte. Det han och hans operatörer hoppades på och nästan lyckades åstadkomma, var en snabb och säker död åt de förhatliga offentliga tjänsterna.

Våra folkvalda får jobba hårt då de skrotar ett av världens bäst fungerande välfärdssamhällen. Men de har tiden på sin sida. I tjugo år har de redan fått hålla på och dagens recession är ju en gåva från ovan.

I väntan på die Endlösung strävar man mot en plattskatt för att trösta de stackars rika som ännu måste lyfta lön. Bättre tider än så väntar kapitalisterna, som nu måste ägna sig åt ”skatteplanering” för att slippa avgnagda kanter på miljoninkomsterna. Inte länge till: bara den nya finanslagen kommer i kraft är skatter ett minne blott.

Newspeak används också med framgång för att bygga falska dikotomier. Ni vet: det enda alternativet till flera kärnkraftverk är fattigdom och svält; om inte universiteten slutar att syssla med vetenskap till förmån för nya ringtoner åt Nokia och lifestylemediciner åt Orion blir vi ett u-land.

Priset för årets mest svepande generalisering går till Hannu Olkinuora. I sin lama-apologi i Husis konstaterar han, att vi nu bara måste ha fri marknadsekonomi, eftersom alternativet är planekonomi. Hallå? Är det enda alternativet till att hoppa från flygplan utan fallskärm att ligga på havsbotten iklädd betonggjutna dojjor? Löjlig analogi, men ett så enfaldigt yttrande förtjänar inte bättre.

Susanne Björkholm

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.