Torsdagen den 29 oktober hölls en gruppdiskussion på Luckan, arrangerad av Helsingfors elevers centralorganisation HECO och Natur och Miljös ungdomsgrupp NoMug. Ämnet för diskussionen var FN:s kommande klimattoppmöte i Köpenhamn som ordnas 7–18 december i år. Klimatmötet, som är det största som någonsin ordnats, har som syfte bland annat att förnya Kyotoavtalet som löper ut år 2012.
Förväntningarna inför klimatmötet är skyhöga, många anser att mötet innebär vår sista chans att hejda klimatkrisen.
Men de allra flesta som är på väg till Köpenhamn i december åker inte dit för att delta i mötet, som till stor del kommer att hållas inom stängda dörrar, utan för att delta i de massiva protester som kommer att ordnas på Köpenhamns gator. Bland annat det handlade torsdagens diskussion om. ”Vi ska tala om vad som kommer att försigå på båda sidor om polisraderna”, sade arrangören Valter Sandell före diskussionens början.
Diskussionstillfället var inte det första i sitt slag, utan snarast en kombination och vidareutveckling av HECOs ”en kvälls grej”-diskussioner och NoMugs miljöcaféer som organisationerna ordnat tidigare. Två talare, Natur och Miljös viceordförande Jonas Biström, och Vänsterungas ordförande Dan Koivulaakso, inledde med var sin PowerPoint-presentation.
Biströms presentation behandlade klimatpolitik i allmänhet, om FN:s klimattoppmötens historia, Kyotoavtalet och det problematiska förhållandet mellan u-länder och i-länder i utsläppsminskningspolitiken. Den innehöll inte så mycket nytt utan verkade mer ämnad för att ge en nybörjare inom området en bred bas av nödvändiga fakta.
Koivulaaksos inlägg handlade om Köpenhamnmötet i synnerhet och om den “gröna kapitalism” som kommit att dominera dagens klimatpolitik: idén om att vi lugnt kan betala extra för en lågenergilampa eller två och ”konsumera oss ur krisen” utan att offra den hejdlösa ekonomiska tillväxt som vi vant oss vid och kommit att se som vårt privilegium. Presentationen var uppbyggd kring en text, ”20 teser mot grön kapitalism” av Tadzio Müller och Alexis Passadakis, översatt från engelska ur tidskriften Turbulence. Presentationen och teserna ifrågasatte på ett intressant sätt flera av elementen i den ”gröna kapitalistiska klimatpolitiken”, till exempel det att den gröna moderniseringen endast inkluderar några få nyckelsektorer där övergången till ekologiskt hållbara alternativ genererar en maximal mängd profit.
Presentationerna fungerade bra tillsammans eftersom de kompletterade varandra och skapade en faktahelhet som speciellt gynnar dem som är på väg på själva demonstrationen i Köpenhamn. Båda talarna är dessutom veteraner från tidigare stora demonstrationer och gav praktiska råd och svarade på frågor från publiken angående bland annat säkerhet och uppförande.
Arrangörerna hade lyckats locka en stor publik. Lokalen var fullsatt, en positiv överaskning i det annars aningen ljumma gräsrotspolitiska landskap som finlandssvenska unga i Helsingfors lever i. För undertecknad som är van vid liknande evenemang där publiken består av fyra människor som känner varandra var det väldigt uppfriskande att se en så pass stor och varierande publik med allt från högstadieelever till fullvuxna. Den allmänna diskussionen var kort och fattig och på det hela taget tillställningens akilleshäl. Överhuvudtaget var hela tillställningen mer lovande än fulländad, men det är verkligen ingen dålig sak. Man kan bara hoppas att evenemang av det här slaget kommer att ordnas även i fortsättningen.
Otto Ekman
Foto: Jens Finnäs
