Aira Kalela ingår i den finska delegationen som åker till Köpenhamn, och har under det gångna året arbetat med att lyfta fram kvinnors roll i klimatfrågan. Överlag är kvinnor mer utsatta för klimatförändringens negativa effekter. I många länder i till exempel Afrika har kvinnor ofta arbetsuppgifter som påverkas direkt av ett förändrat klimat. Klimatförändringen drabbar fattiga hårdast, och enligt FN är 60–70 procent av de fattiga i världen kvinnor.– Att prata om klimatförändringen och genus handlar ändå inte bara om kvinnor. Det handlar om att kvinnor och män drabbas olika på grund av olika yrken och roller i samhällena. Tydligast syns det här i fattiga länder, säger Aira Kalela.

I Afrika står kvinnor enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation för upp till 80 procent av matproduktionen och det är ofta kvinnor och flickor som hämtar vatten och samlar ved. Ett varmare och torrare klimat kan göra att skörden minskar till hälften, samtidigt som det blir svårare att få tag på vatten och ved, vilket påverkar kvinnorna och flickorna direkt.

– De fattiga kvinnorna drabbas mest. Då möjligheterna till försörjning minskar på landsbygden flyttar männen ofta in till städerna för att söka jobb medan kvinnorna och barnen blir kvar. Det här är kanske det tydligaste exemplet på hur klimatförändringen drabbar kvinnor och män olika.

Kalela understyker hur viktigt det är att beakta sådana här fakta då man gör upp planer för hur man ska anpassa sig till klimatförändringen.

– Därför måste kvinnorna vara med och planera anpassningsåtgärderna på alla nivåer, från beslutsfattande i byarna upp till nationell nivå. Kvinnornas erfarenheter måste beaktas och deras kunskap tas tillvara, eftersom det i slutändan ofta är de som får lösa problemen ute i byarna. Då kan man också undvika att göra upp sådana anpassningsplaner som inte fungerar för att de inte möter verkligheten.

I den text som bildar stommen för det nya avtalet, talas det om behovet att skapa ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.

– I Kyotoprotokollet handlade det om drygt fem procents utsläppsminskning, nu talar vi om 25–30 procent. För att lyckas behövs allas insats, det nya klimatavtalet kan inte förverkligas utan kvinnorna.

– I ett längre perspektiv, då vi talar om 2050 och borde minska utsläppen med 50–80 procent, är det viktigare än någonsin att alla är inkluderade, att mänskor förstår vad det handlar om och är beredda att göra något själva. Vi har helt enkelt inte råd att exkludera kvinnorna.

När det gäller anpassning till klimatförändringarna speciellt i fattiga länder är kvinnors deltagande avgörande. Ojämlikhet mellan kvinnor och män sätter käppar i hjulet för det här. Det kan handla om sociala och kulturella strukturer som begränsar kvinnors tillgång till inkomst, information, utbildning och beslutsfattande.

Könsaspekter också i Finland

Medan klimatförändringen i fattiga länder kan vara en fråga om överlevnad, handlar det i världens rika länder till stora delar om behovet av att förändra konsumtionsvanorna.

Energiförbrukningen i hemmen och konsumtion är kopplingen mellan klimatförändringen och genus i den rika delen av världen. I OECD-länder görs 80 procent av uppköpen för hushållet av kvinnor.

– Vi måste göra en kursändring mot ett hållbarare samhälle och nu behövs kunskap för att göra bättre val.

– Det kan handla om att köpa energisnåla hushållsmaskiner, och så enkla saker som vad familjen äter till middag har betydelse. En omelett och sallad är betydligt klimatvänligare än en kötträtt. Att äta mera fisk och grönsaker gynnar både miljön, plånboken och hälsan. Här är kvinnorna i en nyckelposition och kan gå i spetsen för förändring.

Kalela betonar att det som World Watch Institute kallar ”consumer class”, konsumtionsklassen, ökar hela tiden globalt sett, och att den nu växer snabbare i u-länder än i i-länder.

– Redan förra året gick ju Kina om USA i fråga om utsläpp.

För att vi här i de rika länderna ska dra vårt strå till stacken anser Kalela inte att man egentligen behöver ge upp något.

– Man skrämmer mänskor med att energipriserna kommer att gå upp på grund av klimatförändringen och att vi måste pruta på vår levnadsstandard. Det tror jag inte på, vi har alternativ: att spara energi så att vi inte behöver så mycket och att använda förnybara energikällor. Kalela efterlyser också mera diskussion om livsstil och livskvalitet.

Fortfarande återstår många stora olösta frågor, som de rika ländernas finansiering av fattiga länders anpassning till klimatförändringen, och hur stora utsläppsminskningarna ska bli. Vilken betydelse har genusfrågor i det här sammanhanget?

– Genusmedvetenhet är något som tillför snarare än tar resurser, det är något vi inte har råd att lämna bort. Det handlar om effektivitet – att involvera alla ger helt enkelt bättre resultat eftersom de som berörs får vara med om att fatta beslut. De redan fattiga drabbas mest, och majoriteten av de fattiga är kvinnor. Då kvinnors och flickors uppgifter tar mera tid påverkar det i sin tur deras möjligheter att gå i skola, vilket i sin tur påverkar deras och familjernas levnadsstandard.

– Ett klimatavtal som tar hänsyn till genusaspekter leder i förlängningen till att länder tar upp dem i den nationella lagstiftningen. Alla åtgärder måste baseras på hur verkligheten ser ut och då måste kvinnor och män ha möjlighet att delta på lika villkor.

Några dagar återstår till klimatkonferensen i Köpenhamn och i likhet med många andra tror inte Kalela att länderna kommer att lyckas komma fram till ett nytt avtal under den två veckor långa konferensen. Däremot är hon hoppfull inför att man ska enas om en så kallad politisk text, där innehållet i det nya avtalet klarnar, men som inte är juridiskt bindande. Arbetet med det nya avtalet som ska ersätta Kyotoprotokollet då det går ut år 2012, fortsätter antagligen under våren.